Inte för att Loke har gossedjur i mängder, men det finns ett par stycken. Någon är från när jag var liten, några är gåvor och några är inköpta i hopp om att just DEN ska bli gossedjuret med stort G. Ni vet den där som ska hänga med överallt. Jag har försökt styra det lite till de gossedjuren som jag tycker är finast, eller snuttefilten som är väldigt mjuk och go. Men det verkar som jag misslyckats totalt för Lokes val verkar falla på den här:
Precis. Inte den dyraste, inte den finaste, inte den mjukaste och inte den med mest affektionsvärde. Utan den nalle som väntade på mig och Axel när vi flyttade in i vår förra lägenhet. Nåja, bara han är lycklig 😉
I januari 2016 hade Kaprifol sin första körlektion, det gick ut på att hon fick ha draglinor i en brösta och eftersom det gick bra fick hon dra ett bildäck. Det gick jättebra, men jag har tyvärr inte fortsatt med denna ”utbildning”.
Men nu när vintern närmar sig och det kanske kommer snö vore det ju skoj att ha en häst att kanske kunna åka skidor/pulka bakefter. Alice är inte längre med oss och Loke har ännu inte fått sin inkörda ponny (haha) så lotten faller ju på Kaprifol. Så igår fick hon sin andra körlektion, bara nästan två år senare.
Jag har ju inte längre kvar den selen, bröstan och draglinorna som jag använde sist eftersom de har lämnats tillbaka till sin ägare och jag kom på för sent att jag ju kunde provat Alices lokesele. Därför satte jag på tömkörningsgjorden och tolkselen som jag hade liggandes bland mina grejer, men faktiskt aldrig använt.
Det tog en liten stund innan jag fick på den inpassad men det blev nog ganska bra. Det ser lite ”hängigt” ut på bilden ovan, men det blir bra när det blir lite drag i linorna. I stället för däck tog jag med en halvpall ut på ridbanan och så ledde jag Kaprifol och drog halvpallen bredvid henne så hon fick lyssna på det skrapande ljudet halvpallen gjorde när den drogs fram över ridbanan. Kaprifol är ju oftast ganska cool med såna här grejer så trots den tilltagande vinden och isdroppar i luften skrittade hon på ganska lugnt. Så ganska snart kopplade jag på tolkselens linor i halvpallen och så fick hon dra! Den vägde ju ingenting, men hon fick träna på känslan att ha något släpandes efter sig och känna linorna mot kroppen när hon svängde och hon var jätteduktig! Jag gick bredvid henne till en början men satte sedan fast tömmarna i tränset och gjorden och tömkörde gåendes bakom halvpallen. Hon fick massa godis och beröm så hon tyckte nog att det var ganska roligt också, det krävdes ju inte så mycket arbete från hennes sida direkt, hehe.
Så nu är jag lite taggad på att dra detta vidare, jag har ju faktiskt både sele och vagn och det är ju synd att det inte används… Får se om jag kan låta henne släpa lite fler grejer, som dels är lite tyngre och sen borde jag väl låta henne ha nåt skakelliknande efter sig också.
Efter ännu en ganska kall natt (neråt nio-tio minusgrader) var banan lite mer frusen i går, men ändå helt klart ridbar! Jag piffade till Kaprifol lite extra, alltid ger det extra motivation i vintermörkret!
Dressyrpasset gick bra, det blev ett enkelt lösgörande pass utan några konstigheter, ett typiskt ”joggingpass” skulle jag vilja säga. Lite sidvärts, lite övergångar och mycket stora böjda spår. Hon kändes fin!
Nu är det allt lite kyligt! När vi åkte hem från Enbergs i söndags kväll funderade jag lite på hur utbudet på vinterkläder i Lokes storlek såg ut hemma bland arvegodset, hans jacka börjar dessutom bli lite liten så det var dags att kika lite efter en större. Och jag behövde såklart inte bli besviken, i nästa storlekslåda fanns det både jacka och overall. Jackan är nog lite stor kanske men overallen passade riktigt bra. Han fick inviga den under dagen igår och Axel rapporterade med bild.
Hur söt!
När jag kom hem från jobbet möttes jag i garaget av mina båda fina pojkar, de matchade nästan också i sina overaller.
Efter Lokes läggdags gick jag ut till stallet och Kaprifol för lite ridning. Ridbanan har klarat kylan bra och var ridbar trots ca 7 minusgrader, jag och Kaprifol höll oss dock till skogen. Snön gnistrade vackert i pannlampans sken och det var bara det dova ljudet av hovar mot snötäckt gräs som hördes.
Det var en mysig ridtur och Kaprifol var på väldigt bra humör. Pinnade glatt på och travade med stora och luftiga steg, det blev lite galopp på en gräsväg och över gärdet också, där det låg lite snö. Det är fascinerande hur mycket ljusare det kan kännas så fort det kommer lite snö på backen, månen gjorde sitt också just denna kvällen.
Efteråt fick hon lite gott att äta ur fårens före detta mineralbalja medan jag ryktade henne lite mindre dammig, och sen fick hon gå ut i hagen igen.
Jag nattade fåren innan jag gick in också, de låg och hade det ganska gott inne i sitt lilla hus, men tackade inte nej till lite påfyllning av sitt hö och lite kli på kinden.
Igår åkte vi som sagt till Kobergs Slott och Julmarknad, där vi mötte upp Enbergs och mamma. Vädret var krispigt och vackert! Jag och Axel har varit här en gång tidigare för ett par år sedan.
På julmarknaden fanns det väldigt mycket fina hantverk i trä, keramik och ull, smycken, ljus och tomtar i olika utföranden. Fick lite inspiration till att försöka göra några egna söta tomtar av vår ull, får se om jag lyckas ta mig den tiden någon dag. Det fanns även en matmarknad med kött, korvar, dryck och diverse, mycket godsaker med andra ord!
Vi gick även in i stallet som byggdes 1904 och kikade in i de gamla spiltorna, sadelkammaren och vagnslidret med fina, stora vagnar. Väldigt välbevarat och fint alltihop.
Vi fikade lite här också innan vi åkte hem till Susanne och Johan!
Vi åt lunch tillsammans och sen gick vi en promenad så Loke kunde få sova i vagnen. Han var dödstrött, men glad. Det är två minuter mellan dessa bilder här nedan, den första tagen precis när vi stoppat ner honom i vagnen och det tog inte många metrar innan han slöt sina små söta ögon 🙂
Vi stannade hos Enbergs ett par timmar till och åkte sen hemåt kvällskvisten!
Igår var det fredags och helgen inleddes med påfyllning av hö, det är ett par minusgrader nu så alla kläder på!
På vägen in gick vi via lekstugan och tog med oss leksaksspisen in. Loke gillar ju att leka med alla köksredskap så vi tänkte att han skulle gilla denna också, och det gjorde han såklart!
Vi åt tacos tillsammans och sen när Loke gått och lagt sig gick jag ut till stallet och red en runda på hästen. Vi invigde Vinterrundan, perfekt nu när vi fått lite snö.
Idag är Axel på jakt så jag och Loke roar oss själva. Loke har precis fått lite bananyoghurt så jag tänkte vi skulle gå ut strax.
Vi fortsätter med salt, i natt blev det ju minusgrader och så kom det lite snö på det, så det var ju lite spännande att se hur paddocken skulle se ut under dagen. I morse när Loke och Axel vaknat såg det ut så här:
Man ser tydligt var vi började salta och de första metrarna där det är saltat dubbel mängd. Man ser också tydligt var vi inte har saltat, nämligen de två vita fläckarna i mitten av vardera volt (där traktorn svängde runt, så det hamnade inget salt just där). Intressant!
Lite senare under dagen, med typ nollgradig temperatur, ser banan ut så här! Verkar ju lovande, även om det inte är så kallt ännu.
Blir det kallare tror jag nog att vi kommer behöva lite mer salt, men vi lär oss väl!
Nu är det kallare väder på ingång så i går provade vi att salta paddocken för första gången, för att se om vi kan hålla den ridbar även när det blir ett par minusgrader ute. Axel hade förberett under dagen och vår tanke var att använda vår konstgödselspridare till att sprida saltet, så den hade han kollat av och kopplat på traktorn innan jag kom hem.
Saltet vi använder säljs på Byggmax för 50kr á 25kg och vi hällde i drygt fyra säckar i gödselspridaren. Anledningen till att det inte blev hela säckar är att vi återanvänder det saltet som låg på fårskinnen innan vi skickade dem till garveriet.
Sen körde Axel en vända på ridbanan och vi ställde in spridaren så den spred ”lagom” mycket salt helt enkelt. Som sagt, det är ju första gången vi provar detta så vi får se hur det funkar! Efteråt har jag läst både för- och nackdelar av att harva banan efteråt och jag tror nog egentligen att det är bäst att göra det, så saltet kommer ner lite i marken. Detta gjorde vi dock inte i går men det var tre hästar som motionerades inne på banan efteråt som trampade ner saltet lite och jag krattade även lite, så vi får se hur det blir helt enkelt. Det ska bli spännande att utvärdera detta!
Kaprifol var en av hästarna som motionerades på banan igår och det blev tömkörning för henne. Hon var fin!
När jag sist skrev om Valpen och hans trasiga topplock så hade Axel kört det inköpta topplocket till skroten i Ödeshög som skulle vidareförmedla den till sin verkstad i Vadstena. Där skulle de bekosta renoveringen av topplocket som ju visade sig vara trasigt när det kom till oss, och sen skulle de skicka det tillbaka till oss. Men så blev det inte. Det visade sig nämligen att kostnaden för renoveringen av topplocket skulle bli för dyrt för att skroten tyckte att det var värt besväret. Vi har därför nu reklamerat topplocket och ska få pengarna, inklusive frakten till oss och Axels bensinpengar, tillbaka.
Av den här anledningen fick vi nu då gå tillbaka till alternativ 1 och lämna in vårt eget trasiga topplock för renovering, och det gjorde Axel i går. Vårt topplock befinner sig nu på en verkstad i Lerum som ska kika på det och lämna ett kostnadsförslag och återkomma idag förhoppningsvis. Anledningen till att vi inte gjorde så från början var ju, som ni kanske minns, att vi ville undvika att min bil skulle bli ståendes under tiden för renoveringen av topplocket, men det tåget har ju redan gått så att säga. Jag vet inte hur lång tid renoveringen av topplocket kan tänkas ta, men en vecka kanske? Och sen ska ju ”vår” verkstad ha tid att sätta ihop min bil igen också.
LoviseC 