Att stiga ur bilen på stallplan, dra ett djupt andetag och höra mina hästars hälsning, det fick mig att glömma min trötthet efter två dagar med för lite sömn och det fick min kropp att glömma bort att den precis suttit konstant på en stol i fyra och en halv dag i sträck. Vad vore jag utan mina hästar.
Vid det här laget behöver jag väl knappast nämna att en viss brun häst samlat på sig en hel del energi under tiden jag har varit borta. Jag hade inte ens i mina tankar att rida henne utan hon fick spralla av sig på linan idag. Bus lyste ur ögonen och hon visste knappt var hon skulle ta vägen. Vi höll till i gläntan och när jag tyckte att det räckte gick vi bort därifrån och jag hörde en bil komma uppifrån grusvägen så jag stannade och skulle låta den köra förbi innan vi också gick ut på vägen. Jag lovar er att även Kaprifol hörde den, säkerligen innan jag gjorde det dessutom, men ändå var hon tvungen att dansa iväg, hoppa på stället och precis när bilen skulle köra förbi (vi stod en bit in på en gräsväg, säkert tio meter från bilen) så ställde hon sig ytterst graciöst och praktfullt upp på bakbenen och visade sin lurviga mage för en bilist med ytterst uppspärrade ögon. När bilen rullat förbi i snigelfart gick Kaprifol ner på alla fyra igen, ruskade lite på sig och tittade på mig; ”Sådärja, ska vi gå vidare?” Det kom en bil till två minuter senare och då lunkade hon fram som en gammal ridskolehäst medan bilen körde om oss på den smala grusvägen runt stallet.
Båda hästarna fäller som attans nu, hur härligt som helst måste jag säga! För Alice del gjorde jag två flugor i en smäll, hon fick nämligen beta i gången mellan två hagar (varav den ena är tom) medan jag gick efter och drog av lös päls. Såg ganska kul ut, det blev som ett spår av snö efter oss. Hon fäller även det bruna nu, men det syns ju inte lika väl som det vita.

Kaprifol såg nästan lite avundsjuk ut men tyckte också att det var lite lustigt att vi gick omkring där mellan hagarna. Alice var helnöjd över det hela, trots att det inte fanns så mycket nytt gräs, men det förstod ni nog redan.