Axel åkte som sagt iväg till Lovisagruvan i går kväll och kommer hem i morgon em/kväll. Min plan var att hästarnas höbal skulle ta slut natten mellan måndag och tisdag, så att jag skulle kunna köra in en höbal på tisdag morgon. Efter att jag lämnat barnen på förskolan, men innan jag drog igång med jobbet hemifrån. Det tar ju inte många minuter, men det underlättar om det är ljust och om man inte har två kvällströtta barn med sig. Speciellt när man som jag inte är så van vid traktorkörandet och gärna vill ägna all tankeverksamhet på att dra i rätt reglage vid rätt tillfälle.

Men när jag kom hem efter jobbet idag såg jag direkt från huset att hästarnas höbal var slut redan då. De står liksom och stirrar mot huset, trampar lite uppfodrande och när Kaprifol såg mig gnäggade hon högt, haha. Maten hade säkert varit slut i en hel timme!! Så de behövde ju en ny höbal helt klart så jag tog snabbt ett beslut att barnen faktiskt fick vara inne själva och titta på tv medan jag fixade höbalen. Jag satte på önskad film (Mary Poppins) och stack ut till de stackars svältande hästarna.

Lite pirrigt är det ändå, fast det enda ”orosmomentet” jag har är faktiskt huruvida traktorn ska starta eller inte. Nu har den skött sig väldigt bra det senaste, men i perioder är den ju lite svårstartad och då är jag lite handfallen tyvärr. Men idag hade jag inte behövt fundera över saken för Goliat brummade igång så snällt, och alltså. En höbalgrip! Vilken uppfinning! Det var ju faktiskt för just det här tillfället vi köpte den, för att jag skulle ha lättare för att köra ut hö själv nu när Axel skulle vara iväg en del under höbalssäsongen. Det var ju bra att det faktiskt blev ”skarpt läge” till slut! Det gick som en dans såklart, om än inte riktigt lika snabbt och ”flytande” som när Axel gör det. Men träning ger färdighet, så jag får bli bättre på att göra det även när mannen är hemma. Det är ju ganska roligt faktiskt.

Det var ju dock ingen där som kunde ta en bild på min succé, så de nyklippta fåren får pryda inlägget i stället.