Stucken

Både Alice, Kaprifol och Majsen stod inne i ligghallen och vilade sig idag när jag kom till stallet. Skönt att komma undan solen lite tror jag bestämt. Det är roligt att se dem ihop, de stod tätt intill varandra med huvud-mot-svans och viftade lite lojt mot de enstaka flugor som fanns. Jag blev dock lite förskräckt när jag fick syn på Kaprifol. Hon var pepprad i ansiktet av sönderkliade myggbettsliknande bulor i olika storlekar och hon hade även några stora bulor på halsen, bringan och precis bakom frambenen. Eftersom hon inte hade en enda av dem igår är min gissning att hon har stuckit huvudet i ett getingbo eller liknande. Stackare.. Hon var i alla fall vid gott mod och verkade pigg och glad som vanligt. Jag tog ut henne ur hagen och gick lite med henne och hon var helt obrydd, dock kliade det lite tyckte hon. Jag tog även tempen på henne och hon hade ingen feber så jag smörjde helt enkelt in de bulor som var ”öppna” med zinkpasta och så satte jag flughuva på henne så inte flugorna skulle äckla sig i såren.

Kaprifol fick ju vila såklart, men Alice och jag red ut en riktigt trevlig längre tur i skogen idag. Vi red en runda som vi nästan aldrig rider, för av tolv månader på året så är den ridbar ungefär en månad beroende på att det är en liten, liten sträcka som är otroligt blöt. Men idag chansade jag på att det skulle vara tillräckligt torrt, och det var det. Det har faktiskt aldrig varit så torrt när jag ridit där förut så det gick riktigt bra! Jag tror faktiskt att det är bara jag i stallet som rider/vet om den slingan, för man måste dessutom ta sig över några cementrullar på ett ställe och jag tror att det faktiskt krävs en Alice för att göra det :).

Men det är en trevlig runda, mycket backig och mycket skogsstigar så det är väldigt trevlig omväxling mot de vanliga grusvägarna. Får ta och rida den igen snart, passa på nu när det är sommar och torrt!

Studiebesök

I går förmiddags var jag och ett par kolleger på studiebesök på ett företag i Älvängen, nämligen Centrumpåle. De tillverkar betongpålar och endast betongpålar i olika längder och tjocklekar för brofundament och hus- och vägbyggen bland annat.

Det var väldigt intressant att besöka detta företag, för trots att jag jobbar på Betonginstitutet sedan en tid tillbaka har jag ju inte direkt så mycket erfarenhet av betong! Men här på Centrumpåle fick vi följa hela processen som började där lastbilarna lastar av ballast som sedan åker på ett rullband ner i en blandare som automatiskt tillför rätt mängd ballast, vatten och cement. Denna blandningen hämtas sedan av ”hunden” (en slags vagn) som åker och lämnar betongen i en annan slags vagn som kontinuerligt fyller betongen i formarna. Här gjuter man även fast stora krokar som man sedan, när blandningen härdat i 16 timmar, använder för att lyfta upp betongpålarna ur sina formar med hjälp av stora traverser i taket. Dessa pålar läggs direkt på en vagn som körs ut på lagret, eller direkt till kunden.

Det var mycket smarta lösningar för hanteringen av betongen och dessa gigantiska pålar som blev uppemot 19 meter långa. Det mesta var automatiserat, men det var inte många år sedan hela processen sköttes för hand.

Vi fick även se hur företaget tillverkade sina egna armeringsställningar för formarna från enkla järnkablar (typ). Detta var också en rätt fräck maskin som bara matade in kablar på ena sidan och så kom de ut på andra sidan, hopsvetsade och tvinnade på ett stabilt sätt, som man sedan kunde placera rakt ner i formarna där betongen sedan hälldes i.