Suddigt och dant, men vackert!

Jag och Kaprifol tog oss ut på en ensam runda idag, var ju ett tag sen nu faktiskt! Vi tog rundan förbi badplatsen och hade inte min mobil dött så hade jag bjudit på en väldigt fin utsikt över en stilla och blank Ornungasjö i höstkvällen. Kaprifol var pigg och superfin, så himla roligt är det! Hon har dock fortfarande en envis svullnad kvar på benet, som dock är som bortblåst efter motion men jag blir ju fundersam över det hela. Får ge det några dagar till, sen får vi konsultera veterinären igen.

Alice har fått vila, däremot har Goliat fått arbeta för det var nämligen dags att köra ut en ny höbal i hagen under kvällen. Lite extra trixigt när det var mörkt, men vi löste det fint, traktorn och jag! Även Rebecka kom efter en stund och gav mig en hjälpande hand.

I morgon kommer Axel hem! Han går på planet nu under kvällen, och ska anlända till Landvetter strax efter tre i morgon. 🙂

Båda mina små fyrbenta har fått röra på sig idag. Kaprifol var först ut och jag tog henne direkt ur hagen, tog av täcket och satte på oss lite reflexer och så gick vi ut på en promenad  i dagens sista ljus.

Tillbaka i stallet hann jag mocka lite i hagen innan Rebecka kom och gjorde mig sällskap på ytterligare en runda. Hon hade Zack och Simon i snöre och jag åkte på Alice. Så check på lite lätt motion på båda hästarna idag 🙂

Jag red Kaprifol tillsammans med Rebecka och Zack även igår och vi skrittade upp till paddocken i Skog för att rida över lite bommar. Kaprifol var dock väldigt trött igår så jag nöjde mig med att trava några enstaka varv och ta en kort galopp, sen hoppade jag av och kikade på när Rebecka red. Men det är okej att vara trött ibland, jag tänker låta henne ta det lite lugnare även idag. Hon kändes fin det lilla jag red i alla fall 🙂

Rebecka var snäll och tog några bilder med min mobil, vår kamera är ju i Sydafrika tillsammans med Axel såklart.

Nu när det har blivit lite mer ”bestämt” att Kaprifol kommer ridas mestadels på hackamoret har jag nu snyggat till det lite. Mitt fina pannband har fått flytta över och jag har även bytt tyglar. Tidigare hade jag ett par tyglar med snabbknäppe vid hacket, vilket jag inte är så förtjust i, så nu är det mina vanliga sköna tyglar som sitter på. Jag har även köpt ett par nya sidostycken som har en extra rem under käken för att förhindra att sidostyckena åker in i ögat när jag tar i ena tygeln.

Alice rids ju också på hack för det mesta, och hon har ju fått ett PS-träns där den vanliga käkremmen sitter längre ner för att förhindra just att tränset ska åka in i ögat, jag är dock inte så jättenöjd med det tränset, därav provar jag denna (billigare!!) lösning för Kaprifols del. Här blir det ju dock två remmar under huvudet, vilket känns lite onödigt så funderar på att klippa bort den vanliga käkremmen. Alternativt om jag kan få tag på ett nackstycke som dels bara har en ”flärp” på varje sida för sidostyckena samt som passar med dem sidostyckena jag har. Får klura lite!

Susanna, som äger Zack, har extra barn i hushållet denna veckan så Alice fick ställa upp med vagnen idag! Det gjorde hon så gärna 🙂 Tre barn fick gott och väl plats och vi gick en liten runda runt hagarna plus lite ponnyridning när vi kom tillbaka. Ganska lagom tyckte Alice.

Tänk att det kan bli sån stor skillnad på en och samma häst bara genom att plocka bort bettet ur hennes mun? Känslan från kvällens dressyrträning är fantastisk. Det är klart att våra ”problem” fortfarande finns kvar, som bogarna som flyter iväg exempelvis, men hon är så nöjd och avslappnad och jag har ett riktigt härligt stöd i handen. Jag upplevde även att jag kan påverka henne mycket bättre och i slutet hade vi riktigt fin koll på den där bogen i framförallt högervarvet som vill åka ut lite. Jag vågar även rida henne lite mer ordentligt i stället för att försöka göra allt så försiktigt hela tiden och jag får även lite mer tid till att tänka på min sits när hon faktiskt går så där mjukt och trevligt i hela kroppen ”bara av sig själv”. Vi fick även till galoppen någorlunda i dag, och övergångarna trav-skritt och skritt-trav blev även dem riktigt fina när jag vågade rida henne genom dem hela tiden. Vi hann dock bara med galopp åt ena varvet för när jag skulle byta varv tyckte Karolina att Kaprifol eventuellt rörde sig orent i bak. Jag kände det inte, och Karolina kunde heller inte riktigt se det tydligt, så efter det jobbade vi bara i skritt och pyttelite trav, för säkerhets skull. Vilket inte var fy skam det heller för där fick jag flytta henne i skritten i båda varven och hon kändes skitfin om jag får säga så. Underbara fina häst! Jag kände att jag ju kunde rida igen liksom! Haha.

Förutom dressyrträningen har jag också haft besök idag av Axels mamma! Vi tog en runda med Alice och Shiva, och Marleen gjorde sin barbacka-debut på Alice. Finns ingen bättre häst än Alice att göra det på 🙂