I morse var det dags för Kaprifol att få ett nytt bandage. Eller ikväll egentligen men eftersom Axel är på afterwork-liknande aktiviteter ikväll gjorde vi det nu på morgonen i stället eftersom jag gärna ville ha lite hjälp.

I natt fick hon sova i den lite större fållan för att vi skulle slippa morgonsolen och underlaget här är även lite enklare när man ska lägga bandage som går ända ner till hoven. Kaprifol var ganska så nöjd över det hela och fick hö och en massa goda grenar till kvällsmat.

Även i morse var hon ganska nöjd (och Esmée har slarvat bort sin flughuva igen..):

Hon låg kvar och halvsov medan vi tog bort nästan hela bandaget men för att kunna ta bort det sista fick hon ställa sig upp och det var med en djup suck hon gjorde det.

Det gick förvånansvärt bra att lägga nytt bandage. Benet såg jättefint ut och svullnaden är redan i princip helt borta. Hon stod stilla när jag la nytt bandage och inte ens när jag drog åt grimaserade hon så hon verkar ju inte ha ont heller. Nu får hon ju antiinflamatoriskt och smärtstillande varje dag, men ändå! Jag hade dock köpt lite för lite gasbinda (trodde åtta rullar skulle räcka…) så det blev inte exakt som veterinären gjorde, men jag får ju en ny chans att lägga om bandaget på söndag så det får bli mer apoteksshopping innan dess.

Grönt och skönt blev det den här gången!Efteråt fick hon en ny liten gräsruta och ska väl hålla sig glad och nöjd en stund till.

Kaprifol är fortsatt lugn och jag kan numera titta till henne utan att ha hjärtat i halsgropen varje gång. Hon gnäggar gulligt varje gång jag kommer men det är inte ett ”SNÄLLA SLÄPP UT MIG-gnägg” utan mer ett ”Hej!”. Massa pyssel får hon såklart, och lite äppelbitar och annat smått och gott utöver gräset och höet. Idag har hon även fått en liten maskot, denna låg i brevlådan idag: Från pappa 🙂

Jag har låtit Alice vila de två senaste dagarna för jag har inte velat oroa Kaprifol i onödan så här i början av hennes fängelsevistelse men idag gav vi oss ut på en liten skrittur. Kaprifol höll sig väldigt lugn och gnäggade på sin höjd ett par ensaks gånger. Esmée tog tillfället i akt att dra en ordentligt galopp- och bockrunda i hagen innan hon ställde sig i skuggan bredvid Kaprifol. Stackarn, hon har ju inte haft nån att leka med på flera dagar!

Så mitt i den dystra vardagen finns det ju ändå lite ljusglimtar! Alice kan få ordentligt med motion och jag kan lägga mer tid på stallrenoveringen såklart!

Kaprifol har ordinerats boxvila eller motsvarande fram till klinikbesöket nästa vecka (och säkerligen längre efter det) och jag har valt att sätta henne i en hage med ungefär samma storlek som en box. Anledningarna är flera men främst så vet jag att Kaprifol inte hade hållit sig lugn ensam inne utan att kunna se de andra hästarna. Boxen är heller inte speciellt rymningssäker med två ganska låga dörrar (som visserligen går att åtgärda) och sen så är ju hela stallet en byggarbetsplats för tillfället. Så valet var ganska så enkelt.

Jag har bytt hage på Alice och Esmée, de går nu i hagen som har vilat i ett par veckor och Kaprifol står i en liten hage i utkanten av den så hon kan alltid se de andra två oavsett var de befinner sig. Hon vandrar omkring lite grand ibland, men jag måste ändå säga att hon är väldigt duktig på att hålla sig stilla och lugn. Det är jag otroligt tacksam över, för det är nog det som jag tycker är värst med en skadad häst (bortsett från själva skadan då). Att behöva stänga in dem i små hagar där de inte kan röra sig, vifta flugor med andra hästar, välja om de vill stå i sol eller skugga eller dra ett race när det är för mycket insekter.

I morse fick hon en ny liten hage där det endast är lite morgonsol innan hon får skugga på sig, och så fanns det ju lite nytt färskt gräs att äta. Ännu en anledning till att det är underbart att ha hästarna hemma, jag kan flytta omkring på Kaprifol hur jag (och hon) vill utan att behöva tänka på andra.