Knappa tolv timmar

Vid sex-halv sju i söndags kväll när vi var ute på ”kvällsrundan” började jag få värkar igen, och den här gången kände jag att det var mer på riktigt. Men det var inte så farligt och kom inte så ofta, och med tanke på lördagens ”fiasko” tog jag det rätt lugnt med att dra förhastade slutsatser. Hönsen stängdes in, fåren fick hö och vi skyfflade lite grus framför stallet. Axel har under helgen fixat stålkanterna på betongen vid stallet så vi kunde fylla upp med grus även där nu!

Sen gick vi in, Loke nattades och Axel gick på uppstartsmötet för jakten. När han var hemma vid nio var värkarna uppe i var åttonde minut ungefär. Vi bestämde då att åka in till förlossningen och packade ihop det sista och åkte in lite lugnt. Jag hade haft lite kontakt med förlossningen tidigare under kvällen och ringde dem igen nu för att meddela vår ankomst.

Väl framme fick vi komma in i samma undersökningsrum som med Loke och jag fick CTG på magen, lyssna på bebisens hjärtljud och blev undersökt. Värkarna var regelbundna och lite lagom i styrka. Jag var öppen fyra, mot fem, centimeter och livmodertappen var utplånad. Bebisens huvud stod dock fortfarande rätt högt upp, med intakta hinnor. Jag fick då en pilatesboll att sitta och gunga lite på i en timme ungefär, vilket resulterade i att bebisens huvud kom ner lite mer och jag var öppen fem centimeter. Klockan var nu runt tolv och vi fick komma in på ett förlossningsrum, även detta högst troligt samma som med Loke!

Jag hoppade direkt ner i badet och satt där en timme ungefär, värkarna tilltog snart rätt ordentligt i styrka och när klockan var runt ett gick jag upp. Hopp i säng där jag fick lustgas till hjälp mot värkarna och det hann inte gå lång tid alls innan kroppen ville krysta. Och inte många krystvärkar senare så var vår lilla bebis utanför magen. Lite blå men såklart alldeles ljuvlig. En flicka, dotter och lillasyster.

Alltså född 14:e oktober kl 01.29, 3595g och 50cm lång.

De närmaste timmarna gick åt till eftervård av mig (några stygn i ytliga bristningar och jag fick extra oxytocin för att få ut allt blod ur livmodern som först inte riktigt ville komma ut) och så fick vi vila och fika. Det var fullt på BB så vi fick en säng till inrullad på rummet och sov således kvar där. Det blev dock inte mycket sömn kvar av natten. Vi hade flaggat för tidig hemgång och fick träffa barnläkaren redan vid halv nio (ok i rumpan) och därefter åt vi frukost, samtalade med en barnmorska och så åkte vi hem! Inte ens tolv timmar efter att vi anlänt, effektivt ändå va!

1 thought on “Knappa tolv timmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.