Jag har låtit den provisoriska ridbanan i vinterhagen vara kvar efter att jobbet var här, så igår passade jag på och tömkörde Kaprifol där inne. Jag testade dessutom att tömköra på hacket, vilket faktiskt gick bättre än förväntat.

Omöjligt att fota och tömköra samtidigt, men hon var väldigt mjuk och trevlig och jobbade på fint i både skritt och trav. Jag testade bara en galopp men det är underlaget för dåligt för; det är både ojämnt och halt i gräset.

Vi avslutade passet med en promenad och gräspaus. Inte för att hennes runda lilla kula som kommit fram den senaste tiden behöver bli större, men det var ju så gott gräs!

Och fina gula träd i bakgrunden 🙂

Ikväll är det dressyrträning! Det ska bli väldigt roligt att träna igen!

Jag måste säga att jag är grymt nöjd och glad över att det finns så mycket valmöjligheter när det kommer till ridvägar häromkring! När man utgår från gården kan man rida åt alla håll, bokstavligen, och man behöver aldrig vända utan det går att rida runt på alla möjliga sätt och vis. Det är mycket grusvägar men även en del skogsvägar och stigar, och så lite asfalt också då. De är olika långa och går att sätta ihop med varandra så att man kan variera i all oändlighet i princip.

På kartan här nere har jag ritat i alla ridvägar som jag ridit hittills, och fler finns att prova! Det ser man ju bara på kartan här nere att det finns fler vägar att lägga till, exempelvis förbi Klinten till höger i bild, ner mot Lindås och även över på andra sidan 182:an. Jag har även ritat in var sitt ”P” för paddockarna som jag får låna, och den sträckade linjen är från den gången jag red runt Ornungasjön.

Som ni ser är inte alla ridvägar döpta ännu, men de vanligaste i alla fall! 🙂

Ja nu är jag lite trött faktiskt, men så lyckat det blev! Vi kom igång lite sent för några hade kört lite fel, men till sist var alla på plats och vi körde igång med sjukampen direkt. Vi var tre lag som gick runt och grenarna var; hästskokastning, gräsklipparrace, luftgevärsskytte, slå i spik, skottkärra-körning, frisbee-golf samt brädgång. Det tog som beräknat ungefär en timme, och vad jag hörde så var alla vid gott mod och hade kul i de flesta grenarna. Jag tror att gräsklipparen var mest uppskattad 🙂

Efter detta var det dags att ta in hästarna i stallet och här kände jag mig lite stressad eftersom mörkret kom snabbt, så det blev en snabb borstning och sadling så vi kunde komma ut. Lite synd, men så fick det bli! Hästarna skötte sig som änglar både i stallet och ute på ”ridbanan” och de visade sig verkligen från sin bästa sida alla tre; Alice, Zack och Kaprifol. Det var faktiskt inte så många som ville/vågade ge sig upp på hästryggarna men de som gjorde det var väldigt glada och lyckliga efteråt. De flesta hade aldrig, eller kanske bara vid något enstaka tillfälle suttit på en häst förut så det var en ny upplevelse. Alla tre hästarna fick två ryttare var varav i alla fall en var ”newbie” och de gjorde det med bravur faktiskt. Alice kan jag ju alltid lita på, hon hade två stycken på ryggen (inte samtidigt såklart) och gick snällt runt  dit de styrde och jag kunde tryggt låta henne gå runt utan mig. Zack känner jag ju lite dåligt men eftersom han har gått som ridskolehäst tidigare samt att han har verkat himla trevlig av det jag sett hittills var jag ändå rätt säker på att han skulle vara duktig, och det var han! En av killarna satt bland annat upp på Zack och kunde tillochmed trava lite själv trots att han aldrig tidigare ridit!

Kaprifols första ryttare var Karin som jag har ridit tillsammans med under mina år i Akademikerryttarna, så hon är en van ryttare om än lite ringrostig. Hon red Kaprifol relativt enkelt i alla tre gångarterna och var nöjd efteråt! Efter Karin var det min chef som satt upp på Kaprifol och jag tror inte att han hade suttit på någon häst förut och var nog ändå lite nervös. Men Kaprifol gick fint med honom också! Jag kände mig lite otillräcklig för jag kunde ju inte vara hos alla tre hästarna samtidigt, men Karin hjälpte mig en del som tur var. Tyvärr blev det ju mörkt ganska snabbt, men de som ville rida fick ändå ridit i alla fall!

Medan vi red var det några andra som tände grillen och grillade hamburgare, så när hästarna var ute i hagen igen åt vi god mat och hade lite prisutdelning till det vinnande laget. Sen slumpade det sig även så att höbalen var slut idag så jag fick raskt ett gäng grabbar till att rulla höbal in i hagen, så fick traktorn vila den här gången 🙂

Jag var dålig på att ta bilder, men det kommer säkert upp ett par stycken på jobbet i morgon som jag kan visa er 🙂 En lyckad dag i alla fall och alla vill komma tillbaka och rida igen, haha. Jag är grymt stolt över mina (och Susannas) superfina, trevliga och väluppfostrade hästar också, de får definitivt högsta betyg idag!

Det är ändå nåt speciellt med att rida i en tänd paddock omgiven av mörker där omvärlden blir liksom osynlig. Att jag och Rebecka klädde ut oss till två vandrande julgranar gjorde ju inte höstkänslan sämre precis!

Vi skrittade upp till Skogs paddock och det är ju en bit, helt klart, men ändå värt det när man kommer fram tycker jag. Underlaget är bra, lamporna helt okej, staketet är stabilt och det känns liksom trevligt att vara där inne. Känslan i ridningen var okej idag, inte toppen, men okej. Kaprifol fick prova bett-tejp idag, och här skulle jag ju haft en beskrivande bild, men det är alltså en latexrulle som jag klippte i remsor och lindade runt bettet. Jag har noll erfarenhet av det sen tidigare men tydligen kan hästar med känsliga munnar gilla detta. Kaprifol var väldigt misstänksam mot det hela och tuggade frenetiskt när hon fick det i munnen, men slutade efter en stund. Den här stretigheten som hon får med bett fanns kvar, men jag tyckte nog ändå att det kanske kändes aningens bättre i själva ridningen i traven jämfört med bettet utan tejp. Jag ska inte förkasta det helt ännu, utan prova lite mer. Helst skulle jag nog egentligen vilja prova alla tre bett (vanligt, vanligt med bettejp och hackamore) under ett och samma ridpass för att kunna eliminera utomstående faktorer, och för att kunna jämför känslan bättre, haha. Nu tror jag egentligen att det blir ganska tydlig skillnad nu när jag rider lite mer igen och kan rida dressyr två dagar i rad till exempel och rida lite längre pass. Jaja, huvudbry minst sagt det här!

Som jag nämnde i lördags var jag, Rebecka och Susanna borta i paddocken med Zack och Kaprifol innan vår tjejkväll drog igång på riktigt. Rebecka provade Zack inne på banan för första gången och jag och Kaprifol red runt lite och mjukade upp oss lite lätt. Mest skritt, men en del trav också och hon kändes himla trevlig och fin.

Susanna höll i kameran men vi var lite sega till paddocken så det han skymma en del, därav lite dålig kvalité på bilderna, men bilder är ju ändå bilder. Vi hade ju dessutom ”klätt upp oss” lite tjusigt också!

Även i kväll blir det lite paddock, får se hur det går 🙂

Susanna och Rebecka sov ju över hos mig till idag och innan Rebecka åkte hem red vi ut tillsammans. Susanna får ju inte rida på ett par dagar så Rebecka lånade Zack och jag red Kaprifol. Jag har ju sedan förra dressyrträningen funderat mycket på det här med bett eftersom Kaprifol är ganska tydligt missnöjd i munnen. Under den här tiden som hon har varit svullen i bakbenet men ändå motionerats lite lätt har jag uteslutande ridit på bettlöst. Jag har ridit på vanligt hackamore och lånat ett sidepull och idag lånade jag Rebeckas indian-hackamore för att prova ytterligare en variant.

Söt är hon ju i allt hon får på sig!

Vi red asfaltsvägen bort förbi Asklanda kyrka där vi genade in i skogen på en stig som vi inte provat förut men den var fin och gick precis dit vi skulle så vi slapp lite asfalt och ett par hus.

Vi följde grusvägen mot Sällerhög innan vi svängde in på en mindre väg, som är lite mjukare och riktigt härlig att rida på. Här blev det lite trav och galopp blandat med skritt och om man vill så skulle man faktiskt kunna galoppera hela den här vägen (1.4km) så vi döpte den raskt till galoppvägen (vi håller på att döpa alla våra ridvägar så vi enklare ska kunna fatta vad vi pratar om nu när vi har så många vägar att rida på!).

Vid Sällerhög svängde vi av hemåt och red över den stora gården där, förbi kvarnen och upp hem. Sista asfaltsbiten hoppade vi av och gick sista biten för Zack lämnade en present vid vägen så Rebecka fick ändå hoppa av.

Kaprifol gick ganska okej på det här ”bettet”, bättre än med sidepull men inte lika bra som ett vanligt hackamore. Men roligt att ha provat! I morgon blir det nog lite mer paddock-ridning och då ska jag prova mitt vanliga tredelade bett med bett-tejp så får vi se om det kan vara något. I övrigt känns det väldigt bra att ha fått en så pass bra känsla på hacket för då är det ju högst troligt i munnen/bettet som är ”problemet”. Jag borde väl egentligen ta ut någon som kikar henne i munnen, men eftersom hon var helt felfri i munnen när jag fick den undersökt i våras och hon har ”alltid” varit missnöjd med bett så är jag tveksam till om det skulle vara något där inne? Min plan är i alla fall att rida nästa dressyrträning med hacket och se hur det går, om det nu inte skulle visa sig att hon älskar bett-tejpen i morgon. Jag hoppas vi kan vara med på denna veckas träning, hon har fått sin sista metacam idag men det är fortfarande lite, lite svullet så jag ska ringa veterinären i morgon och se hur jag ska gå vidare. Det har blivit mycket bättre under den här veckan i alla fall! Ni kan ana såret på bilden ovan, som en grå fläck som knappt syns på höger bak. Det ser såklart ”värre ut” än vad bilden visar, men där sitter det i alla fall.