En ganska seg dag om jag får säga det själv. Kom till skolan vid tiotiden och var där till klockan halv fem ungefär, men kan inte säga att jag fick så mycket gjort. Väntar fortfarande på att jag ska skjuta laser på mina puckar, men vet ännu inte när det blir av. Det viktigaste jag gjorde idag var att jag skickade in min projektbeskrivning för exjobbet jag håller på med (borde gjort för läääänge sen) och såg till så att jag blev registrerad för det också även denna terminen. Lite administrativa grejer så att säga.

Efter kvällens middag var klockan inte mycket alls och nu när jag är stallfri idag känns det lite tomt. ”Jaha, vad ska jag göra nu då”. I princip. Turligt nog kom det lite uppgifter via mailen till mig som jag har kunnat leka med en stund nu. Det är nämligen hela fyra hästar (nåja, två ponnysar och två islandshästar) på väg in i stallet i februari och tre av dem har jag nu fått lite text och bilder på så att jag har kunnat uppdatera stallets hemsida. Jag är inte helt klar ännu, men om ni väntar en stund så kan ni gå in och kika!

I morgon blir det skola men ingen häst så jag får försöka hitta något mer att roa mig med. På lördag blir det i alla fall både häst på dagen och tjejkväll på kvällen så det ser jag fram emot!

Jag satt i skolan vid ett-tiden och tittade plötsligt ut genom fönstret och upptäckte vilket fantastiskt väder det var ute. Jag lyckades hålla mig kvar i skolan ytterligare en timme, men sen gick det bara inte. Solen sken och gräset såg grönt ut och all snö var borta! Jag packade raskt ihop mina grejer (satt ändå bara och räknade lite och läste artiklar, det kan man ju göra på natta!) och tog första bästa spårvagn hem – bytte till ridkläder och susade till stallet. Tänk vad underbart det är att ha bil, jag var i stallet en knapp timme efter att ha lämnat skolan!

Väl i stallet borstade jag snabbt hästen och red sedan ut i skogen och tog en rejäl galopp på den mjukaste av alla grusvägar. Tror att även Alice gillade att sträcka på benen utan att behöva vara rädd för att halka (i alla fall på hemvägen…)

Vid femsnåret hade vi satt tid för att släppa in den nya valacken i ”Valack-hagen” och det gick väldigt smidigt. De hälsade inte ens på varandra! Två av killarna stod kvar vid grinden när den nya gick förbi och den tredje gick med den nya killen och käkade gräs, så spännande var det! Inte ens ett travsteg blev det! Men det är ju också fördelen med att ha den nya hästen i en egen hage intill den stora hagen i några dagar, så hästarna kan hälsa på varandra över staketet och så blir det inget strul sen när de släpps ihop. Denna killen kom i lördags och har således kunnat snacka med de andra hästarna i nästan fyra dagar.

Nytagna bilder idag; visst ser det precis ut som vår??

Tror det kommer mer snö i helgen….

Det finns inte många saker som är så roliga som att hoppa hinder ute i terrängen; i skogen eller på ett öppet fält.

När jag och Alice bodde i Gullspång byggde jag och min stallkompis egna hinder på hennes familjs marker (de ägde stallet vi stod i) och sedan sadlade vi hästarna och hoppade. Hur skoj som helst! Vi byggde säkert ett eller två nya hinder varje vecka under början av sommaren så till sist hade vi en riktig bana att hoppa!

Även Alice hjälpte till att bygga ett av hindren faktiskt. Hon drog två mindre stockar från stallet ut till udden där vi byggde vår bana, en sträcka på en knapp kilometer. Duktig häst =)

Tråkigt nog var det under en tid då jag inte hade en lika bra fotograf+kamera som jag har nu, så de få bilder som finns har varierade kvalité. Det är också under en viss period på året där Alice tenderar att se ut som en tjock flodhäst, men roliga minnen är det ändå!

Idag har jag varit i skolan en sväng på förmiddagen och räknat lite och därefter åkte jag till stallet. Det var ganska spännande faktiskt, att åka till stallet. Efter nattens snöblandat regn och förmiddagens plusgrader var grusvägen till stallet glansig och fin. Första biten var bra att köra på, men ju närmare stallet jag kom ju mer isigt var det. Kände att jag och bilen gled fram på sina ställen, men fram kom vi i alla fall. Sista biten ner mot stallet är det en kort, ganska brant backe som var isigare än isigast, men ner är ju aldrig några problem, eller hur! Turligt nog var stallplanen tom :P.

Alice fick motioneras lite lätt på ridbanan idag, men varken hon eller jag hade någon större motivation idag så passet blev ganska kort. Men hon fick röra på sig i alla fall och tog sig fram utan några större problem på isen fram till banan. Men så har hon ju fyr-hovs-drift också. 😉

Eftersom jag är en väldigt klok tjej grusade jag lite på stallplanen och backen upp därifrån lite lätt med grus som fanns i stallet för just detta ändamål, innan jag försökte mig på att åka hem. Hade jag inte gjort det så kan jag helt ärligt säga att jag inte hade kunnat köra därifrån, men nu gick det, om än lite slirigt.

Jag ska till stallet även i morgon, men då tror jag att stallägaren har hunnit använda sin ”sandmaskin” till att göra vägen mer körbar. Jag hoppas det i alla fall, för som det ser ut nu kommer pojkvännen köra mig till stallet och jag litar inte riktigt på honom när det gäller bilar+halt underlag. Han tycker att det är lite för roligt om man säger så…

Nämnda pojkvän på Alice, för precis ett år sedan!

Trots söndagsmorgon idag fick jag ställa klockan på tidig tid för att åka till stallet och släppa ut hästarna. När jag väl kommit upp ur sängen och iväg till stallet är det väldigt trevligt att vara uppe tidigt! Man känner sig alltid väldigt välkommen när man är först i stallet på morgonen, hästarna mullrar och gnäggar och vill ha sin mat och sedan komma ut.

Fick även en del saker gjorda faktiskt; hjälpte Linda att köra ut en ny höbal till lösdriften, städade på loftet och lagade staket. Det var nämligen en häst som rymde i dag på förmiddagen. Trots tre trådar med ström i lyckades hästen ta sats och krypa under alla trådar för han ville följa med in i stallet när Linda tog in sin häst. Staketet höll med trådarna blev uttänjda en bit så fick stänga av strömmen och spänna upp det hela lite bättre.

Jag red ut en sväng tillsammans med Linda och hennes häst också, trevligt med sällskap och med bara några få minusgrader slapp vi frysa tårna av oss!

Även i kväll har vi tillbringat lite tid hemma hos Susanne med delar av övriga familjen.

Man blir aldrig för gammal för roliga hästspel! 😀

(Vi gjorde vuxen-saker också, för att väga upp det hela).

Idag har jag under tre veckors tid jobbat med att ha kontakt med potentiella hyresgäster till stallet; jag har bland annat svarat på frågor både via mail och telefon, uppdaterat stallets hemsida och även visat stallet för de som har varit intresserade. Sammanlagt har jag haft kontakt med ca 20 personer (sammanlagt 27 hästar) och av dem så är det  sex stycken som jag har visat stallet för i dagsläget, två som jag ska visa för i helgen, fyra som har stått i stallet tidigare och kanske vill komma tillbaka (som då inte behöver se stallet igen) och sen är det lustigt nog tre stycken som har bestämt tid för visning av stallet och som sedan inte dykt upp eller hört av sig.

Är inte det väldigt konstigt? Har man ett avtalat möte så dyker man väl upp, eller åtminstone hör av sig och låter mig veta att man är sen eller har fått förhinder. Jag har även mailkonversationer med människor där vi kommer till läget där personen har bestämt sig för att komma och titta, men när jag föreslår en dag eller en tid så får jag inte längre något svar. Konstigt? Eller är det så man gör nuförtiden? För att det är så enkelt när man pratar med folk via mail, man behöver inte uppföra sig då?

Sen om de här personerna sedan hör av sig igen, vill man verkligen ha in dem i sitt stall då? Om de inte ens kan dyka upp på sagd tid, kommer de att betala stallhyran i tid? Kommer de göra sina sysslor i stallet? Det tål att tänka på för när det är så mycket hästar i omlopp som det är här i Göteborg, är det inte bara hyresgästen som väljer stall utan det är även stallet som väljer sina hyresgäster.

Ännu konstigare är det att av de sex personer som har varit och tittat på stallet är det endast två personer som jag har hört av i efterhand, trots att jag tydligt sagt att jag vill höra deras beslut oavsett om de tackar ja eller nej till stallplatsen. Hör inte det till allmänt hyfs att man faktiskt hör av sig när man har bestämt sig?

Hur lång tid behöver man egentligen på sig för att tänka över ett sådant här beslut? Jag vet att de gånger jag har varit och tittat på stall här i Göteborg, så kände jag ganska direkt om det är ett stall som jag vill ha min häst i eller inte. Självklart kan det finnas saker som man behöver ta reda på innan man kan bestämma sig, såsom uppsägningstid i det förra stallet eller andra detaljer som ska passa in, men inte behöver det ta så mycket som två veckor?

Jag funderar även om det här är ett fenomen som endast gäller ”hästfolk”, men jag tror faktiskt inte det, även om just det folkslaget kan vara onekligen speciellt ibland.

I går kväll hade jag insläppet i stallet och jag hade nog inte kunnat välja en kallare kväll! Det fungerar alldeles utmärkt när man håller sig i rörelse men när alla sysslor är gjorda och man bara väntar på att klockan ska bli kvällsmats-tid för hästarna så blev det kallare och kallare! I vanliga fall brukar jag inte ha några problem att hålla mig sysselsatt fram till rätt klockslag, men i går gick allt alldeles för smidigt och det var några snälla personer i stallet som redan hade gjort vissa delar av mitt arbete.

Alice var dessutom löjligt ren, så det gick jättesnabbt att göra i ordning henne inför ridningen. Själva dressyrpasset på banan gick också sådär jättebra så jag var helt enkelt tvungen att sluta när hon var så fantastiskt duktig. Alltid sluta när det går bra! Jag red nog ändå nästan en timme (inklusive ordentligt framskrittning och avskrittning).

Ja, så det gick för bra i går helt enkelt!

Alice fick is i skägget medan jag red, så ni förstår att det var kallt!