Jag är SÅ glad att jag hoppade med på tömkörningsträningen idag! Plötsligt trillade poletten ner hos Kaprifol och hon var så fin, så fin! Hon slappnade av och Barbro kunde ge henne ett stilla stöd på tömmen som Kaprifol ”la sig i” så fint, inte hela tiden såklart men bitvis. Precis det vi har väntat på/tränat för.

På vägen upp till ridhuset trodde jag dock att hon skulle vara en liten trotsig atombomb på träningen, hon var nämligen bitvis mer ovan mark än på mark när vi påbörjade vår promenad. Vi redde dock ut det innan vi gick över vägen och in på grusvägen till ridhuset, och efter det var hon lite mer samarbetsvillig.

Ser ni vilken skillnad det har blivit?

Idag har jag lyckats filma också så det kommer upp så småningom! Axel var inte med, han var på julfest igår och han kom hem några få timmar innan jag gick upp och åkte för att släppa ut hästarna så jag frågade inte ens om han ville med. 😉