Igår var det Hovis-tisdag igen, han kommer som på beställning var sjätte tisdag utan att jag behöver tänka mer på det, så smidigt! Jag jobbade hemifrån så jag kunde vara klar lagom till att han dök upp där på eftermiddagen. Hästarna togs in och benen och hovarna borstades rena innan Jonas klev in i stallet. Hästarna skötte sig lika fint som alltid och hovarna fick bra betyg. Kaprifol sliter lite mycket på sina bakhovar så sen förra gången har jag börjat använda boots även i paddocken och det märktes redan skillnad. Hovarna blir gärna lite ”platta” framtill och under sommarhalvåret växer hovarna så pass fort att det verkas bort när Jonas kommer. Men nu under hösten och vintern växer de inte lika fort så då har den platta/avslipade kanten blivit kvar även efter verkning, och då slits de ju lite mycket helt enkelt. Men nu försvann den nästan helt så det hjälper med bootsen även i bak vid paddockridning. Så det fortsätter vi med helt enkelt.

Inget att anmärka på Assims hovar, de såg jättefina ut.

När båda hästarna var fina om fötterna sadlades de båda två och vi gav oss ut på en liten familjepromenad. Låter ju idyllidskt, men det var nästan allt annat än det. Nora skrek och grät redan i stallet, hon ville bara:

Just det. Sitta på Assim, hahaha. Men det fick hon ju inte, för Loke skulle ju rida. Loke blev ledsen, Nora blev arg. Ner med Nora i vagnen och upp med Loke på ponnyn, pappa körde barnvagnen och jag hoppade upp på Kaprifol. Loke var fortsatt ledsen 100 meter senare, och det visade sig att han behövde kissa. Jag satt kvar på Kaprifol och höll i ponnyn medan Axel parkerade Noras vagn och hjälpte Loke av med alla kläder så han kunde kissa i en buske. Upp på ponnyn igen och mamma skulle INTE hålla i grimskaftet, det skulle pappa göra.

Nästa 200 meter flöt på utan större problem, och sen kom mamman med det katastrofala förslaget att pappan och barnen skulle svänga höger på ”genvägen” och mamman och den stora hästen skulle ta den lite längre vägen runt för att kunna rida i lite högre gångarter. Men den stackars dödströtta pojken bröt ihop totalt av detta förslag (försökte lägga fram det lite som en tävling, men det gick inte). Det slutade med att båda barnen fick sitta i barnvagnen och mamman tog båda hästarna och så gick vi hem närmaste vägen. Ja så kan det gå!