Nu har vi blivit av med vår dynamit! Det gick till så att två poliser i bombteamet kom nu på kvällskvisten och hälsade på och kikade på grejerna. De bedömde att vi kunde elda upp dynamitgubbarna så en liten brasa byggdes på gårdsplanen; bomull, tändved, tändblock och lite tändvätska. Sen på med dynamiten och tändstubinen och vi tog några steg tillbaka, det var ju inget som skulle smälla, men man vet ju aldrig. Vi la några stockar som vindskydd också, så själva brasan synd inte riktigt här.

Det brann snabbt och bra och inga smällar blev det, lite fräsande bara när stubinen brann upp.

När elden var utbrunnen tog poliserna med sig tändhattarna och åkte iväg över våra åkrar till gläntan i skogen där borta, för att tända på en av sina egna dynamitgubbar och spränga bort tändhattarna. Efter en stunds väntan hörde jag och Axel ett ganska så högt KABOOM bortifrån skogen och så fanns inte tändhattarna längre. Poliserna kom förbi sen och sa att allt gått bra, och sen åkte de vidare på andra uppdrag.

Jag tror inte att hästarna viftade ett öra ens när det small, men så var det ju en bit bort också och de är ganska så sega i värmen.Avslutar med den här bilden, vår gräsmatta blir vitare och vitare för varje dag av dessa söta små blommor, Tusensköna om jag inte misstar mig. Inte ens när Axel klippt gräset har de hämmats. Fint!