Häromdagen skickade jag iväg ett meddelande på Facebook till min förra ponnys nuvarande ägare, för att se hur det står till med honom. Silver Shamrock, eller Champis som han kallas, köpte min familj år 2000 och vi hade honom i åtta underbara år innan vi sålde honom till en härlig familj i Leksand. De tre döttrarna i familjen har haft väldigt roligt med Champis under åren och numera är det mest den yngsta, Hanna, som rider honom då den äldsta har flyttat hemifrån och den mellersta är utbytesstudent i Skotland.

Så här svarade Hanna när jag frågade om Champis:
Champis mår bara bra, är frisk och har inga problem! Det går riktigt bra nu för oss. Vi tränar dressyr regelbundet, ska vara med i lite tävlingar på klubben och hoppar lite då och då. Han är busig och pigg som vanligt! Emma har varit i Skotland på utbytesår, men kommer hem om någon vecka och kommer då börja rida igen. Champis beteskompis har flyttat in i samma stall så de går i samma hage och har box bredvid varandra. De trivs riktigt bra tillsammans! Champis är en riktig drömhäst! Om ni någon gång ska mot Dalarna är det bara att säga till så ni kan träffa honom igen! Kram
Jag är så himla glad över att de fortfarande har kvar honom och att de trivs med honom lika bra som jag gjorde. Jag kan inte önska att han hamnade någon annanstans!

Det känns lite overkligt att de snart har haft honom lika länge som jag! Men jag drömmer om att jag kan få tillbaka honom någon gång när han och Alice är 30+åringar så de kan beta tillsammans och leva lyckliga i alla sina sista dagar. På min hästgård eller så!

