Blondie och fölet mådde prima när jag kom till stallet idag. Fölet är fortfarande ganska trött, men med tanke på gårdagen och natten är det ju inte så konstigt. Hon diar bra i alla fall, och kommer upp själv ibland, ibland inte. Magen är i gång och hon ser lite mer vaken ut.

Idag på kvällen fick Blondie och fölet komma ut i en liten hage en stund och det var uppskattat av dem båda, fast mest från Blondies sida tror jag. Det fanns ju gräs!

Lite bilder från idag:

Litet täcke fick hon idag också, hon fryser väldigt lätt och idag var det inte alls samma värme ute som igår. Hundstorlek passade perfekt!

Ja jag känner ju att det här inlägget kommer bli lika långt som natten kändes igår, men jag vill ända skriva ner allt så som jag minns det. Det är både kul och intressant tycker jag, jag lärde mig många saker igår och det vore ju synd om jag glömde bort dem. Lägger in lite söta föl-bilder emellanåt så blir det lite lättare att läsa!

Strax efter tolv i går mitt på soliga dagen stod gårdsherren Johan och rökte på balkongen och blickade ner över sina ägor. Han fick då syn på Blondie som uppförde sig lite udda där hon stod ensam i sin lilla hage framför ligghallen. Hon rusade ut ur ligghallen och sedan in igen och lade sig ner upprepade gånger och stönade så högt så Johan hörde det ända upp till sig. Han förstod ju såklart att det hela var på gång, så han rusade ner till Blondie och gjorde sig beredd för att agera barnmorska. Blondie klarade av hela proceduren själv, och inte långt där efter låg det ett litet stoföl i halmen.

Fölet var dryga fyra timmar gammalt när jag kom till stallet och hon låg då och vilade i solen med en stolt mamma som övervakade henne.

Fölet hade bajsat lite grand, kissat och ätit under dagen, men var fortfarande väldigt svag och kunde inte ställa sig upp självt. Vi hjälpte fölet upp vid två tillfällen under eftermiddagen så hon fick äta ordentligt men fölet verkade inte riktigt piggna på sig som det skulle. Hon hade även ett litet navelbrock och hade lite svårt att bajsa ordentligt.

Alice var väldigt fascinerad över fölet! Så nära att hon också skulle fått en bebis..

Efter en himla massa telefonsamtal till olika jourveterinärer och kliniker fick Sofia äntligen tag på en veterinär som kunde komma ut och kika på fölet, samt ge fölet plasma om det behövdes (för antikropparnas skull). Veterinären var på plats 21.25 och vi tog då in Blondie och fölet i stallet. där det var lite bättre ljus. Här blev det lite tokigt, men det gick bra till slut. Blondie följde nämligen med lite för villigt in i stallet och fölet hängde inte efter, så när Blondie upptäckte det blev hon helt hysterisk och alla hästar inne i stallet blev lika tokiga dem. De gnäggade, for runt i sina boxar och förde ett herrans liv. Vi fick in Blondie i en box där hon fick lugna sig ett ögonblick medan vi hade fölet precis utanför boxdörren. Blondie var nämligen inte helt kontaktbar vid det tillfället så vi vågade helt enkelt inte släppa in fölet med risk för att Blondie skulle trampa ner henne i sin upprörda klumpighet. Till sist lugnade hon sig i alla fall så pass så vi vågade gå in med fölet och då blev hon ytterligare lite lugnare. Här fick de sedan vara i fred en stund, medan vi förberedde för veterinären.

Sedan började vi. Sofia höll Blondie lugn, jag höll fast fölet, Axel var stand-by och veterinären försökte få in en kanyl i fölet så vi kunde börja ge henne dropp. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Först krånglade klippmaskinen och sen fick veterinären verkligen inte fatt i den där blodådran för den bara rullade undan hela tiden. Jag tror nog vi höll på en timme nästan, innan kanylen satt helt på plats med stygn och stödbandage runt halsen på fölet. Till sist gick det i alla fall och veterinären kunde ta ett prov på fölet som visade att hon fått i sig för lite antikroppar från Blondies mjölk.

Plasman med antikroppar behövde mer tid på sig att tina så vi började med att ge fölet ”sockervatten” i dropp. Vet ni hur långsamt det droppar när man står och håller fast ett litet föl som ömsom krumbuktar och sprattlar som en liten fisk, ömsom somnar i ens famn?

 Ännu odöpt litet stoföl: e: Click and Cash, u: Blondie (Windwurf-Dragon)

Under kvällens gång fick även fölet kramplösning och ”lavemang” för sina magproblem. När sockervattnet var halvtomt bytte vi ut den till plasma. Nu turades jag och Axel om att hålla fölet och hålla flaskan med plasman högt upp mot taket. En halv liter plasma skulle in i fölungen och det droppade på i maklig takt och höll på i två timmar ungefär. Vi växlade även vid ett tillfälle och gav fölet sista sockervattnet innan vi bytte tillbaka till plasman.

Till sist hade fölet fått i sig all vätska och all plasma och vi kunde ta bort bandaget och kanylen och låta fölet dia lite. Fölet hade lite problem med att dia från ena sidan så vi mjölkade ur Blondies ena juverhalva och försökte nappa i den i fölungen, men det ville hon inte såklart. Då bestämde vi oss för att sondmata henne med den urmjölkade mjölken, då den fortfarande innehöll en del råmjölk. Inte så lätt visade det sig. Men med gemensamma krafter lyckades vi efter ett flertal försök få i sonden i fölet och i med en halv liter mjölk samt cirka en liter paraffinolja för magens skull.

Fölet och Blondie fick sova inne i en box i natt så att Sofia kunde hålla extra koll samt att fölet inte skulle få en chans att frysa. Sofia fick order om att se till så att fölet diade ordentligt minst en gång i timmen. Vi hjälpte till att städa upp inne i stallet innan vi åkte hemåt vid halv tre-tiden på natten och vi lotsade även veterinären till närmaste bensinmack så hon kunde ta sig hem!

Sen blev det dusch, en macka och raka vägen i säng för fyra-fem timmars sömn innan det var dags att gå upp och åka till jobbet!

Enligt rapport från Sofia idag på dagen har natten gått bra och fölet har ätit bra och lyckats resa sig helt själv.

Jag och Axel är precis hemkomna från stallet och klockan är halv tre. På natten. Inte på eftermiddagen.

Blondie födde sin vackra dotter 12.35 idag på dagen och fölningen fick bra. Fölet kroknade dock under dagen och veterinär fick tillkallas. De senaste timmarna har jag, Sofia, Axel och veterinären gett fölet ”sockervatten” och plasma i dropp, sondmat, kramplösande, olja..

Läget var relativt stabilt när jag och Axel åkte hem samtidigt som veterinären.

Berättar allt i morgon! Nu: SOVA!

Gårdagens besök i stallet var lika trevligt som alltid =) Emelie hade hand om Alice idag så jag ägnade mig bara åt Kaprifol (och Blondie och Charm och Majsen :P) som fick komma in i boxen och äta mat samtidigt som jag borstade henne. Jag väntade tills hon hade ätit färdigt innan jag kratsade hovarna och det gick så bra så. När hon var ren och fin gick vi på promenad längs grusvägen och hon fick äta lite gräs längs vägen. Härligt väder var det också!

Idag har jag båda hästarna som vanligt igen så jag tror att jag ska ge mig ut på en tur på Alice med Kaprifol som handhäst igen. Kanske ger vi oss upp i skogen igen och jobbar lite på Kaprifols rumpmuskler 😉 Det är så himla mysigt att vara ute med de båda samtidigt!

Helgen har varit mycket trevlig, rolig och spännande! Nu är jag dock trött och klockan är sent på kvällen så jag får väl skriva ihop en liten rapport i morgon i stället!

Jag och Axel stannade till i stallet på vägen hem och gick en promenad med hästarna i kvällssolen. Vi provade även presenterna som hästarna fick av Susanne häromdagen; matchande grimmor! Är det inte bedårande gulligt? =)

Jag lyckades fånga båda hästarna på en liten kort film idag också, inte riktigt det ögonblicket med mest action men det ser ändå ganska roligt ut för Kaprifol springer lixom runt Alice i en ring. Sen stannar de båda och jag visslar lite på dem, och då kommer Kaprifol fram medan Alice står bara och glor. Så typiskt henne!

Klicka HÄR så kan ni se min fantastiska film. Ungefär lika bra som de andra jag visat!

I slutet försöker Kaprifol äta upp min mobil också, så då fick jag stänga av. Inte alltid lätt att veta vad som är ätbart eller inte. Det är ju ändå en Apple så man vet ju aldrig!!

Igår blev ju båda hästarna vaccinerade så idag fick de ta det lugnt. Jag tog ut dem samtidigt från hagen och gick upp till paddocken direkt då den var ledig, och släppte både Alice och Kaprifol lösa. De var väldigt söta ihop, Kaprifol följde efter Alice som en liten svans och svängde när hon svängde och stannade när hon stannade. Alice såg ganska nöjd ut över det!

Jag lyckades få lite fart på dem vid ett par tillfällen och Kaprifol tyckte det var väldigt kul och sprätte iväg i en liten bus-serie! Alice tog det ganska lugnt och var rätt nöjd med att stå stilla i sommarvärmen.

Ja inte är dem lika nånstans! Söta öron har de båda två i alla fall!

När vi busat klart gick vi in i stallet och båda hästarna fick lite gott att äta i krubban och så borstade jag dem ordentligt. Alice tyckte det var skönt att komma in i stallet dag tror jag bestämt, hon stod och halvsov i stallgången medan jag borstade Kaprifol. Var väl svalt och skönt där inne kanske!

Igår tränade jag lite extra mycket med hov-lyft med Kaprifol och det märktes idag. Hon lyfte fint och lät mig kratsa och hålla upp hovarna en lite längre stund idag utan att dra åt sig hoven. Prima prima! Blir ju lite lättare för hovslagaren också..

Sådär ja, nu är båda hästarna fullt vaccinerade både mot hästinfluensa och stelkramp i ett år till. Det gick snabbt och smidigt och båda hästarna skötte sig bra.

Alice fick faktiskt bli av med några milliliter blod också. Veterinären berättade nämligen om en relativt ”ny” (nyupptäckt/ny-definierad) sjukdom som många äldre hästar får (PPID). Så här står det om sjukdomen på nätet:

”Vid PPID finns ofta en cellförändring eller godartad tumör i hypofysens mellanlob (pars intermedia). Det gör att produktionen av vissa hormon ökar onormalt mycket och det kan ge många olika effekter på kroppen. Symtomen beror på vilket hormon som tillverkas av tumören. Ett av hormonen, ACTH, gör att kroppen ökar sin tillverkning av kortison. Det påverkar bland annat vikten och huden.” (www.hastsverige.se)

Symtomen är då som sagt lite olika på olika hästar men vanligast är fällningsproblem, hovproblem, trötthet och förändrad aptit. Symptom som alltså kan passa alla hästar ungefär 😉 Men det pågår en slags studie nu, eller kampanj, så provtagning och analys är gratis så när veterinären föreslog att vi skulle ta ett blodprov på Alice, som ju är gammal och har en himla massa hår, så tänkte jag att varför inte? Om Alice nu skulle ha PPID så får hon ett piller om dagen (haha, skölja ner med ett glas vatten efter frukosten?) i en viss period och sen tar man ett nytt blodprov.

Provsvaret kommer i slutet av nästa vecka, så vi får väl se vad det säger!

Det är alltid så himla intressant när veterinärer är på besök! Just Åsa som var hos oss idag är väldigt bra, har haft henne förut och hon berättar alltid vad hon gör, ser, tror och vet. Det var även tre hästar i stallet som fick tänderna undersökta av henne idag och på en av hästarna fick jag kika in i munnen på och sen stoppa in hela armen och känna på tänderna allra längst bak i kinden. Udda känsla att stå med en arm ner i en hästs gap och peta på tänderna! Intressant var det i alla fall!

Då var det onsdag igen och den försvann väldigt snabbt då jag hade varenda minut planerad på jobbet, i princip i alla fall. Jag slutade vid fyra idag och åkte då direkt till stallet där jag skrittade ut barbacka på Alice med Kaprifol som handhäst. Vi red hela grusvägen idag och det gick bra. Nu har Kaprifol lärt sig hur det ska gå till och hon står duktigt stilla bredvid Alice när jag klättrar upp och hon traskar på riktigt bra. Idag gick hon på lite för bra i början så Alice hängde inte riktigt med. Alice har ju en viss startsträcka innan hon kommer igång, på hemvägen var det precis tvärt om: Alice gick på bra och Kaprifol tappade lite ork sista biten.

Perfekt uterittsväder idag verkligen! Solen sken och det var omkring 15-18 grader ute eller så, helt underbart! Blev dock ingen bild från idag då jag glömde mobilladdaren hemma så den var okontaktbar hela eftermiddagen..

I morgon är det dags för vaccination igen, och den här gången ska även Alice få sin årliga spruta. Jag hade hoppats på att det skulle bli samma veterinär som förra gången, så han kunde ”se skillnaden” på Kaprifol, men nu kommer det en annan veterinär i stället. Från samma klinik dock, det är ju bra.