För dagen hade jag planerat en lugn uteritt för min och Kaprifols del, och precis så blev det också! Jag är riktigt stolt över min lilla femåring idag, för vi begav oss ut helt på egen hand och inte ens vid ställen där vi ”alltid svänger vänster” på våra promenader tvekade hon när jag bad henne gå rakt fram i stället.

Jag red henne upp till vändplan vilket innebär att man först rider på en grusväg längs med ett par hus och gårdar med höns, hästar och hundar, och sedan upp i skogen på en skogsväg som stiger svagt upp tills den tar slut på en vändplats. Tur och retur är det ca 3km långt och alldeles lagom för vår första ensamma uteritt tillsammans.

Jag har ju ridit henne ensam upp till ridhuset en gång och skrittat runt hagarna någon eller några gånger, men det här var första gången vi var ute ensamma på en riktig uteritt i alla tre gångarterna  och det kunde verkligen inte gått bättre. Självsäkra och pigga steg, trots träning igår, och Kaprifol tvekade inte någonstans. Hon hoppade till en gång när hönsen flaxade till och på hemvägen blev hon ganska så rädd när en man i heltäckande orangea varselkläder kom gåendes med en skottkärra grus i en trädgård. Men det hade nog även Alice blivit, så det lägger jag ingen större vikt på. =)

Uppe i skogen travade vi och på samma ställe som vi tog vår allra första galopp på tillsammans, galopperade vi. Jag är supernöjd verkligen, det här ska vi göra oftare nu när jag vet att vi kan och vågar vara ute ensamma! Som en helt nu värld som öppnat sig! Känns hur bra som helst verkligen, för det är ju ändå uteritter jag gör mest så det känns toppen att även Kaprifol njuter av dessa. Hon var väldigt nöjd under och efter ridturen kan jag lova.

Sa jag att Alice börjat fälla? =)