Men inte tillräckligt fort tycker Alice. Hon tycker fortfarande inte att det är värt besväret att gå genom leran och ut i hagen för att äta vårens första grässtrån, utan står hellre kvar på det torra och äter den serverade höbalen. Säkert bekvämt, men är det verkligen lika gott? När jag borstat och pysslat om henne lite gick jag tillbaka med henne till hagen och drog faktiskt med henne ut i hagen så att hon skulle inse att det faktiskt finns lite gräs där ute, plus att leran har torkat ganska bra så det inte alls är så jobbigt att gå dit ut.

Och väl där kunde ju även Alice se att det nog inte var så tokigt med lite gräs ändå! Alla kompisar följde efter och när jag lämnade dem betade de alla fridfullt i förmiddagssolen. Alice rullade sig också, så kanske får jag gnida bort årets första gräsfläckar i morgon! =)

Som en vit (och svartfläckig) svan bland bruna fåglar, eller hur? 😉

Efter ponnyerna var det hästarnas tur! Alice hoppade med Linda tillsammans med Tydde och hans ryttare. Tydde är stallets största häst och är ganska orutinerad i hoppningen så han passade bra ihop med lugna, coola Alice! Den här gruppen fick trava över lite bommar, galoppera över bommar och sedan hoppade de ett hinder i taget så att Tydde skulle få några hopp i kroppen och det tyckte han var urkul. Tydde fick avsluta med att hoppa två hinder i sträck och Alice fick hoppa en liten bana.

De skötte sig riktigt bra och det var roligt att träna dem! Alice taggade till lite på slutet och tyckte det var väldans roligt. Hon har ju inte fått hoppa på väldigt länge nu men idag var det dags att småhoppa lite och hon gjorde det bra. Som alltid!