
Alice och jag lämnade ”småttingarna” ensamma i hagen idag och gav oss ut på egna äventyr. Alice var lite tveksam till en början men så fort vi kom in i skogen på stigarna fick hon ett annat driv i kroppen och spatserade på med öronen spetsade.

Efter tjugo minuters skritt kom vi fram till vårt mål, galoppbanan! Det låter lite mer storstilat än det egentligen är, men för min del är den alldeles perfekt! Den påminner lite om ”Salen”, vår galoppsträcka hemma i Gullspång, i alla fall innan den delvis grusades.

Alice visste precis vilken gångart som passade bäst här och jag hann knappt korta upp tyglarna innan hon for iväg i galopp! Vi galopperade ca 3/4 varv innan vi saktade av, skrittade en bit och galopperade sedan samma väg tillbaka. För Alices kondition var det ganska lagom, även om fullblodet i henne gärna hade tagit ett eller två varv till. Det var verkligen hur kul som helst och jag satt och flinade för mig själv (och Alice då) hela vägen hem sen!
Lite uppe i varv efter galoppen och med nosen pekandes hemåt tog det inte alls lång tid att skritta tillbaka till hagen. Jag fick dock hoppa av på den sista sträckan då Alice plötsligt snubblade och började linka. Jag hann tänka massa otäcka saker innan jag lyfte på hennes framhov och såg en ganska stor sten fastkilad i hoven. Lyckligtvis fick jag bort den med lite våld och Alice kunde gå rent igen. =)

