Ja ni, nu närmar sig faktiskt min och Kaprifols första riktiga tävlingsstart. Bara en månad kvar! Vi har ju varit ute på ett par Pay&Jumps vilket är ganska snarlikt, men den stora skillnaden är ju att det aldrig är ”riktig” tävling mot andra ekipage, plus att man inte behöver ha licenser mm för att få starta (=det är mycket billigare). Jag var tvungen att se efter hur länge sen det var jag var ute på riktigt med Alice och det var 2011!

Så jag har faktiskt gjort lite förberedelser som behöver ordnas innan vi kan komma till start. På Alices tid, precis som nu, behöver hästen en tävlingslicens. Förr gällde den dock under hästens livstid, numera får man uppdatera den varje år (320kr/år). Även jag behöver licens och där har priserna stigit rätt bra med åren så jag bestämde mig för att endast köpa en endagarslicens, i stället för en årslicens. En årslicens kostar 640kr och en endagarslicens 170kr, så jag kan alltså köpa nästan fyra endagarslicenser för samma pris och fler tävlingar än så är jag tveksam på om det blir faktiskt. Och blir det fler är så får jag skylla mig själv!

Jag har även fört in Kaprifols livs vaccinationer på mina sidor i Tävlingsdatabasen på Ridsportsförbundets sida så att hon blir startberättigad. Man kan ju såklart fylla i vilka datum som helst, men om inte alla ska visa upp sina vaccinationspapper på tävlingsplatsen så gör de åtminstone stickprovskontroller. Lite olika på olika tävlingar.

Vi är anmälda till lagklassen (85cm) och även förklassen som lite ”uppvärmning och känna på banan”-klass som går i 80 cm. Och det är alltså i Vartofta (6 mil bort) den 28:e april som det hela går av stapeln. Axel och Loke kommer befinna sig i Holland under den helgen så jag har troligtvis raggat in syster Susanne som hästskötare!

Dessutom har jag anmält mig till en Pay&jump den 14:e april, två veckor innan lagtävlingen. Jag tänkte att det vore nog fint om vi kom ut och lufta oss lite innan det gäller ”på riktigt” och så hade Tämta en hoppning det här datumet, vilket ju bara är knappa två mil från oss så det blir kanon. Sicken tävlingstermin vi har framför oss va! Andra omgången av lagtävlingen går den 18:e maj hos Vara Hästsportklubb och den sista omgången den 2:a juni hos Ridklubben i Grästorp. Alla omgångar går i 85cm och första omgången kommer jag som sagt hoppa förklassen på 80cm. Beroende på hur det går för oss är det inte omöjligt att jag hoppar nån klass efter lagklassen i fortsättningen, får väl se hur det går för oss helt enkelt! Men vore ju skoj att hoppa nån 90-klass kanske.

Både jag och Axel var faktiskt lite smått o-sugna på att åka till Gäsene på Pay&Jump idag eftersom vi var lite krassliga båda två. Det droppade lite regn när jag steg upp också, lyckligtvis började inte tävlingen förrän klockan 11 så jag behövde inte gå upp speciellt tidigt i alla fall! Även hästen var lite o-sugen på att åka släp, men vi kom iväg till sist! Och det var väl bra det, för det gick ju himla bra!

Så fort banan var memorerad fick hästen på sig sadel och jag värmde upp. Tävlingen gick snabbt så jag hann inte rida fram riktigt så länge som jag kanske tänkt, men jag hoppade lilla hindret, räcket och oxern var sin gång och Kaprifol kändes jättefin. Pigg, aningens tittig mot omgivningen men hoppade bra.

Så blev det vår tur! Jag travade runt hindren lite och visade henne ettan och en av vattenpölarna på banan innan jag körde igång. Igång med galoppen bara!

Och hej vad det gick! Vi fick några taskiga avstånd men Kaprifol hoppade snäll över och hoppade mig nästan ur sadeln ett par gånger, lite onödigt mycket luft över hindren ibland, men hon hoppade utan att tveka alltför mycket. Jag fick ett ganska bra flyt och det kändes bra!

Åtta hinder var det och vi var felfria! Och som sagt, det kändes inte så dumt. Axel sa direkt att jag skulle byta ut nästa start till 90 centimeter i stället för att hoppa 80 igen, och efter lite funderade tänkte jag, va fasen, varför inte? Jag hade ju redan fått en rosett, hehe, och vad kunde hända liksom? :p Det kändes även som ett bra tillfälle eftersom första rundan gick så okomplicerat och nästa bana skulle vara lika dan, bara ynka TIO centimeter högre.

Jag undrade ett par gånger vad jag gett mig in på, men det var ju bara att köra! På framhoppningen hoppade jag bara räcket en gång, viket kändes bra. Jag hade en bra känsla och vet ju att teoretiskt sett är inte höjden några problem, det sitter först och främst i mitt huvud, så jag ville inte riskera att gå ut från framhoppningen med ett dåligt hopp på oxern. Det går alltid mycket sämre på framhoppningen, och vi var ju uppvärmda. Så som sagt, ett språng på räcket och sen var det vi!

Och det gick ju som en dans, felfria här med! Eftersom det var fyra andra klubbryttare som startade i klassen blev det automatiskt ”Gäsenecuppen” i denna klass vilket betyder att det dessutom blev omhoppning! Så jag skrittade några steg, memorerade omhoppningsbanan (fem hinder) och så körde vi igen! Vår första start i 90 ledde alltså till Kaprifols allra första omhoppning!

Även här var vi felfria, sicken häst va? Här fick jag upp tempot lite mer också så det gick nästan bäst här faktiskt. Dubbelnolla och tiden 47.90!

Det var faktiskt bara en till som var dubbelnolla, de andra rev redan i grunden, men hon hade hela fem sekunder bättre tid än jag, så vi hamnade på en andraplats av fyra startande! Då var vi även för få för att vi skulle få pris, jag och Kaprifol, men vad gör det! Supernöjd över dagen och KUL att vi är uppe på tävlingshöjder, äntligen 😉

Nu är frågan vad jag och Kaprifol ska hitta på här näst!? Nu när vi är uppe på hela 80 cm (haha!) öppnar det upp för att åka på riktiga tävlingar och lämna Pay&jumpsen lite bakom oss då det nuförtiden är rätt vanligt med 80cm i lokala klasser. Förr var ju 90 det lägsta oftast. Fördelen med att åka på ”riktig” tävling jämfört med P&J är att det brukar vara lite bättre uppstyrt på dessa tävlingar med framhoppning mm. Det brukar även gå lite fortare då man inte får vägra en gång på varje hinder och ändå fortsätta plus att anläggningarnas försäkringar går in och täcker ifall olyckan skulle vara framme. En negativ aspekt är att det är lite dyrare, kanske inte själva startkostnaden men både jag och Kaprifol måste ha licens för att få starta.

Får klura lite, jag är lite sugen på att åka till en terrängbana här i närheten och hoppa lite (man får hyra banan och rida själv) och sen ska Kaprifol få lite ”hopp-vila” ett tag och så kör vi på en ny omgång till hösten sen. Men man kan ju inte åka på allt så det är frågan om vi ska köra på Pay&Cross i Gäsene (terräng-clear round) eller om vi ska sikta på nån riktig tävling och ha som mål att ta oss runt en 90-bana.

Ja gårdagens debut på 80cm kunde ju knappast gått bättre! Roligt! Här är bilder från gårdagens klass.

Hinder nummer ett:

Väldigt trevligt att rida på en så stor bana och kunna galoppera på lite framåt! Hinder fyra:

Det var ju samma bana i båda klasserna. Femman:

Sexan:

Och efter det enda någorlunda relaterade avståndet (24m), sjuan:

I båda klasserna fanns det ett jokerhinder, ett alternativhinder till det sista hindret och det var en bank. Jag hade tänkt hoppa banken redan i första klassen men eftersom det gick så pass dåligt ville jag hellre hoppa det vanliga hindret för lite mer träning. Banken var jag ganska säker på att hon skulle hoppa enkelt. I andra klassen var vi felfria till sista hindret och då satsade jag på banken! Det gick ju inte att riva heller, hehe.

Hon hoppade den fint! Duktig häst!

Felfria och rosett!

Skoj skoj! Nu får vi se vad vi ska hitta på här näst!

Ja då har vi äntligen varit iväg på en Pay&Jump, jag och Kaprifol! Vi åkte hemifrån 09.30 och rullade in på Alingsås Ridklubb strax efter klockan tio med gott om tid kvar till min start. Jag gick och anmälde mig direkt och Axel stannade kvar vid bilen och passade Kaprifol. Hon tyckte dock att det var rätt tråkigt att stå kvar i släpet så när jag kom tillbaka hade Axel precis tränsat och höll på att lasta ut. Stolt över dem båda 🙂

Eftersom ridskole-eleverna hade sitt KM innan min klass började kunde jag inte gå banan direkt utan jag sadlade Kaprifol och promenerade med henne tills klassen var slut och de ändrat siffrorna inne på banan. Då fick Axel ta över tyglarna och jag kunde gå banan. En bra bana med åtta hinder och gott om plats i det gigantiska ridhuset, härligt!

När jag lärt mig banan var det ungefär tjugofem minuter kvar till min start så jag hoppade upp och gick in direkt på framhoppningen. Jag startade som nummer två i klassen, men först på min höjd (70cm). Eftersom Kaprifol skrittat fram ordentligt kunde jag trava igång henne relativt omgående. Hon kändes jättefin och var avslappnad om än kanske lite skeptisk till saker som stod i hörnen på ridhuset.Efter lite galopp började jag hoppa fram och Kaprifol hoppade riktigt fint och det kändes bra. Jag hoppade två språng på räcket och först ett språng på oxern som fortfarande låg på 60cm och sen när den höjts hoppade jag den en gång till. Allt gick bra och kändes väldigt enkelt. Direkt när jag hoppat oxern sista gången ropades jag in på banan då de ville ha två ekipage inne på banan samtidigt. Kaprifol blev lite spänd inne i det andra ridhuset och tittade lite på dekorationerna och läktaren men jag tyckte att hon ändå slappnade av en del medan jag red runt där inne. Jag fick gott om tid på mig både medan föregående ryttare hoppade men också medan de höjde hindren 10cm till mig.Så fick vi startsignal och körde igång! Jag är nöjd över första rundan, det blev dock två stop; på ettan och tvåan. Jag fick känslan av att hon blev lite överraskad att första hindret dök upp framför näsan på henne medan stoppet på andra hindret nog berodde på att vi inte riktigt fick någon bra distans och jag ”övergav” henne det sista språnget. Resten av banan flöt på bra och det kändes enkelt och roligt!

När jag var klar hann jag gå ut och skritta Kaprifol en liten stund innan det var vår tur igen, jag hade nämligen anmält mig till 70cm två gånger vilket jag är väldigt nöjd över så här i efterhand. Andra rundan kom vi nämligen runt felfritt! Jag tycket dock att vi hade lite bättre flyt i första rundan, men det kändes ändå bra. Jag måste dock ha lite mer tryck i galoppen och hålla ihop henne lite bättre. Hon blev lite lång i mellanåt, skyller på att ridhuset var så stort 😉 Men det kändes enkelt i alla fall och om vi kan hålla igång lite med hoppningen nu så ska det nog inte vara omöjligt att hoppa snäppet högre nästa gång. 😛

Jag är jättenöjd över dagen, inte bara att hon hoppade trevligt och att vi kom runt felfritt i andra rundan utan även att hon är så avslappnad och glad hela tiden. Visst, hon har väldigt svårt för att stå stilla, men i övrigt sköter hon sig toppen! Lastar sig snällt, står relativt bra i släpet, är lugn och bryr sig inte om andra hästar och är allmänt duktig liksom.

Så en lyckad dag helt enkelt! Snabbt gick det också; strax efter halv tolv var Kaprifol i släpet igen och vi kunde rulla hemåt med en rosett hängandes i bilen 🙂

I morgon ska jag och Kaprifol åka på vår andra Pay&Jump tillsammans och vi låtsas ju att det är tävling på riktigt så därför ska Kaprifol och utrustningen fixas lite extra ikväll. Nu går hon ju ute dygnet runt så det är ju inte så stor idé att borsta henne extra noga idag, men jag tänker i alla fall tvätta svansen och rykta henne ordentligt. Kanske snygga till manen lite och se om hennes vita lilla strumpa/krona behövs tvättas.

Sadeln, sadelgjorden och tränset ska även smörjas och jag ska sätta på ett vitt schabrak på sadeln hade jag tänkt, samt packa i ordning vad vi ska ha med oss. Vädret ser toppen ut!

Det är bara åtta anmälda vad jag kan se, men om alla startar två gånger var är det ju ändå 16 starter så jag hoppas att det inte blir inställt. Startlistorna ska komma upp senare i kväll så får hålla lite utkik. Första start är inte förrän klockan elva, så trots att vi antagligen startar ganska snart behöver vi inte gå upp alltför tidigt. Eller ja, jag ska köra Axel till Lerum i natt vid fyratiden så tidigt blir det ju ändå, haha.

Kaprifol i dagsläget!

Här kommer filmen på första rundan igår; 50 cm! Jag är jättenöjd över den, det var lugnt och avslappnat och vi var relativt överens om vilket håll vi skulle åt. Vi hade en liten ”kommunikationsmiss” efter andra hindret; jag bromsade lite häftigt samtidigt som Kaprifol tyckte att läktaren var lite läskig, men vi kom framåt sen.

Efter den här rundan kände jag lite att det kanske var lite väl lågt att börja på 50cm, men med tanke på hur det sen gick på 60cm så är jag väldigt nöjd över att jag började där. Det ska ju vara lätt och roligt!