Eftersom jag och Kaprifol har ett par saker inbokade i kalendern under den närmaste månaden har jag gjort en lös planering för dagarna där i mellan. Annars är det lätt hänt att tiden springer i väg och så är det tävling och jag inser att vi bara har haft goa skritturer den senaste månaden, hehe. Lite disciplin behövs! Främst behöver vi hålla hoppningen fräsch i mitt huvud och så behöver vi träna upp konditionen, både genom ordentliga dressyrpass (där jag inte är nöjd efter en kvart och slutar) och lite galoppintervaller ute på nån bra grusväg

Den här veckan har vi haft två bra dressyrpass, vi är inne i ett ganska bra flow med dressyren nu vilket är väldigt roligt! Nästa träning är på torsdag nästa vecka och jag ska se till att få in nåt mer dressyrpass till innan dess. Idag blir det dock lite kravlöst för Susanne och barnen kommer eventuellt och hälsar på så jag tänkte i så fall att de skulle få prova Lokes sadel! Loke har förövrigt nästan lärt sig säga Oliver, vi har ju två fotografier på Lucas och Oliver på övervåningen som Loke gärna bär omkring på och då brukar jag peka på pojkarna och berätta vilka de är. Lucas har inte fastnat, kanske för att det är lite likt Loke? Men häromdagen sa han typ O-i-e och pekade på rätt pojke, och det måste ju vara rätt godkänt ändå!

Jag hade ju en laddning till med bilder från tömkörningsträningen som jag helt glömt bort. De var uppladdade redan så lika bra att publicera också! Fina fina hästen!

Igår var det äntligen dags för dressyrträning igen efter sommarens uppehåll. Jag skrittade iväg mot ridhuset och Axel och Loke hängde på. Eftersom vädret var fint höll vi till utanför ridhuset vilket var skoj, den banan är rätt stor så det finns gott om utrymme för att hålla uppe tempot lite. Kaprifol blev ju framskrittad på vägen dit så jag satte ganska direkt igång med att trava lite i väntan på min tur. Kaprifol var superspänd och tittade på allt som rörde sig och inte rörde sig och jag kände mig rätt ordentligt hopplös där ett tag för jag fick verkligen noll kontakt med henne, hehe.

När det var min tur hann jag bara trava nåt (spänt) varv på volten och sen gick föregående ryttare iväg vilket var Mikaela och Abbe från vårt stall så då fick Kaprifol ytterliggare anledning till att vara spänd och okontaktbar och hon blev skitsur över att hon inte fick galoppera efter Abbe. Men jag fick jättebra hjälp och efter bara några varv på volten i trav med ordentlig ridning hade jag en häst som var (relativt) avspänd, lösgjord och rund och fin i formen och överlinjen. Tänk att det ska vara så svårt att rida själv, men så enkelt när en tränare sitter bredvid?

Axel hade fullt upp med att jaga litet barn, men några bilder hann han klicka, dock inte när hon gick som bäst. Höger galopp var ”to die for” och jag fick rysningar i hela kroppen när hon samlade sig och galopperade så där rundat och långsamt. Ville aldrig sluta rida! Vänstervarvet tycker jag är lite svårare, Åsa (tränaren) tyckte dock att hon såg finare ut från backen i det varvet så det är väl bara jag som är sned för tillfället, hehe.

Kom ihåg:
*Ta igenom tygeltagen ordentligt när hon blir spänd, fullfölj
*Energi i hästen (det behöver jag aldrig tänka på på träning för då har hon energi så det räcker, men hemma har jag inte alls samma energi/framåtbjudning så det behöver jag träna upp)
*Våga samla ett snäpp till i galoppen, hon har styrkan för det, jag behöver bara ”sätta ramen”.
*Gör det då! Sätt ramen, i alla gångarter.

Sitt inte som en påse nötter heller, sträck på dig unge.

I förmiddags stoppade vi in Kaprifol i släpet och åkte de dryga två milen till Sandris Häst och Utrustning och deras nybyggda terrängbana. Det första Kaprifol fick se när vi lastade av var en flock kor, hehe. De kom smygandes närmare och närmare och Kaprifol gjorde stora ögon, men höll sig i skinnet. Lyckligtvis kunde de inte gå ändra fram till terrängbanan så jag behövde inte bekymra mig så mycket om det. Banan låg på en inhängnad gräsplätt och det fanns flertalet hinder, även ett par vanliga banhoppningshinder fanns det. Mestadels platt men en liten kulle fanns det, det gillas 🙂

Efter uppvärmningen började jag hoppa ett hinder i taget och jag började lite lugnt med de lite enklare stockarna och gick sen vidare till däckhindret.

Och den lustiga spindeln. Kaprifol tittade en del och stannade en gång här och där, men ingen större grej. Om man bortser från stockarna hemma i hagen är det ca två år sen vi hoppade terräng senast, då vi var med ett par gånger på Hippo Cup.

Det roligaste hindret var här nere, svag uppförsbacke och inbjudande stockar, bara att galoppera på!

När vi blivit varma i kroppen av de lite enklare hindren hoppade vi de lite svårare (spets, hinder uppe på kullen) och även det högsta hindret på banan. Lite utanför min ”comfortzone” och jag fegade ur ett par gånger så jag fick be Axel lägga upp en bom som inramning, då hoppade vi det galant två gånger.

Som avslutning hoppade jag två korta banor och sen var jag väldigt nöjd för dagen! Lite fler bilder kommer en annan dag 🙂

Idag har jag haft Rebecka här igen som hjälpt mig att hoppa lite med Kaprifol. Hon hade Loke så Axel kunde jobba vidare i torkrummet (japp, han är rätt bra den där..) och så fotade hon! Jag rev inga hinder så hon behövde inte bygga upp nåt, däremot fick hon höja en omgång.

Jag hade byggt upp en ganska ordentlig bana för att sätta oss lite på prov inför veckans Pay and Jump och det gick allt rätt bra! Jag satte upp den på ca 70cm redan från början och efter att jag ridit fram hoppade jag fram på två hinder och sen hoppade jag banan som jag klurat ut.

Hinder nr 1, ett räcke på diagonalen.

Nr 2 efter vänstersväng upp på kvartslinjen.

Därefter en bruten linje med fyra galoppsprång till en oxer.

Högersväng till långsidan mot stallet till svart-vitt-rött räcke…

… med tre galoppsprång fram till röd sockerbit.

Sen följde en högersväng och hinder nummer sex var ettan fast åt andra hållet (dock ingen bild på det så här är ettan igen 😛 )

Och till sist en vänstersväng till långsidan mot hagen; en oxer med virke som bommar, hehe.

Jag hoppade denna bana på 70cm två gånger och sen höjde vi tre av hindren till 80cm (sockerbitarna gick ju inte att höja så smidigt). Därefter hoppade jag banan en gång till, och då la jag även till långsidan mot stallet efter sockerbitshindret ovan så det blev en bana på nio hinder.

Ganska så ordentligt ändå va! Och som sagt, Kaprifol hoppade allt (även om hon behövde lite ordentligt med ben första gången vi hoppade trä-hindret) och inga stop blev det heller. Hon var dock lite seg så jag fick inte riktigt snurr på galoppen, men det är ju heller inte så jättelätt på min ganska lilla bana och alla dessa hinder. Nöjd överlag och nu är jag anmäld till 70+80 på onsdagens P&J 🙂 Blir skoj!

Dagens dressyrträning gick bra!

Bara inledningen var så mycket bättre än förra gången; snöstorm och supertaggad häst mot dagens strålande sol och avslappnad häst.

Det jag tar med mig från denna träningen är framförallt att ställa lite högre krav i galoppen samt lägga lite extra fokus på den ett tag. Hon är väldigt trevlig och stabil i traven men galoppen ligger lite efter. Jag fick en superkänsla idag i galoppen när jag vågade sätta mig ner på rumpan och samla ihop henne ytterligare ett snäpp, vilket hon orkade riktigt bra. Också tänka på att inte galoppera för länge, för det går gärna fortare och fortare så så fort jag känner att galoppen faller i sär är det bättre att sakta av och ta ny galopp i stället för att bara ramla på framåt. De första galoppsprången efter fattningarna idag var jättefina och när jag satte mig ordentligt och hjälpte henne så behöll vi den galoppen längre och längre, men mer styrka behövs, hos oss båda hehe.

Efter träningen fick Kaprifol gå ut naken, jag går ut lite senare och sätter på det igen då det vankas mer minusgrader i natt.

Rullade gjorde hon också!

Nu ska bannemig banan töa i veckan så vi kan trimma vidare!

Ja många bilder blev det och många bilder är väldigt lika varandra! Men här är ett gäng bilder till från träningen i onsdags. Så fin min lilla häst 🙂 De senaste dagarna har hon mest slappat i hagen och haft det bra, samt blivit ompysslad med kli och borstning och lite skritt. Och så blir det ju ett tag till.

Det är en helt fantastisk känsla att sitta på pallen i ridhuset och se Åsa rida min häst. Tänk att JAG har en sån fin här häst? ”Kläderna” och knopparna bidrog ju helt klart till helhetsintrycket och Kaprifol såg verkligen ut som en riktig dressyrhäst. Så stolt och glad över henne, och grymt nöjd över att jag tog beslutet att låta Åsa rida henne under den här tiden. Nu ska Kaprifol få en välförtjänt vila/gå lite på halvfart på obestämd tid, och jag ser mycket fram emot att ta upp träningen, med Åsas hjälp, senare i höst.

Träningen gick bra, det finns såklart mycket att jobba på och hon är fortfarande rätt långt efter i utbildningen jämfört med en ”vanlig” 7-åring, men det är inget som jag bryr mig om faktiskt. Åsa jobbade vidare med bland annat skänkelvikningar, lösgjordhet och mycket repetition, dumt att börja på nya saker när det var sista träningen på ett tag. Även nedsittnings-träningen la Åsa lite tid på i slutet och det gick riktigt bra faktiskt. Roligt roligt!