Däremot var jag ute i alldeles för god tid igen 😛 Trots att bilen och släpet stod framme och Kaprifol fick fina lädergrimman på sig var hon jättelugn och trevlig i stallet och inte heller när vi skulle lasta hetsade hon upp sig. Så skönt!! Det var ca två och en halv vecka sen vi var ute och åkte nu (förra dressyrträningen faktiskt) så jag lastade i god tid i fall att Kaprifol skulle behöva lite extra övertalning. Men hon gick på himla fint faktiskt och behöll sitt lugn hela tiden vilket är extra roligt.

Framme hos Camilla sadlade jag i lugn och ro och pratade lite med Rebecka, som var med mig, och Rasmus. Camilla själv var i Falsterbo så hon var inte med idag. Kaprifol kändes fin på uppvärmningen, som dock blev rätt lång både för att vi var lite tidiga men också för att tränaren hade kört lite fel och kom lite sent.

Karolina såg direkt att jag hade ny sadel, hihi, och hon tvingade mig inte att länga stiglädren som tur är 😉 Jag fick dessutom rida med hörsnäcka idag, första gången för mig, och det var en positiv upplevelse. Jag hade då Karolina i örat hela tiden, även om det kom en vindpust åt fel håll, och Karolina kan ju då prata i vanlig samtalston även om hon befinner sig på andra änden av ridbanan.

Vi började lite i skritt där jag fick hålla lite extra koll på var bogarna höll till nånstans och även flytta bogen lite ut i båda varven. Jag tycker ju oftast att höger varv är vårt bästa varv men idag var det tvärt om och Kaprifol tyckte det var lite jobbigt att ställa sig åt höger så det blev mycket fokus på det idag; att hon skulle ha lång ”vänsterhals” i båda varven. Jag red på en stor åtta i trav och la dubbla varv i bland för att verkligen ställa igenom henne. I galoppen tränade vi en del på fattningar och avsaktningar och att behålla min plan för var jag ska rida även i fattningen och avsaktningen. Där blir det annars lite vingligt och sladdrigt. I skritten fick jag slappna av lite i sitsen och inte ”jaga henne” med min sits utan endast använda skänkarna som framåtdrivande. Vi gjorde även ett par halter med bibehållet stöd genom hela proceduren, här vill jag ju gärna släppa kontakten när Kaprifol ska gå framåt vilket resulterar i att hon backar om jag håller i tygeln när vi ska gå fram.

Nu blir det ingen träning om två veckor för då är Karolina på semester så det blir först om fyra veckor som vi kör igen, så då ska jag se till att ha tränat lite på mina skavanker så vi kan ta det hela ytterligare ett snäpp framåt nästa gång. Vi håller dock på att boka in en tömkörningsträning antingen nästa eller näst-nästa vecka så lite träning kommer vi får däremellan i alla fall! Sen åker ju jag med Axels familj till Irland 23-31 juli så då kommer Kaprifol få en dryg veckas vila, vilket jag tror hon kommer må riktigt gott av.