Kaprifol, Kaprifol. Självklart var hon pigg och glad idag, efter en tids vila, solen sken och fåglarna kvittrade och Rebecka och Alice hängde med oss ut på tur. En riktig lyckodag nästan! Hon visste inte riktigt var hon skulle göra av sin energi i början av turen utan trippade fram, kastade med huvudet och så fort vi skulle trava lite så blev det skutt och galoppsteg och taktinslag och benen sprattlade åt alla håll och kanter. Det lustiga i det hela är att hon inte gör så mycket mer, hon är fortfarande otroligt lätt och fin i munnen och hon har inga tendenser till att tokbocka eller skena iväg, vilket jag såklart är väldigt tacksam över.
Vi red rundan förbi badplatsen och när vi kommit till badplatsen (halvvägs ungefär) hade vi hunnit trava två sträckor varav en lite längre. Vid det här laget hade Kaprifols värsta energi pöst ut och hon kunde skritta avslappnat på långa tyglar med energiska steg. Alice däremot hade fått upp ångan och vägrade att gå långsammare än sin egna gångart. Westernjogg har Rebecka döpt den till, ni vet, så där som westernhästarna ute på fälten joggar runt sin flock med kor och ryttaren kan bara sitta helt avslappnat utan att det skumpar så som traven gör. 😉

Snart kunde vi dock trava igen och vi travade hela uppförsbacken från badplatsen upp till asfalten (1km), där var hästarna nästan lite flåsiga, och det blev lagom att skritta av dem sista biten längs asfalten.
Efter ridningen hängde hästarna sig kvar en stund inne i stallet och tiggde minimorötter som Rebecka hade med sig och kikade på var vi höll på med i stallet.

Efter att Rebecka åkt hem grejade vi lite i stallet, jag och Axel, och nu på kvällskvisten är vi trötta och hungriga. Men dagen är ju inte slut än, nu ska vi inviga fondue-grytan Axel fick vid jul. Blir förhoppningsvis gott!


