Igår inledde jag och Kaprifol dagen med en uteritt, dags för andra mil-rundan och eftermiddagen såg ju minst sagt spännande ut vädermässigt så det var bäst att passa på medan det var uppehåll! Sofie skulle hängt med, men det blev inte så så jag red samma runda som sist och ökade tempot lite. Förra gången orkade ju Kaprifol rundan riktigt bra så jag vågade köra på lite mer i början och passa på där underlaget var bra för högre gångarter.

En timme och en kvart red vi på, och det är fortfarande en hel del skritt så det var väl ändå en helt okej tid tycker jag. Den här gången var Kaprifol allt lite trött när vi kom tillbaka, så nu vet jag lite mer om hur konditionen är. Kanske förbättras den lite under de här två månaderna som vi ska rida lite längre turer.

Efter lunch blev vädret snart riktigt mysigt, hehe. Skönt då att man kan stå inne mellan varven och torka upp. Assim står där i bakgrunden om ni ser honom. Ebba red honom under förmiddagen så även han fick motion innan snön kom.

Under eftermiddagen sa Loke ordagrant ”Jag vill gå ut och leka i det dåliga vädret”, så det var ju inget mer att göra än att ta på kläder och gå ut. Det blåste faktiskt inte vilket det har gjort en del det senaste, så det var inte så illa. Mest blött.

Mest förvånad blev jag när jag plötsligt hade den här filuren bakom mig.

Snön lämnade snart hennes hand och skrattet som följde efter var guld värt. Måste vara storebror och pappa som lärt henne dessa hyss.