Sjuk?

Uh, jag tror jag är sjuk. Jag fick ett anfall plötsligt, en lust att gå ut och springa!? Jag minns knappt senast jag fick detta anfallet, men jag tror att det var tre-fyra år sedan sist. Jag kunde inte riktigt motstå impulsen så jag gick faktiskt utanför dörren och sprang en runda inne i skogen i säkert tjugo minuter, mest för att jag var lite nyfiken på hur det skulle kännas. Det var jobbigt, såklart, men det kändes ändå rätt trevligt efteråt. Anledningen till det här anfallet att gissningsvis att det kryper lite i kroppen nu när jag inte har några hästar att motionera. En annan orsak är att jag har alldeles för mycket tid över just nu, när hästarna har viloperiod och Axel är utomlands.

Vad gör egentligen vanliga icke häst-människor med all sin tid efter jobbet/skolan? Det har jag alltid undrat, jag har nämligen aldrig haft så långa kvällar som nu. Tidigare har jag ju åtminstone haft läxor eller andra skoluppgifter att jobba med, men en av de största fördelarna med att ha ett jobb är ju faktiskt att man är ledig när man kommer hem. Men all denna tid!? Idag var jag hemma klockan fem och när jag lagat mat och ätit var väl klockan omkring sex-halv sju eller så. Resten av kvällen har gått åt till två filmer, lite socialisering via telefonen med en vän och så min lilla springtur då.

Tur att Axel kommer hem på söndag, annars kanske jag börjar klättra på väggarna också. 🙂

bild 4Mina finingar är värda all tid i världen =)

 

Det ordnar sig!

Jag har tänkt på det ett tag nu, och jag pratade även med min syster om det häromdagen, att jag är så himla glad över hur bra allt har löst sig för mig den senaste tiden. För bara ett år sedan kunde jag ofta ligga sömnlös och tänka på att jag inte var klar med mitt examensarbete, jag hade inget jobb, jag hade ingen som helst inkomst, jag hade en häst som kändes äldre och äldre för varje dag som gick och jag bodde i en studentlägenhet som jag inte visste hur länge vi skulle få behålla.

Och nu då?

För det första, mitt examensarbete är inlämnat och jag har ett jobb. Det är inte heller vilket jobb som helst utan ett jobb inom det som jag har utbildat mig till, det är välbetalt och jag har fantastiska kollegor som bidrar till att det faktiskt är roligt att åka till jobbet varje dag. Min gamla häst tuffar på i fin fart och utan förvarning eller större planering ramlade jag över en fantastisk liten unghäst som helt plötsligt blev min. Och även om jag alltid drömde om en skimmelfärgad valack så är jag väldigt glad över mitt bruna lilla sto (som inte alls är så liten längre) och jag tror att hon kan bli mer än vad jag drömt om i framtiden. Det ska bli otroligt spännande och roligt att se vad det kan bli av oss med massa tid och träning framöver.

Vår nya lägenhet är ju ett kapitel i sig, men jag tror nog att ni alla redan vet hur bra vi trivs där, Axel och jag och Katla.

Tänk hur bra det kan ordna sig ändå, från att kännas ganska hopplöst till att bli helt fantastiskt bra?

Söta små pojkar ;)

Kunde inte låta bli att lägga upp den här gamla bilden, mina fina pojkar som såklart är en mycket stor del i mitt lyckliga liv =)

Fint besök

Idag fick jag fint besök hem till lägenheten i form av syster Susanne, hennes två söner och så mamma som är nere i Göteborg och hälsar på. Mamma har ju varken sett nya lägenheten eller träffat Kaprifol, så nu passade vi på. Efter en liten fika i lägenheten klämde vi in oss alla fem i Susannes bil och åkte till stallet. Först kikade vi runt lite i stallet där hästarna (och jag, hehe) ska bo i fortsättningen och sedan traskade vi bort till hagen.

Hästarna kom glatt gåendes när vi kom fram till hagen och Susanne hade med sig lite knäckebröd som vi bjöd på. Kaprifol är ju, som ni vet, lite kräsen när det gäller godis (äter inte morötter) så det var tur att Susanne hade med sig två sorters knäckebröd. Wasa Frukost gillade hon nämligen definitivt inte men Wasa Sport slank ner utan några som helst problem, men så är hon ju en sportig häst! De andra två hästarna gillade båda sorterna. 🙂

IMG_8343

 

Lucas delade med sig av några av sina Mariekex också, och de var mycket söta och goda sa Kaprifol så de kan vi sätta upp på ”ja-listan”.

Idag har för övrigt Alice varit borta i hela två veckor, saknar henne nåt så bedrövligt! Ska se om jag inte kan hälsa på henne snart! Jag får i alla fall finfina rapporter om att hon har blivit liiite tjockare, trivs bra i hagen med Mitch och hon har inte ont i fötterna när hon går i hagen (skorna tog vi ju av). I september kommer hon tillbaka till mig igen!

Gårdagens Kaprifol

Även igår stannade jag till vid stallet och sommarhagen på vägen hem från jobbet. Den här gången hade jag med mig lite mineraler till Kaprifol som hon fick äta i ”grindfållan” vid hagen, det var gott tyckte hon. Jag passade även på att borsta av henne lite och kolla över henne lite extra noga när inte de andra hästarna stod med sina nyfikna nosar över mig. Hon håller sig hel och fin, det är skönt! Hennes vita bakkota har även läkt fint, där var hon ju full i småsår/mugg/rasp ett tag men det är i princip helt borta nu.

bild 1Det är väldigt få insekter i denna hagen, finns ju allt ett par fördelar med att inte ha sommarhagen intill stallet där alla flugor kalasar på gödselstacken! Finns dock en myr-stig precis vid grinden, men det överlever vi!bild 2

Nöjd!

Fick en trevlig överraskning när jag kom hem idag, se bara vad som väntade i postlådan!

Jag bekräftade beställningen i fredags, och de kom redan idag! Jag är verkligen jättenöjd, de blev hur snygga som helst! Måste ju dock säga att det blir mycket snyggare när hästarna har långa namn, som Alices föräldrar har. Hennes skylt blev aningens snyggare än Kaprifols, men det är okej! 🙂

Och ja jag veeet att Alice inte är helt, hundraprocentigt, riktigt min, men i hjärtat är hon min och jag tror (och hoppas) att pappa inte blir alltför ledsen att inte hans namn fick stå på skylten! Axel däremot kommer bli riktigt besviken att inte han fick stå med som ägare på Kaprifol, men jag menar, det hade ju inte sett lika snyggt ut eller hur? Han är ju dessutom inte ens hemma!

Jag visar såklart bild sen när de sitter uppe på hästarnas boxar, det kanske dröjer dock. Jag är nämligen lite osäker på om stallet skulle tvättas/målas nu i slutet av sommaren eller inte och i såfall är det ju bättre att vänta. Får ta reda på det!

When in Rome

Jag fick syn på den här i går kväll, och tänkte att jag skulle fixa till den lite och visa den för er. När vi kom till Rom, Axel och jag, köpte vi en karta redan på flygplatsen. Senare samma dag kom vi på att vi skulle rita in på kartan var vi hade gått och varit någonstans, för att se sen efteråt hur mycket vi hade sett och rört oss. Ganska kul faktiskt, och jag tycker att vi täckte upp stadskärnan ganska bra! Nån gång snurrade vi runt lite när vi inte hittade dit vi skulle, och det är nog inte inritat, men annars tror jag faktiskt att vi ritade in allt vi gick.

Den enda gången vi åkte buss var ju mellan flygplatsen och centralstationen, så allt i blått (ritade lite i paint, syntes för dåligt annars) har vi promenerat. Nu finns det väl ingen skala på kartan, men det är inte så långa sträckor egentligen.

Rome

Vid det röda krysset bodde vi, och ”bockarna” betyder att där fanns det en sevärdhet som vi såg/besökte. Mindre statyer, fontäner och obelisker är inte utmärkta, skulle bli alldeles för klottrigt då!