Sedan en knapp timme är jag och Kaprifol hemma efter långritten runt Ornungasjön och jag måste börja med att säga att Kaprifol har varit SÅ duktig och skött sig så himla bra! Är jättenöjd med henne verkligen!
Vid elvatiden rullade två släp in på gården här hemma, innehållandes tre hästar. Resterande del av gänget mötte vi upp nere vid badplatsen och vi var sammanlagt åtta ekipage som skrittade iväg i samlad trupp. Kaprifols otroligt vägvinnande skritt tog oss bra framåt och vi höll oss nära och i täten mest hela tiden, där gick hon bäst. Hon var otroligt avslappnad men ändå alert och tyckte inte alls att det var konstigt eller extra lattjo att vi var så många. Enda ”incidenten” var när vi skulle trava första gången och Kaprifol flög i väg i ett katapultbocksprång två gånger. Jag vet inte om det var lite extra energi som kom ut där eller om hon tyckte att det var lite läskigt att ha så många hästar bakefter sig i en högre hastighet. Det var något tillfälligt i alla fall för de andra gångerna vi travade gick det så fint så.
Ungefärlig karta
Eftersom det var så varmt höll vi oss i skritt nästan hela tiden och det tog drygt två timmar för oss att komma fram till Malsjö där vi åt vår fika/lunch. Några tog av sadlarna och bytte om till badkläder och sen gav vi oss ut i vattnet! Kaprifol behövde lite tid och draghjälp men sen kunde hon också gå i och det var inte så tokigt när man väl var i tyckte hon! Det var väldigt bra botten och otroligt långgrunt och det är dessutom en ”häst-strand”, människorna håller till på andra håll runt sjön så det var helt OK att plaska runt ordentligt.
Det roligaste var helt klart när vi gick ut kanske hundra meter i sjön, vattnet räckte knappt till magen på Kaprifol, och sen vände vi och galopperade i full fart in mot stranden. WOW säger jag bara, vilken grej! Så häftigt och härligt! Tre gånger gjorde vi så och sen vilade vi ytterligare i skuggan av träden vid kanten. Kaprifol slapp sadeln och tränset en stund och fick beta lite gräs. Därefter sadlade vi på och red iväg med nya krafter.

Det var många fina skogsvägar och grusvägar och faktiskt inte en enda bit asfalt. Strax efter sjö-stoppet blev vi av med två ekipage som bara skulle hänga med halva rundan och vi kunde då öka tempot en aning eftersom det var mer vana ryttare kvar. Vi travade riktigt långa sträckor på kilometerlånga grusvägar varvat med skritt inne på stigar i skogen. Kaprifol blev lite svettig när vi travat så mycket men hon torkade så fort vi skrittat en bit och hade inga problem med att orka. Snart närmade vi oss känd terräng och nästan på hemmaplan delade vi på oss ytterligare en gång och två hästar gick ner till badplatsen och vi fyra som startat uppe hos oss gick dit.

Smått svettiga, varma och hjulbenta men väldigt glada! Alice var också väldigt glad att få se Kaprifol igen och när jag släppte ut Kaprifol sprang de båda iväg för att äta gräs. Kaprifol till synes med energi kvar! Härligt, det får helt klart bli fler gånger men det är ju inte en runda man rider varje helg precis!