Efter att vårt safaribesök slutat vid ettiden på måndagen den 22 oktober satte vi kurs mot nationalparken i Witsand där vi skulle sova nästa natt, för att ha nära till morgonens gruvbesök. Vägen var lång och tiden gick alltför snabbt så vår kursledare stannade vid en vägkorsning och kom fram till vår bil och sa att vi var lite sena. För att hinna fram i tid innan parken skulle stänga klockan sex skulle vi få köra väldigt snabbt. Ska nog inte nämna några siffror här, men Axel fick köra väldigt fort för att hänga med! När vi hade fem mil kvar svängde vi bort från asfaltsvägen och in på en sandväg med blandad kvalité på vägbanan. Men med mindre än en timme på oss fick vi köra på ganska bra även här, och två minuter innan parken låstes för kvällen kom vi fram! Puh!

Så vi fick vårt boende och vi grillade fisk i stället för kött, som omväxlings skull och morgonen därpå åkte vi iväg på sandvägen igen för att besöka en gruva. Kolomela Mine är en järngruva som bryter omkring 9 miljoner ton hematit per år i en ”open pit” mine, alltså de bryter inte under jord utan gräver sig ner från ytan. De startade sin brytning år 2009 och de beräknar att det järnet som finns kommer att kunna brytas i ytterligare 27 år.

Eftersom den här gruvan är över jord behövde vi inte så mycket skyddsutrustning för vårt besök; vi fick stålhättade skor, handskar, öronproppar, munskydd och skyddshjälm och sedan packade vi in oss i två av gruvans bussar för en tur till de olika ”hålen”.

Axels kamera visade sig från sin tröttaste sida idag och gav oss bara ett foto innan den ville bli laddad, men såhär ser det ena gruvhålet ”Leefontain” ut:

Vi åkte runt lite på området och tittade oss omkring och vi åkte även lite neråt i ett utav ”hålen” där vi fick klättra runt i järnmalmen, slå sönder stenarna med våra hammare och plocka prover =). Efteråt åkte vi tillbaka till kontorsbyggnaden där vi fick lunch och föreläsningar av tre olika personer som jobbade med gruvan. Trevligt besök som följdes av en tur tillbaka till Witsand där vi åt kyckling till middag på områdets restaurang!

Dock längtade vi allihopa till morgondagen… Fortsättning följer!

Nu sitter vi på flygplatsen i Paris, tittar på soluppgången och väntar på flyget som ska ta oss hem till Göteborg! Medans jag väntar passar jag på att lägga upp de resterande bilderna från vår safari i Kgalagadi Transfrontier Park! Andra dagen startade vi alltså i Twee Rivieren och körde dryga tolv mil genom parken till kvällens boende i Mata Mata. Man kör omkring 30-40km i timmen inne i parken så ni kan förstå att det tog hela dagen att köra dit, man stannar ju ganska ofta också för att titta närmare på djuren och ta kort och så.

Alla vägar i den här parken är sand- eller grusvägar och vissa var i ganska dåligt skick; håliga och ”räfflade” så det vibrerade i hela bilen när man körde fram. Andra vägar är helt nysladdade så man bara flyter fram över sanden, mycket trevligare! Längs hela vägen finns det vattenhål för djuren och vid vissa av dem får man stanna bilen och gå ur, på övriga platser är det stängda bildörrar som gäller, det finns ju faktiskt både lejon, leoparder och geparder i parken! Fast den största anledningen är väl egentligen att man ska störa djuren så lite som möjligt.

Ofta går det djur på vägen, speciellt springbockarna verkade ha ganska låg respekt för bilarna som kom körande medan gemsbockarna och strutsarna började springa så fort man kom lite för nära.

Vi sov alltså i Mata Mata; en liten stugby inne i parken där det finns en kall pool, en liten butik och en bensinpump. Från vår altan där vi grillade kvällens måltid kunde man ana djur som smög förbi i mörkret utanför staketet, så det kändes allt att man var ute i ”vildmarken”.

På morgonen därefter lämnade vi vårt boende och åkte de tolv milen ut ur parken, dock genom en annan väg och i lite högre hastighet så vi var vid grinden vid ettiden. Det var även denna dag vi såg gepardhonan med tre ungar, riktigt häftigt! Dock hade vi aldrig fått syn på dem om det inte vore för att en annan bil stod vid vägkanten och avslöjade deras närvaro. De var en bit bort och är väldigt kamoflagefärgade och bra dolda av det höga savanngräset. Vi var även nära att se lejon då vi mötte flera bilar som hade sett ett lejon inte så långt bort, men när vi kom dit hade det traskat över kullen och försvunnit ur sikte. Synd, men så fick vi ju se geparder i stället! Hur fräckt som helst!

Även om man är på en geologi-resa så kan man faktiskt inte låta bli att se fram emot den inplanerade Safarin! På fredagsförmiddagen anlände vi till Kgalagadi Transfrontier Park och så fort vi köpt våra biljetter styrde vi våra tre minibussar in i parken. Fram till klockan två åkte vi runt i parken och spanade för fulla muggar efter kända och okända djur. Vid tvåtiden var vi vid grinden igen för att få nycklarna till nattens boende i stugparken Twee Rivieren. Resten av eftermiddagen tillbringades vid poolen och i stugorna och runt sjutiden åt vi middag på restaurangen. Klockan nio på kvällen åkte vi med i en safaribuss för en nattlig tur på två timmar inne i parken i hopp om att få syn på lejon eller andra mer nattaktiva djur. Turen kostade endast dryga hundra svenska kronor per person och det var riktigt spännande att sitta i den öppna bussen med en liten strålkastare i handen. Vi såg flera djur men det blev tyvärr inga lejon.

Hela lördagen tillbringades på safari och våra bussar var fulla av vår packning då vårt boende för natten var ungefär tolv mil in parken (avskärmad av staket såklart). På söndagsmorgonen åkte vi de tolv milen ut ur parken igen, fast en annan väg och det var även här vi såg safariturens häftigaste djur! Nämligen en gepardhona med sina två små ungar!

Här ett urval av alla de bilder som togs under fredagens tur:

De två följande dagarna gick helt i geologins tecken där vi stannade vid olika vägskärningar och bergskärningar för att se vad de visade. Självklart står vi alla på helspänn och försöker hänga med att anteckna namn och åldrar och egenskaper på de bergarter och mineraler vi ser, men det är inte alltid så lätt när de har namn som Goedehoop Quartzite, Rienvasmaak Gneiss och Friersdale Charnockite. De flesta bergarterna som vi tittade på dessa dagar hölls sig kring åldrarna 1000-1200 miljoner år.

Höjdpunkterna för torsdagen var helt klart när vi ”släpptes lösa” på ett område där marken var täckt av små Stauroliter, ett ganska fräckt mineral som växer i fina kristallformer.

Ännu häftigare var dock fredagens sista stop där vi körde ut i ingenstans, förbi en liten liten by och så stannade vi på en öppen plats där marken till synes var täckt av grus. När man tittar lite närmare på gruset ser man dock att det inte bara är tråkigt grus utan att det finns massivs av små små stenar i färgerna rött, grönt, orange och lila. Förutom att de ser ut som små ädelstenar är dessa mineral ett steg närmare till att hitta diamanter då de ofta förekommer tillsammans. Vi har såklart med oss några sådana hem också, vi plockade så många vi hann!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den 17:e oktober anlände vi till nationalparken Augrabies Falls. Här kikade vi på en del olika bergarter men också på ett fantastiskt vattenfall som har gett namn till parken. Augrabies Falls är 60 meter högt och det är Orange River som flyter fram genom flodbädden som har skurit ner i berggrunden ganska rejält. När vi var där var vattennivån väldigt låg, men man kunde lätt föreställa sig hur mäktigt fallet är vid högre vattenstånd.

Inne i den här nationalparken fick vi även lite safarikänsla när vi åkte runt och tittade på olika bergarter och vacker utsikt då vi fick se både giraffer, springbockar och babianer!

När kvällen närmade sig åkte vi till vårt boende i Kakamas där vi bodde otroligt flott i utkanten av en vingård, i fina stugor med sköna sängar. Just den här kvällen lyckades vi även göra resans godaste lagade middag; grillat lamm och en gryta över elden. Najs!

Första gruvbesöket för vår resa var hos Black Mountain Mine som är en bly-gruva. Vi tillbringade två dagar här och både över- och underjorden studerades och besöktes. Första dagen åkte vi runt och tittade på geologin i området, på det svarta berget som har givit gruvan dess namn och vi besökte även gruvans geologer som berättade lite om deras arbetsuppgifter mm. Vi fick även se gruvans borrkärnor och lite fina stuffer (sten-prover) ifrån området.

Dagen därpå var ”D-day” då vi äntligen fick gå under jord för första gången! En säkerhetsföreläsning fick vi redan första dagen och för att komma in på området fick vi göra alkoholtest och de letade igenom vår bil innan vi fick köra vidare. För att vistas i gruvan fick vi speciella kläder som bestod av en overall, handskar, hjälm, skyddsglasögon, öronproppar, rejäl pannlampa, munskydd, tjocka ullstrumpor och gummistövlar. Spänningen var hög när vi steg in i gallerhissen som skulle ta oss ner, håll i er nu, ettusensexhundra meter. Det är över en och en halv kilometer ner i marken!! Jag hade tyvärr ingen koll på klockan men det tog allt ett par minuter att åka hiss, och inte gick det långsamt heller!

Nere i gruvan var det varmt, ungefär 30 grader och luftfuktigheten var väldigt hög så svettdropparna började ganska snart rinna längs ryggen. Vi hade två geologer med oss ner i gruvan som visade oss runt, lät oss ta prover på de glittriga blyrika stenarna och svarade på våra frågor. Dock var ljudnivån i gruvan väldigt hög så det var inte alltid så lätt att höra vad de sa.

Det var mörkt, bitvis ganska dålig luft och här och där var golvet i gruvan täckt av vatten. Så inte den finaste gruvan jag har varit i kan jag säga, men det var hur häftigt som helst! Vi hade inte med oss Axels kamera ner för att den inte skulle bli förstörd, men jag kan avslöja att vi har bilder från en annan gruva som vi var nere i senare under resans gång, så några gruvbilder kommer ni att få se så småningom!

Här är i alla fall lite andra bilder från dessa två dagar:

Ja nu är vår resa snart mot sitt slut, och inte har ni fått tagit del av så mycket av den som jag hoppades då det inte har funnits internet längs vägen. Vi är nu tillbaka i Two Oaks, i Somerset West i närheten av Kapstaden, där vi bodde de första nätterna på vår resa. I morgon är sista dagen på vår resa och den ska tillbringas på Table Mountain här i närheten. Vi kommer att vandra upp på berget vilket nog kommer ta ett par timmar, men jag tror nog att utsikten där uppe är värd slitet! I övermorgon tar vi flyget i från Kapstaden på kvällskvisten och är hemma i Göteborg runt ett på onsdag.

Vädret har varit underbart under hela resan med mellan 20 och 30 grader varmt, endast en dag har fått lite regn och det var väldigt välkommet.

Självklart har vi tagit en massa fina bilder på resan och i stället för att slänga in ett enda tråkigt inlägg med hundra bilder så fortsätter jag helt enkelt att skriva på vår resa där den slutade med det senaste inlägget i Springbok. Så håll lite koll här så kommer snart fortsättningen på vår Sydafrika-resa, från Springbok till safari i Kgalagadi, till diamanter i Kimberley och till morgondagens vandring uppe på Table Mountain!

Ja inte kunde jag uppdatera igår inte, här blev det strömavbrott så internet var inte alls tillgängligt såklart. Turligt nog kom strömmen tillbaka i går sent på kvällen så nu till måndagsfrukosten blir det lite datatid!

Igår var en riktigt trevlig dag ska ni veta! Vi började dagen med två redovisningar vid halv åtta och vid åttatiden åkte vi iväg till dagens mål. Vi tillbringade dryga två timmar med att vandra och klättra runt på ett berg/större kulle och kikade på de olika bergarterna som fanns där. Det var nästan olidligt varmt, solen stekte på riktigt bra när vi kom högre och högre upp, men vem klagar på värmen lixom? Utsikten var riktigt fin, även om man inte ser så jättelångt i det kulliga landskapet som vi befann oss i. När klockan närmade sig tolv gick vi tillbaka till våra bilar och åt lunch. Därefter åkte vi tillbaka in till Springbok för att handla innan de stängde, det var ju söndag igår så vid ett-två var typ allt stängt. (De andra dagarna har allt stängt vid fem-sex-sju tiden så det gäller att komma på vad man vill handla innan kvällen kommer!).

När vi handlat klart säger vår ”reseledare” att nu har vi kollat på all geologi för denna förmiddag så vi kunde åka tillbaka till vårt boende och LÄGGA OSS VID POOLEN!!! 😀

Så mellan klockan ett och halv fyra låg vi och stekte på poolkanten och svalkade av oss i det iskalla vattnet, bättre än så kan man nog inte ha det när temperaturen utomhus (i skuggan) ligger över 25 grader. När kvällen kom och det blev lite svalade hade vi två redovisningar, sedan åkte vi en bit för att kika på lite mer sten och sen åkte vi även och käkade lite mat.

Jag tror att det är idag vi ska ner under jord, trodde först det var igår men så var ju inte fallet. Får vänta och se helt enkelt!

Efter en lång dag i bil (dryg 500km) är vi framme vid kvällens Bed&Breakfast som ligger i staden Springbok. Och tänka sig, här finns också internet!

Vi har stannat på ett par ställen på vägen, men annars har dagen mest bestått av bilkörning så jag har egentligen inte så mycket att skriva. Vi har åkt norrut genom ett stäppliknande landskap som är otroligt varmt och ganska tort. Här växer enbart en massa små buskar överallt. I början av resan åkte vi genom ett odlingslandskap där det odlades vete och apelsiner för det mesta, men det var även stora fält med hundratals får, kor eller några hästar.

Just nu är grillen igång och ikväll blir det grillad potatis, lök, paprika, squash och revbenspjäll, inte så tokigt? Gitarren går varm och vi har det hur mysigt som helst! I morgon tror jag att vi ska på vårt första gruv-besök så vi ser alla fram emot morgondagen och vi kommer faktiskt att bo i Springbok även i morgon natt så ni kan nog räkna med att se lite bilder även från i morgon, så om ni undrar nåt så passa på att fråga!

Här är dagens:

Måste föresten säga att vårt boende för natten är hur fint som helst! Kan se om jag kan få till några bilder i morgon när det är ljust. Mitt och Axels rum har jättefint ljust stengolv som är väldigt hårt. Om man tappar en vinflaska på det så går flaskan sönder och det blir vin överallt. Det vet jag.

I morse vid åttatiden packade vi in oss i våra tre minibussar och gav oss iväg söderut. Målet för resan var att se udden Cape Point söder om Kapstaden men på vägen dit stannade vi såklart ett flertal gånger och tittade på såväl geologiska som ”turistiska” saker och sevärdheter. Vid ett av stoppen på vägen dit fanns det en pingvin-kolloni som var väldigt spännande att se, fast den egentliga anledningen för att vi stannade just där var att se på Cape Granite i området. Jag tror att det var ett par delade meningar i gruppen om vad som egentligen var mest intressant!

Huvudmålet var som sagt Cape Point vilket är en sydlig udde i Table Mountain National Park där strömmar i Atlanten och Indiska Oceanen möts. Utsikten är verkligen fantastisk!

Vi har även kunnat checka av flertalet exotiska djur på vår lista, även om de flesta var på väldigt långt håll:

Babianer, ödlor, zebror, olika bockar och pingviner såklart! Men vi hoppas på fler möten med dessa djur, och kanske på lite närmare håll!

Kvällen tillbringades på en trevlig restaurang i Somerset och de flesta av oss åt en ordentlig lagom-blodig stek. Gott! I morgon lämnar vi Two Oaks och Somerset West och kör hela 50 mil norrut till Springbok! Vi har provianterat mat för två dagar så troligtvis kommer vi vara en bit ifrån civilisationen den största delen av tiden. Jag räknar med att internet kommer vara frånvarande, så vi hörs nog lite senare på vår resa!

Ha det bra så länge =)