Vi hade en mycket trevlig midsommar igår med god mat och dryck, fint väder, lite spel och några blomsterkransar till barnen! Ingen midsommarstång dock, men vi skyller på att det knappt fanns några blommor i närheten. Lägger upp de få bilder jag tog i morgon!

Idag kom vi upp i bra tid och lekte med barnen och fikade innan vi åkte hemåt vid tolv-ettiden. Skönt att komma hem i bra tid så man hinner greja lite hemma också! Jag började med hästarna och Kaprifol fick sig en skrittrunda. Bulan på frambenet var nästan helt borta redan igår så då gick vi en promenad bort till nya kyrkan, och idag satt jag upp och red en liten runda.

Hon var alldeles lagom pigg till en början och skrittade på med långa kliv, sen kom vi bort till kossorna och där tog det stop. Kossorna kom kutandes så fort de fick syn på oss och Kaprifol svarade med att backa i full fart i ett tiotal meter innan jag fick stop. Vi stod och småsteppade lite på stället en ganska bra stund utan att komma vidare mycket framåt så jag hoppade av och ledde henne i stället. Det gick bättre, men kossorna fortsatte att skrämma livet ur stackars Kaprifol. Så fort vi kom fram och förbi kossorna sprang de med oss längs med staketet och Kaprifol visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Hon blandade piaff med passage, fnös högt och stirrade storögt. Väldigt tjusig såklart! Förbi kom vi till sist i alla fall och när hon lugnat sig en aning hoppade jag upp igen och vi kunde fortsätta hemåt. Hon var dock lite på tå resten av vägen hem, men jag är inte så förvånad. Det är mycket energi i den där kroppen just nu så jag är ändå väldigt nöjd med att vi lyckades hålla oss relativt på marken!

Kaprifol verkar i övrigt väldigt tillfreds med tillvaron och hon är väldigt trevlig att greja med. Hon har lite dåligt tålamod i bland men det blir bättre och bättre. Tidigare har hon inte haft ro alls att stå stilla för att bli borstad utan har gått omkring och skrapat i golvet med hoven nästan direkt. Nu den senaste tiden har hon börjat njuta lite av pysslet och står stilla och fint så länge jag gör något med henne. Om jag går iväg en bit och ”är borta” för länge krafsar hon lite, men inte så mycket. Även idag var hon duktig, så passade på att pyssla lite extra.

Man kan ju inte göra annat än älska sommarpälsen!