Mera dressyr

Även idag fick Kaprifol hänga med bort till paddocken och vi kopierade i princip gårdagens pass, och det gick bra även idag! Kaprifol var aningens tröttare idag, det märktes dock inte inne på banan men det gjorde det när vi skrittade till paddocken. Appen höll med mig och tyckte att vi stod stilla de första tio minutrarna/första kilometern, haha.

Kaprifol fick vara röd på benen idag, jag upptäckte dock att jag inte har något dressyrschabrak med en endaste röd tråd på sig, så det fick bli ett svart. 😛

Kaprifol är för övrigt en riktigt dålig blogghäst. Jag stod säkert fem minuter framme med kameran och försökte få spetsade öron på en bild, men icke..

Fina hästen!

I söndags var jag med Camilla till hennes dressyrträning för Traudi Björling och det var väldigt roligt, dels för att det alltid är kul att titta på träningar men också för att Camilla och Malte har lite samma ”problem” som jag och Kaprifol och de tränar lite på samma saker som vi gör i dressyren. Framför allt har båda hästarna lite stela bogar och behöver lära sig följa och acceptera bettet mer, och detta fick Camilla jättebra hjälp med under träningen. Det var speciellt en övning som jag tog med mig därifrån, och nu när jag påminns om den så red jag faktiskt den för Karolina (som själv tränar för Traudi) när jag red för henne innan vi flyttade. Den är supersimpel men också väldigt effektiv för att få hästen lösgjord och söka ett stöd på bettet. Det går ut på att rida i en fyrkant och vara väldigt tydlig med 90-gradiga vändningar och rakriktning däremellan. Hästen ska följa de ledande tageltagen och böja halsen och kroppen ordentligt i svängarna och vara rak innan nästa sväng. Igår när jag och Kaprifol var i paddocken använde jag mig av den här övningen i början av passet.

Jag red fyrkanten i skritt i båda varven och jag red inte bara en fyrkant utan även i en ”fyrkantig åtta” ibland, eller hur jag ska förklara, så att jag varierade varv ganska ofta. Kaprifol blev snabbt väldigt följsam och mjuk och efter att jag gjort övningen även i trav kändes hon riktigt trevlig. Roligt!

Även resten av ridpasset gick bra, jag fokuserade mest på skritten och traven idag och gjorde en del övergångar, serpentiner över ridbanan och tempoväxlingar. Jag tog även en galopp i varje varv och båda kändes riktigt trevliga! Det är riktigt synd att jag missar dressyrträningen för Karolina denna vecka, men vi får träna vidare på egen hand tills nästa gång helt enkelt. 🙂

Hurraaaa!

Idag, den 30:e augusti 2016, har vi efter fyrahundraåttiosju dagar äntligen, ÄNTLIGEN blivit ägare till hela vår fina gård.

IMG_9943

Tidigare har vi bara ägt huset och marken runt detta men nu äger vi alltså även stallet och resten av markerna, vilket ju känns rätt bra eftersom det är där vi har lagt ner allt arbete. Hehe. Anledningen till att det har tagit så lång tid är att vår mark har styckats av från en större bit mark, typ, och tydligen tar det över ett år för Lantmäteriet att lyckas göra detta. Men bättre sent än aldrig, idag fick vi lagfarten hem i brevlådan med ”underrättelse om att vår ansökan blivit beviljad”. Wihoo!

Uteritt

Det var riktigt dassigt väder ute när jag körde hem efter jobbet igår så det var faktiskt inte jättelockande att gå ut i stallet för att rida. Men så möts man av den där bruna hästen och hennes fantastiskt härliga uppsyn och det är klart vi ska ut en sväng! Kaprifol var väldigt på tå redan inne i stallet, både natten och dagen har nog varit lite kämpig med både regn, störtskurar och åska kan jag tänka. Eftersom vädret fortfarande såg dassigt ut och jag planerade att hålla mig en hel del på asfalt och grusvägar fick hon reflextäcket på sig.

IMG_29055

Vi red längs asfaltsvägen mot Asklanda och det blev en ordentligt framskrittning innan vi svängde av höger in på grusvägen där vi travade en bit och ganska snart tog vi första galoppen. Kaprifol var taggad men väldigt trevlig och jag kände att jag hade koll på både gas och broms ”trots” att jag red på hackamore idag vilket jag inte gjort på riktigt länge. Jag galopperade upp hela vägen till Sällerhög där vi sedan skrittade nästföljande kilometer och svängde vänster vid Ornunga Kvarn, eller Kvarngärde som det står på kartan. Där blev det trav som vi höll i princip hela vägen fram till badplatsen vid 5km-markeringen och sen blev det galopp i nästan en kilometer innan vi saktade av och skrittade sista biten hem. En rätt bra runda ändå med en del galopp!

Skärmavbild 2016-08-29 kl. 21.08.35

Så vad sa appen om den här rundan nu då!? Ja ni.. Jag är inte så imponerad. För det första så hittade den inte riktigt var jag började så redan innan jag ridit ut från gården hade jag enligt appen ridit fyra kilometer. Sen är jag inte alls imponerad över gångarts-loggningen, den har väldigt svårt att skilja mellan skritt och galopp. Här nere är vad appen säger, och traven stämmer ganska bra:

IMG_2966

Appen säger ju skritt 1.88km vilket ”i verkligheten” ska vara 3.7km och galoppen som appen säger är 3.6km blev 1.7km när jag mätte sträckan på kartan. Därav blir ju tiderna helt fel också, vilket ju är jättesynd för det var ju det som jag tyckte skulle bli mest intressant. Men jag ska ge den en chans till, jag glömde nämligen ha på wifi vilket ju kan ge telefonen bättre position, jag är dock tveksam till om det kan göra gångartsloggen bättre. Nåja!

Kaprifol fick gå ut i hagen igen och Alice fick hänga med mig och inspektera staketet till hagen vi skulle byta till. Sen plågade jag henne med att vara instängd i boxen i säkert fem minuter medan jag fyllde dunkarna med vatten.

IMG_2961

Till sist fick Alice komma ut i alla fall och Rebecka som var i stallet samtidigt tog henne och Simon så kunde jag ta Kaprifol och Queen så alla fick komma ut i nya hagen samtidigt. Hästarna blev jätteglada och det var som betessläpp på nytt och alla fyra galopperade och busade och bockade lite. Sötisar!

INFLYTT!!

Först och främst, uh vilket väder det var i natt. Jag vaknade vid ett-tiden av att det tokregnade och bara några sekunder efter det blixtrade det till och världens brak hördes. Det drog lyckligtvis över ganska snabbt så en halvtimme senare drog jag på mig morgonrocken och grummistövlarna för att se så hästarna var kvar i hagen. Det var otroligt mörkt så jag gick lite långsamt fram med mobil-ficklampan och ropade lite försiktigt hästarnaaa?. En kvist knäcktes och en kropp bröt sig loss ur mörkret och jag kände igen Kaprifols härliga uppsyn. Hej, vad lustigt att du kommer här mitt i natten och hälsar på! Oh, morot. Nom nom. Vad fort den tog slut. Har du fler?

Det hade jag, men dem var ju till de andra hästarna som var märkbart oberörda av både åska och nederbörd. Skönt! Då kunde jag gå och lägga mig och sova lugnt ett par timmar till 🙂

Men nu till rubriken, för nu har jag äntligen flyttat in i sadelkammaren på riktigt!

IMG_5797-1 (dragen)

Häromdagen fick skåpen som sagt sista klicken färg och jag skruvade även upp ett par krokar.

IMG_57982

Sen var det dags att flytta in! Schabraken först såklart, dressyr för sig, hopp för sig 🙂

IMG_5798

I mittendelen blev det benskydd, benlindor, paddor, boots och lite andra smågrejer.

IMG_5801

Och i övre delen la jag hjälmarna och mina ridtäcken. Uppe på skåpen fick mina lite finare fleece-och ulltäcken ligga tillsammans med en låda med reflexer.

IMG_5803

När reflextiderna drar igång på riktigt används det ju varje dag i princip, så då tänker jag mig att lådan kommer bo lite mer lättåtkomligt.

IMG_5804

Så här blev det! Än så länge är jag nöjd, men det kommer säkert justeras lite med tiden. Det ska ju inte bara vara snyggt, det ska ju vara lättanvänt framför allt så det som jag ofta använder ska ligga nära liksom.

IMG_5800

Sen har jag ju lite grejer (och fler schabrak…) i garderoben i torkrummet, men det är sånt som jag sällan använder men det kan ju hända att nåt av det kommer hit också för att jag kanske använder det oftare än jag tror. Eller liknande!

Ridning i vinterhagen

Även idag red jag Kaprifol en sväng i vinterhagen i dressyrmundering och Rebecka var med mig och fotade lite. Kaprifol är svår att rida i vinterhagen då hon har svårt för att släppa fokuset på vad de andra hästarna gör som går i hagen en bit bort. Det går även lite fortare åt stall-hållet, och lite långsammare åt andra hållet så det är också svårt att få ett stabilt, lagom tempo en längre stund. Sist jag red där i hagen gick det ändå ganska bra, men idag var det svårare så det tog en bra stund innan Kaprifol ens funderade på att slappna av och följa med mig i stället. Jag blir då lätt lite hård i handen och släpper benen men efter ett tag när Kaprifol blivit lite varm i kroppen, och den översta energin pöst ut lite, kunde jag ändå rida henne ganska okej i alla fall.

Det som var extra roligt var att högergaloppen var riktigt trevlig idag! Det känns som att vi har blivit mer och mer liksidiga igen och nu tycker jag återigen att det är svårare att rida i vänster varv, hehe.

Jag hade såklart inte planerat att det skulle vara såhär dassigt väder idag, men det är ju svårt att bestämma över.