Trots mina högtflygande mys-planer för min och Axel kväll igår blev inte mycket som jag hade tänkt mig. När jag lämnade jobbet ringde nämligen Camilla från stallet och sa att Kaprifol betedde sig konstigt i hagen; hon var arg och förbannad och bet sig själv i magen.
När jag kom till stallet stod Kaprifol och vilade nära grinden. Hon gnäggade när jag kom och verkade inte må direkt dåligt. Jag började med att försöka lyssna på hennes mage för att se om jag kunde höra några tarmrörelser men så fort jag närmade mig magen flyttade hon på sig, och när jag la handen på magen så högg hon efter mig. Jag gick då och hämtade ett fleecetäcke, reflexer, grimma och pannlampa och tog med mig Kaprifol ut på grusvägarna. Hon la en hög ganska snabbt och efter att vi hade sprungit så fort vi kunde upp för den brantaste backen kom det en hög till så det verkade ju inte vara helt stop i magen ändå. Vi gick in i stallet och där lyckades jag lyssna lite på magen som faktiskt lät en del. Kaprifol var dock fortfarande inte så glad i att man klappade henne på magen. Hon och Alice fick var sin tuss hö inne i sina boxar medan jag mockade och Kaprifol åt med god aptit. När jag mockat färdigt tog jag med båda hästarna på en 20min lång skrittpromenad och Kaprifol var fortsatt pigg och glad.
När vi var tillbaka vid stallet fick hästarna gå ut i hagen medan jag fixade resten av stallsysslorna och när allt var klart gick jag på ytterligare en promenad med Kaprifol. Magen mullrade på, hon drack vatten, hon sket en gång till på promenaden men hon var fortfarande lite, lite misstänksam om man petade henne på magen. Jag var fundersam över det hela men bestämde mig för att åka hem vid halv sju och äta middag med Axel, för att åka tillbaka till stallet lite senare.
Efter en god middag och lite tv-tittande åkte jag och Axel tillbaka till stallet vid halv tio. Kaprifol var vid gott mod, hon hade dock inte bajsat något (de kommer in runt åtta) men hon gjorde det så fort jag tog ut henne för en kvällspromenad.
I morse hade jag utsläppet i stallet (passande!) och Kaprifol verkar fortfarande må bra, men hon är ändå lite spänd om magen och gillar inte om man trycker på den. Jag har tagit bort kraftfodret och sett till att hon har ordentligt med vatten och hö i små mängder. Jag är inte helt övertygad om det är kolik, men vet inte riktigt vad det skulle vara annars. Det är ju tiden på året för kolik då hästar gärna dricker dåligt eller äter en massa dumt i hagen samt att Kaprifol fick börja äta kraftfoder för ett par dagar sedan. Jag kanske var lite för oförsiktig med introduktionen till kraftfodret, gissningsvis har hon ju aldrig ätit kraftfoder förut så det kan ha blivit för ”starkt” för hennes mage. Får se, får se. Alltid lite olustigt när hästarna inte mår helt bra och när man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Camilla i stallet ska titta till henne vid ett-tiden och ge resten av frukosthöet och så kommer jag dit efter jobbet om inget händer. 
Lilla sparven en av de första dagarna hos mig, mars 2014.
LoviseC 