Idag kommer Axel hem efter en och en halv vecka i Namibia. Eftersom de har varit en bit utanför civilisationen har jag inte pratat med honom på en dryg vecka ungefär, så jag hoppas att jag minns rätt och att det var idag vid tvåtiden jag ska hämta honom 😉

På vägen hem ska vi stanna för att storhandla. I helgen blir det nämligen familjeinvasion hos oss då både min och Axels familj kommer på lite partaj.

Gissa vilken dag festen går av stapeln?

Ja precis. Lördag. Jättekul verkligen. Jag hoppas det hinner ändra sig till det bättre innan dess! Vi må ha ett stort hus men det är ju desto större utomhus.

I morse fick hästarna komma ut i ny hage då maten har börjat ta slut i den gamla. Denna hagen har vilat i tre veckor nu och det var ganska så lagom med mat tyckte jag. Alice hade ju gärna kunnat banta lite men de andra två behöver allt äta lite. Sen tycker jag iof att Alice  har lugnat sig lite med ätandet nu den senaste tiden och idag åt de inte så länge i den nya hagen innan de stod och vilade vid grinden, så det finns ju hopp även för hennes figur!

Ungdomarna tyckte det var lattjo att komma ut i nya hagen och jag fångade lite utav det på kass dassig mobilfilm (tur att Axel kommer tillbaka i morgon med kameran!).

Jag tyckte att Kaprifol såg ut att ha lite träningsverk efter gårdagens galopparbete, vilket inte vore så konstigt, så idag planerar jag att skritta henne på gärdet och se om vi kan hitta den där skritten som vi hade i slutet igår. Kanske lite lugn jogg också för att mjuka upp lite.

Katten, som har börjat komma och hämta mig i stallet när han vill ha sin frukost/kvällsmat. Han förföljer mig och skriker som en stucken gris tills jag går mot huset, då skuttar han glatt i förväg och ”visar vägen” till kylskåpet. Fler sorkhål har kommit upp de senaste dagarna också! Skäms på katten!

Dagens motion för Kaprifol har bestått av tömkörning igen. Hon var lite överladdad i början men sedan kom hon ner på jorden och travade fint med lugna och avslappnade steg och kunde även söka sig lite neråt. Inte så lätt att slappna av på ett öppet gärde i blåsten så jag tycker ändå att hon gör det riktigt bra faktiskt, även om jag såklart hade önskat att hon var lugn redan från början. Men det kommer kanske!

Högt upp på önskelistan står en ordentlig tömkörningsgjord. Den jag har nu är ungefär 30 år gammal och går inte att spänna ordentligt så den åker runt eller åker fram så fort jag tar för mycket i tömmen, vilket lätt händer i början av passet när Kaprifol är lite övertaggad. Grymt irriterande!

Esmée har även idag fått smaka lite på gröngräset på andra sidan staketet och jag är väldigt lättad över att hon fortfarande tycker om mig trots att jag ”hugger” henne med sprutan varje kväll! I morgon ska hon få sista sprutan och bandaget ska tas av och beroende på hur såret ser ut så får hon antigen ett nytt bandage eller en speciell spray som jag fått utav veterinären. 

(Riktigt så här ojämnt har hon inte växt! Står lite bredbent i fram!)

Vila mycket ska man också göra när man är liten, här är Alice snäll och vaktar medan Esmée sover och Kaprifol äter gräs.

Vi hade en riktigt bra dag i går jag och Linda! Vi susade som sagt iväg från Lindas hem i Partille vid femtiden (jag fick ju börja lite tidigare…) och anlände till Revingebanan vid åttatiden där StilSM för ponny avgjordes på morgonkvisten. Otroligt slimmade och fina ponnyer, det är jag inte riktigt van vid att se! Hinderhöjden var alldeles lagom också på den här nivån men värre blev det ju när vi åkte de fem kilometrarna till Flyinge för seniorernas SM!

Innan SM-et började hade vi dock en timmes paus så jag och Linda promenerade runt bland Flyinges anrika stallbyggnader och kikade in i alla fyra (eller var det fem?) ridhusen, galoppbanan under tak och det nybyggda Active Stable. Det är dock inte så många hästar på plats den här tiden på året men det var ju desto fler av den varan på tävlingsplatsen.

SM-banan var trevlig och vi fick se mycket fin ridning och många härliga hästar. Underlaget var toppen och vi slapp se olyckor och omkullridningar och alla hästar och ryttare kom i mål med gott självförtroende och ork kvar.

När terrängen och seniorernas SM var avgjort ställde vi oss i lunchkön och tog med vår pastasallad och kyckling med ris till läktaren vid hoppbanan. Än var det några hoppklasser som skulle gå av stapeln! Vi såg två ponnyklasser och juniorernas avslutande hoppklass men sedan åkte vi faktiskt hem innan dagens sista klass. Det hade börjat blåsa ganska kallt och det var 40 minuters paus fram till den sista klassen och då kände vi oss ändå ganska nöjda. Och tur var nog ändå det för det tog nästan en hel extra timme att ta oss till Göteborg då det var en olycka vid Varberg som gjorde kilometerlånga köer. Vi satt fast i kön ett tag men kunde sendan svänga av motorvägen och köra en omväg, men det tog som sagt lite extra tid.

Jag släppte av Linda i Sofias (Esmées ägare) stall och passade på att hämta mer kraftfoder åt Esmée och precis när jag satt mig i bilen för att åka hemåt kom Sofia ut, precis hemkommen från semestern, så då fick jag ju såklart stanna och tjöta en stund! Så ja, jag var inte hemma förrän bortåt halv tio. Väl hemma fick Esmée dagens spruta och kraftfoder och Kaprifol fick sin utlovade asfalts-promenad. Sen fick jag gå in och stupa i säng efter en lång och rolig dag!

Jag är nog ganska ensam om att ha gått upp 03:45 idag! Jag hämtade upp Linda i Göteborg vid fem och vi körde söderut ett par timmar till Flyinge och Fälttävlansveckan! Nu på morgonen är det stil-klasser för ponny och klockan elva går senior-SM av stapeln!   

 Solen skiner och hästarna är blanka och tjusiga!!

Jag valde helt klart sämsta tiden på dagen för ridningen igår. Det var varmt, kvavt och helt otroligt mycket insekter. Kaprifol var först ut och jag gjorde henne lite fin inne i det svala stallet för ett skritt-arbetes-pass på våra nyslagna gärden.

Så fort vi kom ut på gärdena blev vi fullkomligt attackerade av bromsar så Kaprifol stampade med benen, slängde med huvudet och piskade med svansen åt alla bromsar så det var ju totalt omöjligt att få ut något av den ridturen. Efter en stund gav jag upp och travade ett varv på gärdet så vi fick lite andrum från bromsarna och sen skrittade vi tillbaka till stallet.

Sen bytte jag häst!

Alice är inte lika känslig för broms och eftersom hon kan ridas i ett högre tempo än Kaprifol gjorde jag ett nytt försök till lite dressyr där ute. Indränkta i insektsmedel gick det bra och Alice var riktigt fin! Red barbacka som jag alltid gör på henne numera då sadeln ligger rätt dåligt iom stor gräsmage och svankig rygg. Hon jobbade på så duktigt så och var väldigt arbetsvillig. Roligt!

Båda hästarna fick duscha lite efter ridturen. Alice njuter och Kaprifol är skeptiskt, men det går bättre och bättre även med henne!

Min söta lilla flock! =)

Nu är det faktiskt inte alla Kaprifols skador jag ska skriva om utan Esmées. I förra veckan fick hon nämligen ett sår på framknäet. Det såg inte ut att vara någon större fara men jag ringde veterinären och skickade bilder till denne och diskuterade lite hur jag skulle göra med såret. Eftersom det sitter vid knäet vill man ju inte att det ska vara nåt sår in till någon led eller annat runtomkring knäet. Vi kom överens om att jag skulle tvätta det varje dag och hålla koll så att inte Esmée fick feber eller att såret blev värre. Jag meddelade Esmées ägare också såklart.

Såret dag 1.

Såret blev bättre de följande dagarna men sen så hade Esmée en väldigt fartfylld dag samtidigt som solen och flugorna kom så på bara ett par enstaka dagar blev såret mycket värre, det vätskade sig och det bildades svallkött. Flugorna var omöjliga att hålla borta från såret, jag provade alla möjliga varianter utan att lyckas. Jag (eller faktiskt syrran eftersom jag jobbade just då) ringde veterinären igen som kom ut och kikade på det igår eftermiddag. Esmée hade då lite, lite feber och det kom tjockt gult var ur såret. Veterinären rakade benet och gjorde rent såret ordentligt. Hon kunde även konstatera att det var en liten ficka i såret uppåt där varet kom ifrån, men det var ingen fara för leden eller liknande.

Såret igår efter rakning och renskrubbning. Lite lagom äckligt va? Ur fokus också..

För att inte flugorna (eller annan smuts) ska fortsätta kalasa i såret fick Esmée bandage. Det dumma med sår på just knän är ju att det är väldigt svårt att bandagera just bara runt knäet, så för att hålla bandaget på plats får man bandagera hela benet. Ungefär som Kaprifol hade för inte så länge sen 😛

Sen fick Esmée penicillin och ska få i ytterligare fem dagar. Lite smått nervöst måste jag erkänna eftersom just penicillin ges intramuskulärt i halsmuskeln. Och inte ringer man veterinären varje dag så att denne får komma ut och ge utan det får man göra själv. Jag har aldrig gjort det tidigare men nån gång som hästägare ska det väl vara den första..

Lite härdad blir man ju när man håller på med hästar…

Så idag tog jag in Esmée i boxen, drog ett djupt andetag och högg henne ordentligt i halsen med sprutan. Esmée ryckte till minimalt just när nålen gick in men stod sedan blickstilla när jag aspirerade efter blod och efter avsaknaden av detta tryckte in penicillinet i henne. Sen gick jag snabbt ut ur boxen, stängde och bad till högre makter att hästen inte skulle få en penicillinchock. Men det fick hon lyckligtvis inte utan Esmée var lika glad och avslappnad som innan. Så duktig liten häst! Bara ett år men så himla duktig vid alla sådana här tillfällen!