Jag minns de allra första gångerna som jag och Kaprifol försökte kravla oss över ett par hinder; det var vingligt, vi kunde definitivt inte hoppa i galopp och bommarna klonkades i ganska så ofta. Vilken skillnad det har blivit, trots att våra hoppsessioner är enkla att räkna!  Mest glad är jag över att hon verkar tycka att det är roligt och hon bjuder väldigt fint på hindren. I går hjälpte Axel mig med att bygga tre hinder; ett på vardera långsida och ett på diagonalen. Vi skulle ge oss på att hoppa en liten bana helt enkelt! Hindermaterialet på ridbanan är lite knapert, men man kan ändå komma ganska långt med ett par ”sockerbitar” och några bommar.

Efter lite uppvärmning i alla gångarter hoppade vi alla hinder ett i taget innan vi satte ihop en bana.

Först en enkelt ”räcke”:

Sen snett igenom över ett hinder med koner under:

Och sen en oxer:

Kaprifol hoppade allt utan att tveka och skuttade även lite busigt efter ett par av sprången. Vi hoppade banan två gånger och sen hoppade jag den åt andra hållet, och det gick lika bra. Som avslutning hoppade vi ett lite högre hinder tre gånger och även det gjorde hon fint.

Till sist fick hon jogga runt lite och hon fick massor av beröm såklart!