Eftersom Alice var trött igår planerade jag in ett lättare pass för henne idag; nämligen tömkörning. När jag plockade in henne från hagen och även när jag borstade såg hon minst lika trött ut som igår, men när vi kom ut på ridbanan vaknade hon plötsligt till och blev pigg. Jag skrittade fram henne riktigt länge och jobbade henne sedan i skritt och trav, så blev bra med motion för mig med!

Detta var faktiskt ett av de bättre tömkörningspassen vi haft; hon hade bra framåtbjudning så jag kunde jobba henne ordentligt samt att hon lyssnade bra på mina röstkommandon.

Jag vet att bilden är fruktansvärt dålig, men jag inbillar mig att det är bättre än inget alls! Hon börjar faktiskt se lite ”fit” ut igen; ingen tjockismage och rumpan börjar bli rundare. Så här smal och fin har hon nog aldrig hållit sig under en längre period. Nu har hon dessutom fri tillgång på mat hela tiden, visserligen i nät så hon får jobba lite för det, men hon kan ändå äta större delen av dygnet vilket jag tror passar henne bra. Det blir inte riktigt någon hetsätning när hon väl får mat utan hon kan äta lite hela tiden. Vilket ju är precis det som en hästmage är gjord för.

En ganska enkel ekvation egentligen. Lagom med mat = glad häst = glad ryttare.