Misströsta inte 

Ja som ni säkert märker så har jag inte direkt någon tillgång till internet här ute på landsbygden på Irland, kanske blir det bättre när vi åker till Dublin på fredag. Men vi fotar massor så får ni se bilder när vi kommer hem helt enkelt 🙂

Off we go

Nu har vi satt oss i bilen efter en ganska lugn morgon med frukost, hagbyte på hästarna och lite småfix som man gör så där innan man åker. Hästarna blev väldigt glada när de fick komma ut i favorithagen. Alice fattade direkt att det var byte på gång och kom gående så fort hon såg att jag öppnade grinden till den andra hagen. Hon gick snällt ut genom grinden, längs vägen och in i nya hagen. Queen och Kaprifol tyckte det var jätteskoj och sprang snabbt efter Alice och frustade och kråmade sig. Och så stackars Simon, som precis som sist inte alls fattade att han behövde gå ut genom grinden för att kunna följa efter de andra hästarna 🙂 Så han fick grimma på sig så kunde jag lotsa honom runt. 


Men som sagt. Nu är vi på väg! Första stoppet blir hos Gabrielssons för att slänga skräp, sen jobbet för att lämna borrkärnan och sen ska vi även plocka upp Axels bröder i Nissafors innan vi åker vidare mot Köpenhamn där flyget tar oss vidare till Irland!

Semester

Ah, semestern är här, härligt! Det kändes himla trevligt att stämpla ut idag och veta att det dröjer ända tills, i morgon, innan jag är där igen. Haha. Japp. Jag ska svänga förbi där i morgon bitti på väg till flygplatsen för att ”lämna tillbaka” en borrkärna som jag låtit Axel analysera på sitt jobb för skojs skull.

Även hästarna har semesterkänsla och är riktigt gosiga och kli-iga och mysiga. De uppskattade att komma in i stallet en stund och vila från solen och flugfäna. Båda två typ slocknade på stallgången medan jag kilade runt och putsade lite smuts här och borstade lite där. Myshästar 🙂

Mina fina 🙂

Hoppmånad

Det är väl lite typiskt att man blir supersugen på träning, tävling och ridning innan hästens vilotid knappt har börjat? Dagarna innan vilan var jag nästan helt tvärt om och var inte alls speciellt sugen på att rida, men nu har det vänt helt och jag blev inte mindre hoppsugen av att vara på Pay&Jump:en i onsdags. Därför har jag nu planerat nästan hela augusti redan, haha, och det blir nog en rolig månad! Det är redan tre dressyrträningar inbokade, eftersom vi kör på nu varannan vecka, och sen blir det säkert någon tömkörning emellanåt också.

Lyckligtvis vimlar det av Pay&Jump:er häromkring, så det är faktiskt bara att välja och vraka, och då väljer jag ju gärna en lite större anläggning som har bra framridningsmöjligheter och en stor utebana så vi kan galoppera på lite framåt. Gäsenes P&J den 25:e augusti är given, och det lutar även åt att jag åker till Alingsås den 11:e augusti. Alingsås P&J går på deras gigantiska gräsbana där de har ett par terränginspirerade hinder som man kan välja att hoppa om man vill. Låter ju kul! Gäsene har även något som heter ”Gäsene cupen” för deltagande medlemmar på alla Pay&Jump:er, vilket innebär att man får hoppa omhoppning om man är felfri och så plockar man poäng under säsongen. I slutet av året räknas poängen ihop och de som fått högst poäng från två tävlingar vinner klubbmästerskapet. Kanske nåt vi får satsa på till nästa år. 🙂

IMG_3499

Men vi ska ju inte bara åka på Pay & jump tänkte jag, utan vi får ju träna lite också (för ja, jag ser ju Pay&Jump också lite som en tävling, eller som en slags avstämning hur man ligger till i träningen kanske). Jag planerar bland annat att åka till en familj i Herrljunga som har, precis som Gäsene, en hoppbana uppställd under sommaren som man får komma och träna på för en rimlig peng. Gäsenes hoppveckor börjar 17:e augusti så den efterföljande helgen blir det säkert ett besök hos dem. Anledningen till att jag vill åka iväg och hoppa så här är ju främst för att ingen av de paddockar som jag kan rida till hemifrån har något direkt hindermaterial. Den närmaste paddocken har bara bommar och sockerbitar och den som ligger snäppet längre bort har sex hinderstöd (=två eller tre hinder) och det bygger man ju inte riktigt någon bana på. Båda är dessutom knappt 20x40m och så här på sommaren är det ju nyttigt att rida på större banor och kunna sätta lite galopp i hästen.

IMG_3545

Så ja, det blir en riktig hoppmånad detta, men det är ju också planen eftersom vi dels har haft hoppvila ett tag och dels för att vi vill bli lite varma i kläderna innan hoppkursen i början av september. Så nu får vi bara hoppas att jag kommer välbehållen hem från Irland med suget kvar i kroppen och att Kaprifol känner sig pigg och fräsch efter vilan, och framför allt att vi båda får fortsätta vara hela och friska 🙂

 

Barnvakt!

Idag har jag varit barnvakt åt Lucas och Oliver. Johan har nämligen hängt med Axel till skytteprovet (prickskytteprov och de klarade det båda två!) och Susanne har jobbat. Innan ankomsten plockade jag ett gäng hallon som vi åt alla fem tillsammans med glass. Det var gudomligt gott 🙂

IMG_2458

Innan Johan och Axel åkte iväg hann vi även ta upp lite potatis ur landet till kvällens middag.

IMG_2460

Därefter blev det dags för Johan och Axel att åka, och jag lagade mat som vi sedan åt. Se, bildbevis!

IMG_2464

Lite ute-lek har vi hunnit med också såklart. 🙂

IMG_2469

Och nu sitter pojkarna och varvar ner lite framför paddan innan det är dags att sova. Nu är dock Johan tillbaka så vad som händer från och med nu är inte bara mitt ansvar 😉

En säker tävlingsplats

Igår var jag som sagt hos Gäseneryttarna och hjälpte till på kvällens Pay & Jump. Jag tycker fenomenet Pay & Jump är toppen; en träningstävling där alla ekipage, även de utan grönt kort eller licenser (eller vaccinationsintyg, det sätter jag dock på minuskontot) och med en häst/ponny som inte hoppar riktig tävlingshöjd, får vara med. Det är också billigare för klubbar att anordna eftersom man inte behöver ha en banbyggare eller en överdomare, och man behöver inte ens vara en klubb för att anordna. Det här medför ju dock att det är många ekipage som inte riktigt är redo för ett tävlingssammanhang dyker upp, och det är också många arrangörer som egentligen inte riktigt har vad som behövs för att ordna en tävling. För även om det faktiskt är en träning, och inte en tävling, så är både föräldrar och barn fullkomligt inställda på att det ska tävlas. Ska plankorna in i 50cm redan!? Ska verkligen den enfärgade bommen ligga där, är det inte bättre att ha en bom som är exakt lika dan som de andra bommarna!?

Största problemet med Pay & jump är att både ponnyer, barn, hästar och vuxna ska trängas på samma yta, (annars är ju alltid ponnytävlingar och hästtävlingar olika dagar eller tider) och som jag redan sagt är det många som inte riktigt är redo för tävling och har kanske inte den kontrollen över sin fyrbenta (eller sig själv) och det blir lätt rörigt. Man kanske tänker att jamen alla barn och ponnyer hoppar ju låga höjder och hästarna hoppar högre höjder, och till stor del är det ju så. Men vilka är det egentligen som hoppar 50-60? Jo, det är ponnybarn på racerponnys och det är vuxna med unghästar som aldrig tidigare varit ute på tävling (som jag!), och ni kan ju föreställa er hur det ser ut på en framhoppning när dessa är där inne samtidigt.

IMG_1535

I går var jag på den första pay & jumpen som inte hade dessa problem. Gäseneryttarna är ju lyckligt lottade med två stora utebanor och ett ridhus och de hade framhoppningen för hästar på den mindre utebanan och framhoppningen för ponnyer inne i ridhuset. De hade separata ingångar till tävlingsbanan (som ligger mellan de två framhoppningarna) och de behövde inte ens parkera sin transport på samma parkeringsplats utan man kunde parkera både vid ridhuset och på anläggningens vanliga parkering. Unghästarna kunde flippa ur på framhoppningen utan att hamna över B-ponnyerna, och racerponnyerna kunde fräsa runt utan att skrämma slag på fyraåringarna.

Nu ska man ju såklart inte behöva ha tre banor på sin anläggning för att kunna anordna Pay & Jump, men jag tycker att det är värt att tänka över logistiken även på den mindre anläggningen för att undvika de mest uppenbara ”farorna”. Det är ju ändå en ganska farlig sport vi håller på med, och man behöver ju inte göra det värre än vad det behöver vara.