När jag shoppat klart igår gick jag in och satte mig i arenan lagom till att andra och sista rundan på världscuphoppningen skulle börja. Gigantiska hinder, blommor, galna fotografer, vackra hästar, skickliga ryttare. Schweiziska Steve Guerdat försvarade sin titel från förra året och fick stående ovationer efter sin fantastiska ritt, en mäktig känsla att bara vara i publiken.

Innan prisutdelningen smet jag ut och gick till stallkontoret för att byta om till den orangea jackan och blåa byxor och sen drog vi igång. Många hästar hade redan åkt men så fort hoppisarna från världscupen blev klara efter sina ritter och redo att åka var vi där med våra vagnar och drog ner grejerna till lastgångarna där deras lastbilar snart rullade in. Hästarna åkte i en strid ström och några enstaka blev kvar för nattlig avgång och ett par stannade även till idag. Så fort boxarna och stallen blev tomma hade vi mycket att göra. Ni minns all den där silvertejpen vi satte upp innan alla hästar anlände? Ja den skulle ju dras bort och boxnummer, boxskyltar, brandsläckare, brandskyltar, utrymningsskyltar, överblivna spånbalar och höbalar skulle samlas in och läggas på rätt ställe för att sparas till nästa år. Vi jobbade på riktigt bra och eftersom måna hästar åkt redan innan värdscuppen hade vi många tomma boxar att arbeta med. Vi belönade oss själva med att sluta halv elva i stället för tolv och jag åkte då hem till Susanne och Johan för att sova. Den extra timmen var guld värd! Klockan ringde sex i morse och jag åt då en snabb frukost och tog mig sen ner till Scandinavium för att fortsätta med gårdagens arbete.

Förutom vi som jobbade kom även ”box-människorna” och ”sand-människorna” och longervolten och hela stall två var plötsligt ett minne blott.

Uppvärmningsarenan blev återigen en ishall.

Och även stall tre började bli av med sina boxar. Kvar blir ströunderlaget som sedan skopades upp med lastare.

Blommor fyllde gångarna runt Scandinavium, innan de också lämnade området.

Och det var aningens rörigt runt stallkontoret!

Vid tiotiden var det dags att vinka av den sista ryttaren och hans två hästar. Chris Chugg, en fantastiskt härlig australiensare som jag bara fått goda erfarenheter från den här helgen. Otroligt fin med sina hästar, går ofta in i boxarna och grejar och pysslar och efter sin felfria runda i sista klassen i måndags, som gav honom en tionde plats, slängde han sig runt halsen på sin fina bruna Cristalline. Härlig att se! Vi samlades hela stallgänget vid hans avresa och vi hjälpte honom att lasta grejerna. Vi fick även fota och klappa hans två hästar hur mycket vi ville =) Det låter ju lite töntigt men efter en dryg veckas ”avhållsamhet” från dessa fantastiska hästar var det himla härligt att få lite ”närkontakt”. Haha.

Här är vi hela stallgänget (som jobbade idag) tillsammans med Chris Chugg och hans vita hingst Cera Cassiago.

Efter detta var det dags att skölja av alla redskap (hinkar, skottkärror, grepar) och lasta in allt i våra förråd inne i Scandinaviums gångar. Alla redskap, skyltar, kläder, kontors-grejer. Ja ALLT sparas år efter år och används igen. Halv tolv åt vi lunch på McDonalds och sen var det bara lite småpyssel kvar innan vi kunde kramas hej då och åka hemåt. Innan jag åkte hem fick jag med mig sex balar med hö som blivit över, det blev fullt i bilen!

Hästarna fick liten provtuss när jag kom hem, men de tyckte att hösilaget var godare. Här bjuder man på högklassigt hö för värdscuphästar och så äter de hellre sitt hösilage skördat 2014, skandal!

Jag borde väl göra nån snygg sammanfattning som avslutning på den här fantastiska långa veckan, men jag tror nog att ni fått en ganska bra känsla under tiden som gått. Det har varit jätteroligt och det var en speciell upplevelse helt klart! Jag har lärt känna många härliga tjejer och killar och det var väldigt kul att se hur det ser ut backstage och bakom kulisserna på Göteborg Horse Show, världens bästa hästshow! Vi ses säkert i februari 2017 också, då har vi ju dessutom ett EM att öva inför…. =)

Jag hann med hästarnas motion ganska bra i början av GHS-veckan, men sen efter i torsdags har jag inte hunnit eller orkat motionera dem (samt att Alice har tappat en sko) så jag planerade raskt in en liten minivila för de båda. Efter en titt i motions-schemat har båda hästarna gått riktigt bra både februari och i mars, samt relativt hårda pass här i mars så de var faktiskt värda lite vila. För Kaprifols del är det känns det också viktigt att hon får lite sammanhängade ordentlig vila ibland, det är ju svårt att ge henne enstaka vilodagar eftersom hon blir så satans pigg dagen efter vilan så här års. Det är två dagar kvar på GHS och de kommer få vila även idag, sen kommer jag antagligen göra något med dem i morgon eftermiddag, om jag inte är helt slut efter sista dagen på GHS!

Idag är det sista tävlingsdagen på GHS, jag jobbar 16-24 idag och ska in lite tidigare för en sista sväng på mässan samt se lite utav finalen i världscuphoppningen. Efter sista klassen (ca femtiden) ska alla hopphästar åka hem, och det lär ta ett par timmar, minst sagt. Eftersom jag slutar så sent, och börjar redan klockan 7.00 i morgon kommer jag sova hemma hos syster inne i Göteborg. Det blir lite mer sömn då!

Innan dess ska vi dock få lite jobb gjort i stallet också! Hästarna har precis fått frukost ute i hagen vid huset idag, det var väldigt uppskattat och Kaprifol struntade helt i maten och letade gräs i stället. Sötis =)

Klockan 8.00 var jag på plats på stallkontoret i morse och bytte då om till min orangea jacka och gick på en ”morgonrunda” tillsammans med en till tjej som började samtidigt som mig. De två tjejerna som jobbat natten var också där, och det var redan liv och rörelse i stallen och gångarna; första klassen började redan klockan nio. Vi möttes av en lite lustig syn när vi kom till en av containrarna där gödslet töms, det såg ut så här:

Om ni inte redan förstod det så ska ju gödslet ligga i containern, och inte utanför. Antagligen hade containern blivit full under sena kvällen/natten och de som mockade fortsatte helt enkelt att tömma utanför, och sen när containern tömdes så låg det massa skit i vägen för nästa person, som då fortsatte att tömma utanför.. Vilka stjärnor. Jag förstår att man tömmer utanför om containern är full, men man kanske inte måste lägga det på rampen upp så man förstör för den som kommer när containern är tömd? Haha. Vi behövde i alla fall inte skotta upp skiten för hand utan fick hjälp av en hjullastare som gjorde jobbet på ett kick.

När första klassen för morgonen var avgjord hade Young Rider-ryttarna gjort sitt på den här tävligen och det var dags för dem att åka hem. Jag blev då placerad vid grinden med nyckel till låset och en COM-radio och tog emot lastbilarna och transporterna som kom för att hämta sina hästar. Det var ett lugnt och fridfullt jobb, lastbilarna kom med jämna mellanrum över ett par timmar och det är ju alltid roligt att prata i radion!

”Grinden till lastgångarna. Kom”.

”Lastgångarna här. Kom.”

”B-kortslastbil på ingång med Ryttare X, Stall 5. Kom.”

”Vi kan ta emot dem i kurvan. Kom”.

”Uppfattat!”

När jag skickat iväg lastbilen satte jag mig i min lilla elbil igen och väntade på nästa lastbil medan de andra hjälpte till att hämta ryttarens grejer och lasta in i bilen. Just Young Rider-ryttarna har inte speciellt mycket packning med sig så vi fick iväg alla snabbt och smidigt.

Jag slutade vid fyratiden och gick hem då, lite senare under kvällen var det dressyrhästarnas tur att åka hem, och i morgon kväll efter The Grand Finale är det hoppisarnas tur att lämna området.

Nu har jag tappat räkningen på dagarna men OJ vad gårdagen rullade på snabbt! Jag anlände till stallkontoret vid halv tio och då var GP-ponnyernas transporter redan på väg att rulla in på området. Vi lotsade in dem i lastgångarna utanför stall ett där de fick lasta av,  veterinärbesikta och klä på de tio C-ponnyerna. Därefter gick vi med dem till longervolten där det blev lite väntan innan de fick gå in på framridningen. Under tiden blev vi utrustade med var sitt vitt grimskaft och informerade om hur och vad vi skulle göra med GP-ponnyerna under ritten och främst under prisutdelningen. När allt var klart fick vi (tio personer) ”välja” var sin ponny och jag fick syn på en supersöt skimmel med bruna prickar i ansiktet, så det var ju ett självklart val =) Vi bekantade oss lite med våra ekipage och när hoppklassen inne i arenan var klar och sista ekipaget lämnat framridningen fick GP-ponnyerna gå in och värma upp.

När klockan blev tolv var det dags för tjejerna att gå banan och för att deras föräldrar/hjälp skulle kunna gå med tog vi över ponnyerna under tiden och promenerade med dem inne på framridningen i ca tio minuter. När de var tillbaka var det dags för de sista sprången innan de en efter en försvann bort till arenan. Jag väntade på ”min” ponny och lotsade dem till arenan när det var dags och jag följde med in i ryttargången och stod vid sargen och kikade när de hoppade banan. På den korta tiden hade jag nästan blivit en i ”teamet” liksom och hejade såklart på ”min ponny” och dennes ryttare! Riktigt roligt! Felfritt och ganska bra betyg från stildommaren! När de kom ut från arenan tog jag över ponnyn så tjejen och hennes syster kunde titta på de andra ekipagen och ponnyn fick GP-ponny-täcke och när klassen var avgjord fick hon en vit rosett.

När det var dags för prisutdelning kom vår huvuduppgift, vi höll hårt i våra vita grimskaft och ledde in ponnyerna med deras ryttare på ryggen i en lång rad in i ett ganska så fullsatt Scandinavium. Vi ställde upp dem på medellinjen, med vinnaren lite framför, och höll i grimskaften så knogarna vitnade när publiken applåderade. De flesta ponnyerna tog det bra, min ponny tyckte det var lite läskigt och spratt iväg lite och ville inte riktigt stå stilla, men det gick bra. Så fort vinnaren presenterats satt ryttarna av och vi ledde ut ponnyerna, för säkerhets skull. Sen fick tjejerna inne i arenan lite priser och rejäla applåder av publiken, utan att riskera att flyga åt skogen när ponnyerna fick spelet. Det gick jättebra, och efter en inte alltför lång tid kunde alla ponnyer lastas in i sina transporter igen och åka hem!

Efter att alla ponnyer åkt var klockan typ tre, och då fick vi äntligen äta vår lunch och sen var det inte lång tid kvar av mitt jobbpass. Jag hann skotta lite skit i en container, lasta av höet från dagens höleverans och så släppte jag ut fyrspannshästarna från området så de fick rastas lite, tävlingshästar får inte lämna området med fyrspannet är ”bara” uppvisningsekipage i år så de tog en runda på stan:

När klockan blev sex slutade jag och jag tog sällskap av två tjejer och vi hämtade mat i restaurangen och satte oss på läktaren och tittade på andra delen i världscuphoppningen!

Vi funktionärer har sittplatser under hela showen, hela rad ”0” är sparat till oss så man sitter riktigt nära arenan. När det var så här höga hinder satt man nästan lite för nära, men det blir ju rätt mäktigt då när de hoppar över de gigantiska hindren. Det var en rolig och tuff klass med bara sju stycken till omhoppning! Vid åttatiden var det slut och då åkte jag hemåt!

Och nu är det söndag och idag jobbar jag 8-16 så det är bäst jag beger mig!

.