Häromdagen klippte vi klorna på Katla, vi tyckte att de hade blivit lit väl långa (och vassa…). Turligt nog är Katla en ganska snäll katt, han låg på rygg i Axels knä och hade inte alls någon emot att vi tog tag i hans små tassar och knippsade av klorna en efter en. På onsdag är det dags för andra saker att klippas.. Bäst att inte säga högt vad det handlar om, då rymmer han väl och kommer aldrig mer hem igen. Det är iallafall inte vi som ska klippa den här gången. Det får veterinären göra 😛