Idag fyller goa, glada underbara Loke hela TVÅ år. Tänk vad tiden går ändå, och vad roligt det är att följa denna lilla killes utveckling. Oftast i alla fall, han verkar äntligen ha gått ur en ganska långdragen ”dålig” period där han har varit ganska arg, frustrerad, mammig, klängig och allmänt jobbig faktiskt. Och den som känner Loke till vardags vet ju att han alltid har varit en väldigt glad och obekymrad kille, så detta har varit en ganska påfrestande period. För båda hans föräldrar men kanske mest för mamman som dels är gravid men som också blivit mest ”utsatt”. Det har gått ganska bra när Loke har varit antingen med mamma eller pappa, men när vi har varit tillsammans alla tre är det bara jag som har ”dugit” (och tro då inte att han varit nöjd och glad när han varit hos mig heller). Loke har typ börjat gallskrika/gråta så fort Axel gjort någon ansats till att ”ta Loke ifrån sin mamma” och nåde den som kommer på förslaget att pappa ska putta gungan, eller vagnen, det ska mamma göra. Och hon får inte putta fram på gungan, eller stå lite vid sidan av utan hon måste putta bak!! Det har också blivit utbrott när barnet inte fått saft, eller utbrott när barnet HAR fått saft. Eller när såsen hamnade på riset, eller på tallriken över huvud taget. Ja ni hänger med va? Men det är ju bara att ta de viktigaste striderna och ignorera resten, och upprepa ”det är en fas, det går över” flera gånger om dagen. Eller flera gånger i timmen. Men nu de senaste dagarna känns det nog ändå som att det har vänt lite.

Men nu kanske det inte är detta vi ska fokusera på när den goa ungen fyller två år! Vi får ta några söta bilder från året som gått i stället.