Kaprifol har fått vila helt idag så i stället lade jag lite extra energi på Alice. Hon fick komma in på ridbanan och jobba lite dressyraktigt. Hon var riktigt fin och trevlig att rida och jag kom på mig själv med att bara sitta och le så där fånigt. Tänk att hon fortfarande jobbar så fint, trots åldern, tjock mage och bristen på regelbunden träning! Jag red mycket sidvärts i skritt och trav och efter inte alls lång tid var hon mjuk och eftergiven. I galoppen kändes hon väldigt kompakt och rund och som belöning i slutet av passet fick hon skutta över ett litet minihinder. =)

Det är väldigt roligt att kunna rida Alice vid sidan av Kaprifol. Jag behöver påminnas om ”riktig” ridning ibland och det är kul att kunna rida lite mer ordentligt. På Kaprifol blir jag lätt så mesig och ”vågar” inte göra nåt åt varken det ena eller andra hållet. Alice känner jag ju så väl så jag vet precis hur jag ska rida henne för att hon ska vara nöjd och jobba fint. Men det är ju på g med Kaprifol också helt klart!

Andra jobbveckan efter semestern har startat och det känns ganska bra att få tillbaka lite rutiner igen faktiskt. Jag fick ju en mjukstart förra veckan med bara tre riktiga arbetsdagar och två dagar i Grundsund, men nu kör vi på ordentligt.

En som däremot aldrig riktigt hämtade sig efter semestern är Sodaliten, ni vet, vår blåa BMW. Han fick vila ordentligt inne i garaget i omkring två veckor i sträck och kanske hade han det lite för bra där inne för det var väldigt stora protester när arbetet drog igång igen i förra veckan. Det har dock varit väntat ganska länge och nu när det närmar sig för besiktning känner vi att vi väljer att pensionera Sodaliten i stället för att behandla honom. Så nu är Sodaliten installad vid hästarnas lösdrift och kommer leva ett pensionärsliv där under en viss tid framöver. Han kommer fortfarande känna sig behövd eftersom han är nära nog identisk med vår gröna BMW. =)

Så den här veckan har jag cyklat till jobbet! Nej såklart inte, det trodde inte ni heller va? Nu tror ni säkert att jag ska berätta att vi köpt ytterligare en BMW i samma modell fast i en annan kulör, men det har vi faktiskt inte.

Utan det blev en söt och snäll röd Mazda i stället. Ganska billig att köra, och köpa. Vi har nu åkt till jobbet tillsammans i två dagar och vi trivs mycket bra med varandra!

CINK är namnet! (uttalas som zink, fast stavas med c)