Idag åker vi hem! Flyget lyfter runt tiotiden och sen har vi ett par timmars körning från Köpenhamn innan vi är hemma. 🙂
Från gårdagen, sista kvällen i Dublin.
Resdag
Svara
Månadsarkiv: juli 2016
Misströsta inte
Ja som ni säkert märker så har jag inte direkt någon tillgång till internet här ute på landsbygden på Irland, kanske blir det bättre när vi åker till Dublin på fredag. Men vi fotar massor så får ni se bilder när vi kommer hem helt enkelt 🙂
Off we go
Nu har vi satt oss i bilen efter en ganska lugn morgon med frukost, hagbyte på hästarna och lite småfix som man gör så där innan man åker. Hästarna blev väldigt glada när de fick komma ut i favorithagen. Alice fattade direkt att det var byte på gång och kom gående så fort hon såg att jag öppnade grinden till den andra hagen. Hon gick snällt ut genom grinden, längs vägen och in i nya hagen. Queen och Kaprifol tyckte det var jätteskoj och sprang snabbt efter Alice och frustade och kråmade sig. Och så stackars Simon, som precis som sist inte alls fattade att han behövde gå ut genom grinden för att kunna följa efter de andra hästarna 🙂 Så han fick grimma på sig så kunde jag lotsa honom runt.
Men som sagt. Nu är vi på väg! Första stoppet blir hos Gabrielssons för att slänga skräp, sen jobbet för att lämna borrkärnan och sen ska vi även plocka upp Axels bröder i Nissafors innan vi åker vidare mot Köpenhamn där flyget tar oss vidare till Irland!
Semester
Ah, semestern är här, härligt! Det kändes himla trevligt att stämpla ut idag och veta att det dröjer ända tills, i morgon, innan jag är där igen. Haha. Japp. Jag ska svänga förbi där i morgon bitti på väg till flygplatsen för att ”lämna tillbaka” en borrkärna som jag låtit Axel analysera på sitt jobb för skojs skull.
Även hästarna har semesterkänsla och är riktigt gosiga och kli-iga och mysiga. De uppskattade att komma in i stallet en stund och vila från solen och flugfäna. Båda två typ slocknade på stallgången medan jag kilade runt och putsade lite smuts här och borstade lite där. Myshästar 🙂
Mina fina 🙂
Hoppmånad
Det är väl lite typiskt att man blir supersugen på träning, tävling och ridning innan hästens vilotid knappt har börjat? Dagarna innan vilan var jag nästan helt tvärt om och var inte alls speciellt sugen på att rida, men nu har det vänt helt och jag blev inte mindre hoppsugen av att vara på Pay&Jump:en i onsdags. Därför har jag nu planerat nästan hela augusti redan, haha, och det blir nog en rolig månad! Det är redan tre dressyrträningar inbokade, eftersom vi kör på nu varannan vecka, och sen blir det säkert någon tömkörning emellanåt också.
Lyckligtvis vimlar det av Pay&Jump:er häromkring, så det är faktiskt bara att välja och vraka, och då väljer jag ju gärna en lite större anläggning som har bra framridningsmöjligheter och en stor utebana så vi kan galoppera på lite framåt. Gäsenes P&J den 25:e augusti är given, och det lutar även åt att jag åker till Alingsås den 11:e augusti. Alingsås P&J går på deras gigantiska gräsbana där de har ett par terränginspirerade hinder som man kan välja att hoppa om man vill. Låter ju kul! Gäsene har även något som heter ”Gäsene cupen” för deltagande medlemmar på alla Pay&Jump:er, vilket innebär att man får hoppa omhoppning om man är felfri och så plockar man poäng under säsongen. I slutet av året räknas poängen ihop och de som fått högst poäng från två tävlingar vinner klubbmästerskapet. Kanske nåt vi får satsa på till nästa år. 🙂
Men vi ska ju inte bara åka på Pay & jump tänkte jag, utan vi får ju träna lite också (för ja, jag ser ju Pay&Jump också lite som en tävling, eller som en slags avstämning hur man ligger till i träningen kanske). Jag planerar bland annat att åka till en familj i Herrljunga som har, precis som Gäsene, en hoppbana uppställd under sommaren som man får komma och träna på för en rimlig peng. Gäsenes hoppveckor börjar 17:e augusti så den efterföljande helgen blir det säkert ett besök hos dem. Anledningen till att jag vill åka iväg och hoppa så här är ju främst för att ingen av de paddockar som jag kan rida till hemifrån har något direkt hindermaterial. Den närmaste paddocken har bara bommar och sockerbitar och den som ligger snäppet längre bort har sex hinderstöd (=två eller tre hinder) och det bygger man ju inte riktigt någon bana på. Båda är dessutom knappt 20x40m och så här på sommaren är det ju nyttigt att rida på större banor och kunna sätta lite galopp i hästen.
Så ja, det blir en riktig hoppmånad detta, men det är ju också planen eftersom vi dels har haft hoppvila ett tag och dels för att vi vill bli lite varma i kläderna innan hoppkursen i början av september. Så nu får vi bara hoppas att jag kommer välbehållen hem från Irland med suget kvar i kroppen och att Kaprifol känner sig pigg och fräsch efter vilan, och framför allt att vi båda får fortsätta vara hela och friska 🙂
Barnvakt!
Idag har jag varit barnvakt åt Lucas och Oliver. Johan har nämligen hängt med Axel till skytteprovet (prickskytteprov och de klarade det båda två!) och Susanne har jobbat. Innan ankomsten plockade jag ett gäng hallon som vi åt alla fem tillsammans med glass. Det var gudomligt gott 🙂
Innan Johan och Axel åkte iväg hann vi även ta upp lite potatis ur landet till kvällens middag.
Därefter blev det dags för Johan och Axel att åka, och jag lagade mat som vi sedan åt. Se, bildbevis!
Lite ute-lek har vi hunnit med också såklart. 🙂
Och nu sitter pojkarna och varvar ner lite framför paddan innan det är dags att sova. Nu är dock Johan tillbaka så vad som händer från och med nu är inte bara mitt ansvar 😉
En säker tävlingsplats
Igår var jag som sagt hos Gäseneryttarna och hjälpte till på kvällens Pay & Jump. Jag tycker fenomenet Pay & Jump är toppen; en träningstävling där alla ekipage, även de utan grönt kort eller licenser (eller vaccinationsintyg, det sätter jag dock på minuskontot) och med en häst/ponny som inte hoppar riktig tävlingshöjd, får vara med. Det är också billigare för klubbar att anordna eftersom man inte behöver ha en banbyggare eller en överdomare, och man behöver inte ens vara en klubb för att anordna. Det här medför ju dock att det är många ekipage som inte riktigt är redo för ett tävlingssammanhang dyker upp, och det är också många arrangörer som egentligen inte riktigt har vad som behövs för att ordna en tävling. För även om det faktiskt är en träning, och inte en tävling, så är både föräldrar och barn fullkomligt inställda på att det ska tävlas. Ska plankorna in i 50cm redan!? Ska verkligen den enfärgade bommen ligga där, är det inte bättre att ha en bom som är exakt lika dan som de andra bommarna!?
Största problemet med Pay & jump är att både ponnyer, barn, hästar och vuxna ska trängas på samma yta, (annars är ju alltid ponnytävlingar och hästtävlingar olika dagar eller tider) och som jag redan sagt är det många som inte riktigt är redo för tävling och har kanske inte den kontrollen över sin fyrbenta (eller sig själv) och det blir lätt rörigt. Man kanske tänker att jamen alla barn och ponnyer hoppar ju låga höjder och hästarna hoppar högre höjder, och till stor del är det ju så. Men vilka är det egentligen som hoppar 50-60? Jo, det är ponnybarn på racerponnys och det är vuxna med unghästar som aldrig tidigare varit ute på tävling (som jag!), och ni kan ju föreställa er hur det ser ut på en framhoppning när dessa är där inne samtidigt.
I går var jag på den första pay & jumpen som inte hade dessa problem. Gäseneryttarna är ju lyckligt lottade med två stora utebanor och ett ridhus och de hade framhoppningen för hästar på den mindre utebanan och framhoppningen för ponnyer inne i ridhuset. De hade separata ingångar till tävlingsbanan (som ligger mellan de två framhoppningarna) och de behövde inte ens parkera sin transport på samma parkeringsplats utan man kunde parkera både vid ridhuset och på anläggningens vanliga parkering. Unghästarna kunde flippa ur på framhoppningen utan att hamna över B-ponnyerna, och racerponnyerna kunde fräsa runt utan att skrämma slag på fyraåringarna.
Nu ska man ju såklart inte behöva ha tre banor på sin anläggning för att kunna anordna Pay & Jump, men jag tycker att det är värt att tänka över logistiken även på den mindre anläggningen för att undvika de mest uppenbara ”farorna”. Det är ju ändå en ganska farlig sport vi håller på med, och man behöver ju inte göra det värre än vad det behöver vara.
Ett gäng bilder
Här är lite fler bilder från tömkörningen i måndags! Tycker hon är väldigt fin i vitt, även om det är fruktansvärt opraktiskt. Jag lindar ju alltid hemma innan vi åker, och så åker hon i lindorna, men det kunde jag ju inte göra den här gången för då hade bak-lindorna varit bruna av bajs när vi kommit fram. Lyckligtvis sköter sig ju Kaprifol riktigt fint på bortaplan numera så jag lindade frambenen hemma och så lindande jag bakbenen när vi kommit fram. Funkade ju fint! Haha, allt för lite tjusiga bilder 🙂 Padden under gjorden matchar ju inte riktigt dock, men det får jag leva med. Jag har en blå-vit padd men jag har lite dålig koll på var den är just nu, den dyker väl upp när det är dags att bestämma vad som ska få flytta in i sadelkammaren tänker jag!
Idag är jag för övrigt på Pay&jump (som funktionär) hos Gäseneryttarna! Det ska bli roligt och se hur deras klubbhoppningar går till, eftersom jag anagligen tar med mig Kaprifol hit nästa tillfälle.
Tröskel och barbacka
Under sena eftermiddagen/kvällen igår la vi lite tid ute på gården. Axel började med tröskeln till sadelkammaren medan jag gick en runda med röjsågen och rensade lite runt stallet samt runt en del av staketet. Vi har faktiskt ingen el på nu under sommaren eftersom det finns såpass mycket bete samt att vi inte har några hästar som har någon tanke på att rymma, men när gräset nästan skymmer staketet, ja då är det ju hög tid att röja lite… 😛
När jag kände mig nöjd hade Axel inte så mycket kvar på tröskeln och jag kunde inte riktigt bistå med någon hjälp så jag tog in Kaprifol och pysslade lite med henne och så gav vi oss ut på en kravlös skrittrunda. Det blev en ganska bra avrundning på den här ”träningsperioden” och nu väntar elva-tolv vilodagar för min bruna pärla. Det känns bra att kunna tajma in vilan med vår Irlandsresa, samtidigt som det känns som att den ligger rätt i tid även för Kaprifol.
Efter vilan fortsätter vi med dressyrträningarna, såklart, och sen tänker jag även dra igång hoppningen lite grand igen och försöka komma iväg på nån Pay & Jump, eller två, i augusti. Gäseneryttarna har ju en 25:e som kan passa bra, och sen åker vi ju på hoppkursen 3-4 september! Det ser jag fram emot, inte bara att vi ska träna massor men hela grejen med att åka iväg så där med Kaprifol ska bli väldigt roligt. Men som sagt, först vila och återhämtning!
Semesterkänsla
Både jag och Axel lyckades pricka in hemmajobb idag, så vi har suttit i varsitt rum större delen av dagen och jobbat med våra datorer. Vid ”fikatid” tog vi med oss lite fika ut och satte oss framför huset i stekande sol och hade det hur skönt som helst. Efter fikan hjälpte Axel mig att bygga ihop en låda med material från jobbet, som jag behöver ha när jag ska skicka lite stenplattor till Australien senare i veckan. I vanliga fall kan jag få hjälp med detta på jobbet, men eftersom jag inte är ”behörig” att använda sågarna och i princip alla såg-nissar är på semester så det var enklast att ta med grejerna hem. Här hemma får jag såga med alla sågar 😉 Axel var dock snäll och hjälpte mig eftersom det är lite trixigt att såga stora skivor själv.
När lådan var klar kom Hovis-Jonas och fixade hovarna på hästarna och sen gick jag in för en sen lunch innan det blev dags för ytterliggare ett par timmars jobb. Under dagen har jag även tvättat en maskin tvätt och hängt ute i solen, och vid eftermiddags-fika-tid var jag ute i trädgården och hämtade in jordgubbar och hallon som vi åt med lite glass. Underbart!!
Här borde jag haft en bild på de röda läckerheterna men det har jag inte, så ni får en på Kaprifol från i går i stället.
Kaprifol ska få lite lätt motion senare ikväll när det är lite svalare hade jag ju tänkt, eller så får hon kanske börja sin dryga veckovila redan idag i stället för i morgon? Får se hur jag känner.
LoviseC 