Jag hade Axels bil till jobbet igår för jag hade med mig sågen tillbaka till min kollega, och den får inte plats i min lilla röda Mazda. Jag tänkte då att jag borde ju passa på att åka på en liten utflykt med Kaprifol, när jag ändå hade tillgång till bilen med krok, så jag bestämde mig för att åka och prova den där galoppbanan i Gråbo. Sagt och gjort; väl hemma kopplade jag på släpet, gjorde i ordning Kaprifol, lastade och åkte iväg till Gråbo.

Kaprifol skötte sig fint under resan och även när vi var framme. Hon blir duktigare och duktigare på att stå still när vi är framme vilket ju är en fördel när jag är själv och ska sadla och greja utanför släpet. Så snart kunde vi traska på stigen genom skogen och fram till galoppbanan, eller kanske galoppslingan kanske är mer passande?

Banan är 700m lång ungefär och jag skrittade och travade såklart en del innan vi satte av i galopp. Första galoppvarvet höll jag i lite lagom tempo, sen bytte jag varv (efter lite skritt) och galopperade ett varv i lite snabbare tempo. Jag försökte ta tid på mobilen och fick att vi galopperade ett varv på en och en halv minut ungefär. Det sluttar lite åt båda hållen så jag höll inte den snabba galoppen ett helt varv utan i nedförsbackarna samlade jag ihop henne och galopperade lite långsammare nerför. Det gjorde hon fint! Efter ytterligare lite skritt tog jag ett och ett halvt snabbt varv åt andra hållet innan mera skritt och sen avslutade jag med att galoppera ett varv lite lugnare och sen travade och skrittade jag av henne ordentligt.

Galoppslingan går runt ett stort gärde så det är öppet och fin och man ser ganska bra. Jag var ensam på slingan men jag tror nog att man ser ganska enkelt om det är fler hästar på banan så man slipper överaskas.

Banan varierar lite i bredd, här är den delen som är lite smalare:

Kaprifol tyckte att det var roligt att få galoppera på lite och jag tyckte att hon hade bättre bjudning i sista lite lugnare varvet jämfört med det första. Vi kunde även galoppera på framåt utan att det fanns massa saker att titta på och det var bra tycker jag. Det var dock en lite blötare fläck på banan där Kaprifol tittade till och bromsade lite första och andra gången vi galopperade förbi, tredje gången styrde jag henne lite vid sidan av och sista gången hoppade hon över det, haha. Underlaget var bra, det var dågot djupare sand på ett ställe och på ett annat hade vatten spolat bort finmaterialet så det var lite stenigt två-tre meter. Men Kaprifol gick på fint och klarade sig bra utan skor eller barfotaboots (jag hade dem i bilen i fall jag skulle behöva dem).

Efter avskrittning var det dags att åka hem och börja den långa resan hem. För det var ju helt klart en lite väl lång åktur för att ”bara” galoppera lite. Det blir ju även ganska lite tid mellan ditresan och hemresan eftersom det inte tar så lång tid att galoppera ett par varv, så det känns som att det bara är en enda lång resa, vilket även Kaprifol tröttnade lite på mot slutet. Om jag åker dit fler gånger ska jag nog se till att vara där lite längre, kanske låta Kaprifol beta en stund medan jag fikar eller nåt liknande, eller bara skritta fram och av ännu längre, så kommer det nog kännas bättre för oss båda. Sen tror jag också att det hade varit mycket roligare om vi hade haft sällskap av en häst till såklart, så hade man kunnat galoppera tillsammans. Men det var roligt att vara där i alla fall, och det känns hur bra som helst att jag faktiskt KAN åka iväg så där spontant, och fixa med lastning, körning och sadling mm helt själv 🙂