Snart är 2012 slut, men vad gör det, 2013 börjar ju lika snart!
Jag tror att det kommande året kommer att bli väldigt intressant och roligt. Jag tänker såklart på att jag och Axel kommer att göra klart våra examensarbeten i juni och även då bli klara med skolan och troligtvis även bli klara med fina Göteborg.
Aaaah, vad händer då!? Ja det återstår att se, men jag lovar att berätta när jag vet. =)
Det har varit lite halvtråkigt väder sedan jag skrev här sist så vi har varit väldigt duktiga på att hålla oss inomhus. I går hälsade vi dock på Axels farmor i Törnabo, så lite frisk luft fick vi när vi gick till och från bilen! Annars roar vi oss med saker som spel, kortlekar, filmer, andra spel och lite biljard, så ni förstår säkert om jag har lite ont om text att sätta upp här.
Katla och Shiva (familjens hund) bjuder även på en del underhållning när de tassar runt varandra så tyst och försiktigt de bara kan. Jag vet faktiskt inte riktigt vem som har mest respekt för den andra och de har båda stenkoll på vart den andra håller hus.
Katlas schema är ganska enkelt att följa; han är antingen ute eller uppe på övervåningen och sover. Nu de senaste regniga dagarna har han mest sovit, men han verkar ganska nöjd över det också. När han blir sugen på att gå ut så tassar han otroligt försiktigt nerför trappan för att inte väcka Shivas uppmärksamhet, vilket han dock gör hur försiktigt och tyst han än går. Med svansen kaxigt, rätt upp i luften smyger Katla till dörren, med Shivas blick på sig, och så när dörren öppnas skuttar han ut. När han vill in så ser man plötsligt hans svartvita ansikte i fönstret.
På natten kan i alla fall både hunden och katten slappna av helt, då tar jag och Axel nämligen med oss Katla ut till Lillstugan där vi sover alla tre.
Katla hos mamma i somras
Ja i förmiddags åkte vi till stugan i Småland och här ska vi stanna i några dagar för att fira in det nya året. 2013!
Katla var minst lika glad att se oss som vi var att se honom, såklart.
Vi har ännu inte gjort så mycket, men här är några vintriga bilder från dagens promenad. Inte så speciella, men lite vinterkänsla ger de väl i alla fall, och det är ju roligare med några ”tråkiga” bilder än inga bilder alls! Enligt min mening i alla fall.
Efter förmiddagens stallbesök har det inte hänt så mycket här hemma. I morgon däremot, då bär det av till Axels föräldrars stuga i Småland för nyårsfirande! Då får vi även träffa vår saknade Katla igen, han har ju varit där i en hel vecka utan oss i morgon. På tal om Katla, idag kom det ett brev på posten där vi blev ”kallade” till ett vaccinationsbesök för lilla katten. Så på onsdag blir han återigen skyddad mot otäcka sjukdomar som kattpest och kattsnuva.
Syster tar hand om hästen i några dagar och jag hoppas att det tinar lite mer tills jag kommer hem igen, så det går att rida ordentligt. Det är helt OK med ett nytt lager snö också, det är ju trots allt fortfarande vinter så det är väl lite tidigt att hoppas på vår.
Det blev inte mycket ridet idag heller. Hade det inte varit för att det var grusat på vägen hade man lätt kunnat åka skridskor där även idag, kanske inte med sina finaste skridskor, men det hade gått! Alice tog sig ändå fram ganska bra med sina broddade skor, om än lite trippigt och försiktigt. Vi tillbringade lite extra tid inne i stallet i stället, med morötter, äpplegodis och borstar.
När vi lämnade Åmål i går var det flera decimeter med fin, vit snö överallt, men ju närmare Göteborg vi kom desto mindre snö var det. Idag är det lite småregn i luften och plusgrader så snön smälter undan och lämnar en del is efter sig. Jag tog mig till stallet utan några problem på förmiddagen idag, men det var desto svårare att ta sig hem!
När jag hade åkt halva grusvägen stod nämligen en bil stilla i en backe, och den kunde inte komma upp. Grusvägen var i princip helt isbelagd så det var inte så konstigt. Som tur var, var stallägaren just då iväg med bil och transport för att hämta grus att lägga på isvägen så efter ett tag kom hon tillbaka och vi kunde grusa isen så att bilarna kunde komma upp. Vid det här laget var det fyra bilar som stod stilla och väntade, förutom bilen som hade transport bakefter. Efter lite trixande med bilar fram och tillbaka så kunde jag äntligen åka hem, då hade jag stått där på grusvägen i en hel timme så en varm dusch var välkommet när jag kom hem!
Snart kommer Axels tre syskon hit och då blir det bio!
Så nu är vi tillbaka i lägenheten i Göteborg där vi kan vila upp oss efter några intensiva dagar i Åmål. Systers (fantastiska!) hus har varit smetfullt med folk (och bebisar!) i flera dagar och det tar ju på krafterna. Det jobbigaste, och roligaste, har helt klart varit de stenhårda biljardturneringarna sent på kvällarna när de små har gått (tvingats) till sängs. Även de kluriga kamperna i ”Partners” (Fia med knuff i modern tappning) har bidragit till en mycket lyckad julhelg.
Maten har varit god i alldeles för stor mängd, men det är ni väl inte så förvånade över att höra. Julklappsspelet var ovanligt spännande i år; när alla paket samlats på bordet var det hela femton stycken i olika storlekar, former och presentpapper. Kampen om klapparna var hård och huvudstriden höll sig kring ett par små fönsterlampor, en kabelvinda och en glassmaskin. Jag hade vantarna på lamporna en kort stund innan någon annan snodde dem för mig! Jag kom dock hem med två jättefina prydnadssaker, så jag är nöjd ändå! Axel fick tag på en Jamie Oliver-stekpanna.
Flest julklappar fick min systerdotter helt klart, hon somnade med både böcker, lego, leksaker och en alldeles egen veteranbil bredvid sängen! Tydligen så gäller regeln ”inga julklappar” inte för syskonbarnen, för de fick hur många paket som helst. Men Katla är visst inte tillräckligt fin för julklappar, för jag och Axel gick helt lottlösa ur den julklappsutdelningen. Taskigt, för jag tror faktiskt att Katla skulle uppskatta legobitar tio gånger mer än småungarna.
Lite bilder från gårdagen kommer här! De flesta är helt ärligt stulna ur syrrans kamera så jag hoppas att det inte var några konfidentiella bilder!
I morgon är det julafton!!
Här är gårdagens och morgonens aktiviteter i bilder! Av det som fastnade på bild i alla fall!
Ja det blev en väldigt kort visit i stugan i Småland för den här gången, men vi är ju tillbaka här i nästa vecka! Nu sitter vi i bilen på väg till Åmål!
Anledningen till att visiten blev ännu kortare än planerat (vi åkte från Göteborg vid ca 11.40) var att en viss katt inte behagade att dyka upp igår när vi skulle åka. Jag släppte ut honom på morgonen vid sju och han kom hem igen klockan nio när vi gick upp. Här skulle vi såklart låtit honom vara inne, men så fort han hade ätit lite mat ville han väldigt gärna gå ut igen. Vi hade fortfarande en del grejer att fixa så vi släppte ut katten igen och tänkte att han nog inte går så långt.
När bilen var packad hade Katla fortfarande inte dykt upp och vi letade efter honom överallt, men jag vet inte riktigt hur länge. Vi började undra om han anade ”ugglor i mossen” och kanske inte ville åka hemifrån, men så plötsligt dök han upp från ingenstans. Precis so han brukar göra. Så då åkte han in i buren snabbt som attan!
Lite kassa mobilbilder från gårdagen:
Såhär års brukar det ramla in lite extra post i vår brevlåda. Det brukar komma handskrivna kuvert med kort i. Det konstiga med det hela är att nästan alla är foton på bebisar. Vad är det för en konstig tradition, att alltid skicka brev med bilder på sina bebisar runt juletid?
Jag förstår inte riktigt. Är det en årlig koll, så man ser hur mycket ungen har växt? Eller är det bara att föräldrarna så gärna vill sätta på ungarna konstiga jul-utstyrslar och visa för alla de känner? Eller vill de ha en anledning till att sätta på barnen konstiga kläder?
Är det kanske så att jag och Axel borde skicka foton på Katla till alla vi känner?
Ja, jag har ingen aning. Vet du?
En eskimå och två pepparkaksflickor
LoviseC 