Oj vad roligt att komma igång och träna igen! Jag red hemifrån strax efter fyra och det tog som jag trodde ca 20 minuter att rida till ridhuset. Kaprifol var som ett popcorn och poppade för det mesta på vägen dit; snöhögar, barmark, en fladdrande plast, snö som blåste över vägen… Ja ni får in känslan va? Solen sken, vinden ven, snön yrde och det var ca tio minusgrader. Men vi tog oss fram till ridhuset där jag hoppade av och ridhusinnehavaren mötte mig vid stallet och visade mig vägen runt till ridhuset. Kaprifol var en decimeter högre än vanligt och på helspänn när vi kom in i ridhuset, hon tyckte det var SÅ konstigt att vår uteritt plötsligt landade inomhus. Jag gick runt med henne ett tag och försökte få henne att tagga ner lite men hoppade sen upp för jag tänkte att det är lika bra att sätta igång och röra lite på henne så lugnar hon sig nog. Det gjorde hon dock inte utan flög i luften för alla okända ljud (det knäppte lite i taket, vinden lät, och det skapade lite ibland). För att inte förstöra träningen helt för Linnea och Calle som var innan mig hoppade jag av igen och gick lite och ställde mig sedan i mitten av ena volten och där lugnade hon sig lite faktiskt och slappnade av lite.
När det sedan var min tur lånade jag en longerlina och lät Kaprifol jogga lite utan mig för att få ur den värsta spänningen. Det blev lite studs och galopp först men det dröjde inte lång tid innan hon slappnade av och travade fint. Jag lät henne jogga några varv och sen kunde jag hoppa upp och börja träningen. Träningen gick sen bra, hon var lite spänd bitvis, men i övrigt väldigt trevlig! Som alla tränare vi träffar fick Kaprifol beröm för sin fina takt i framför allt traven vilket är väldigt roligt att höra för det är lite grunden till det mesta. Har man en bra takt att utgå ifrån är det hela mycket lättare. Vi jobbade bland annat på att jag ska bli stadigare i min kontakt till bettet, i höger varv är det riktigt bra och i vänster varv lite sämre/svårare. Jag har fått riktigt bra koll på bogarna numera och de flyter inte iväg alls speciellt mycket längre i traven, galoppen lite svårare fortfarande. Framför allt i höger varv där hon gärna tränger lite in mot mitten och blir utåtställd. Här behöver jag få ut bogen till vänster och runda henne bättre till höger.
Lite skänkelvikningar kikade vi på och galoppfattningar. Jag var lite feg i fattningarna idag för jag förväntade mig att popcornet skulle explodera så det blev ett par halvdana fattningar; hon fattar jättefint men så släpper jag benen och då blir det aldrig galopp ur fattningen utan trav igen. Galoppen kändes fin i övrigt, framför allt i vänster varv.
Det är bara Alice man kan stänga in med ett grimskaft över stallgången, hehe. (Och skulle hon ta sig förbi det finns det inget att skada sig på eller liknande i resten av stallet heller).
Därefter åkte vi till stugan där Axels föräldrar var, samt Kaj och Tilda. Vi åt middag och sov över där. Idag på förmiddagen har vi varit runt på inte mindre än tre ställen. Först träffade vi en kusin till Axel som precis fått barn (en månad sen) och sen en annan kusin (som inte är en kusin, men det är enklast så, hehe) De har en son som är exakt en månad yngre än Loke, fast man kan tro att de är lika gamla!
LoviseC 