Igår var det som sagt dags för att lastträna Kaprifol för andra gången. Axel hjälpte mig att ställa upp släpet framför stallet och Kaprifol fick vara med redan från början och öppna lilla dörren i fram och följa med när jag öppnade luckan i bak. Hon hoppade till en gång när ena haspen på luckan small till och hon såg lite misstänksam ut när jag sänkte rampen som gnisslade bra. Men lika bra att hon får vara med och lyssna, hon ska ju stå där inne när det gnisslar och väsnas såmåningom, eller hur?
Vi började lika dant som dagen innan och det tog en liten stund innan hon ville sätta hoven på rampen, men inte alls lika lång tid som sist. När hon gjorde det verkade det också som att hon kom i håg att, ja just det, det var ju inte så illa! Så då kunde jag direkt gå upp och ner på rampen ett par gånger utan några tveksamheter.
Sedan valde jag att ta det hela ett steg längre. Nu skulle bakhovarna upp på rampen också. Tog några minuter, men sedan var hela hon uppe på rampen och innan jag hann stoppa henne stod hon helt inne i släpet. Duktig häst och massa godis! Sen kom vi dock till nästa problem. Hon vägrade att gå ut ur släpet…
Gå baklänges nedför den där rampen? Nej tack, jag står hellre kvar här inne i så fall, sa Kaprifol. Jag skojar inte när jag säger att både jag och Axel höll på i över en halvtimme med att försöka få henne att backa ner igen, inte det lättaste visade det sig. Jag har faktiskt aldrig varit med om det problemet förut. Snarare brukar hästarna slänga sig ut med en faslig fart, men Kaprifol stod där hon stod. Släpet är ju tillräckligt stort för att hon skulle kunna vända sig och gå ner, vilket hon gärna ville, men då har vi ju inte löst problemet direkt. Till sist lyckades vi i alla fall övertala henne till att backa ner. Men inte kunde vi sluta här, på´t igen bara! Här var dock godispåsen slut (var inte många från början) och vi fick byta lockbete. När Kaprifol fick smaka på det nya lockbetet nästan sprang hon upp i släpet och hör och häpna så gick det att backa ut henne igen! Lättnad! Med hjälp av det nya lockbetet gick hon in och ut ur släpet som om hon aldrig gjort annat. Så här valde vi såklart att sluta för idag, del 3 i lastträningen blir nog kanske nästa helg eller så.
Så på det hela är jag väldigt nöjd med henne, hon tyckte ju helt klart att det var lite otäckt med rampen men när hon väl vågat gå på den så förstår hon ju att det inte är så farligt. Sen att hon är väldigt lättövertalad med (rätt) godis gör ju inte saken sämre precis =)