Upp som en sol och ner som en pannkaka. Om gårdagen var smidig så var dagen allt annat än det! Loke ville inte gå till förskolan sa han och blev ledsen så fort det kom på tal. Ända tills kläderna var på och han satt i vagnen ungefär, då kunde vi inte komma dit fort nog och han rabblade namnen på alla barnen han ville leka med. Nora sov fint i vagnen dit och hem men slog upp sina små ögon så fort vi var hemma igen. Hon var vaken en stund och var sen jättetrött men kom inte riktigt till ro och kunde sova på en längre stund. Till slut somnade hon och låg så här sött:

I fem minuter ungefär, hehe. Den var hon vaken och generellt missnöjd resten av förmiddagen så jag fick inget gjort alls faktiskt. Hon somnade gott i vagnen på väg till förskolan igen i alla fall, och vi hämtade Loke klockan tolv. Han var glad och fick hoppa upp i vagnen bredvid Nora. Lite svårsövd men efter en dryg halvtimmes promenad somnade han i vagnen och jag kunde parkera den utanför huset. Kanske skulle Nora fortsätta sova en stund? Men nej, ungefär samtidigt som Loke slöt sina ögon började hon röra på sig, hehe. Loke sov i en timme ganska exakt, och Nora var vaken inne timme ungefär! När hon somnade hann jag tänka att nu vaknar väl Loke, och det gjorde han. Dåligt synkade idag alltså!

Lyckligtvis var Axel hemma så han och Loke förberedde middagen så kunde Nora vaggas i min famn en stund till.

Båda barnen var lite smågriniga under eftermiddagen så nåt behövde göras! Jag tog då med de båda och åkte och handlade. Loke brukar tycka det är roligt, Axel kunde jobba lite till i fred och Nora sover bra i bilen.

Mm. Kanske inte den bästa planen. Det gick bra till mejeriavdelningen. Där började Nora skrika och Loke slutade lyssna ungefär. Så snart hade jag två skrikande barn i bilen, bara ett av två paket uthämtade och ett par matvaror som aldrig hamnade i kundvagnen. Suck!

Hem kom vi och jag fick i mig välbehövlig mat och sen hade jag lyckligtvis en ”klipptid” bokad ute i stallet så jag lämnade Axel med två mer eller mindre griniga barn och gick ut. En timme senare hade Mille blivit av med lite päls, Kaprifol hade fått dagens omvårdnad och övriga djur var nattade. Balsam för själen, som en ny människa!