Sicken härlig fredagseftermiddag det blev! Medan jag grejade lite i stallet tyckte jag ändå att Alices omfång har minskat en aning i storlek så jag blev väldigt sugen på att se om hon fick plats mellan skaklarna på vagnen vilket hon inte riktigt gjort i sommar. Jag tog henne direkt från hagen och ledde in henne i ladan där vagnen stod och lyfte upp skaklarna för att få ett hum, och det såg ändå inte helt omöjligt ut. Så Alice fick bli borstad och selad och så drog jag ut vagnen och tog ut Alice. Och tänka sig, det gick! Skaklarna ligger inte helt optimalt, men det har dem aldrig gjort med den här selen, så det var ändå helt okej. Så jag spände för Alice ordentligt och ledde henne runt ladan till huset innan jag hoppade upp i vagnen. Jag tror inte Alice har dragit vagn sedan förra hösten  ungefär, sen drog hon ju plogen i vintras men i övrigt har hon inte dragit på länge. Inte för att det spelar någon roll för Alice 🙂

Så fort vi kom ut på asfalten drog Alice iväg i trav, haha. Öronen spetsade, benen gick som trumpinnar och hon frustade så nöjt så, fast lite till fick hon faktisk skritta innan hon fick trava lite. Vi tog den kortaste rundan och svängde höger ner på grusvägarna, höger vid första avfarten och så upp för backen mot kyrkan.

Kompisarna i hage undrade verkligen vad det var Alice kom dragandes med när vi kom tillbaka!

När Alice fått komma ut i hagen igen fick Kaprifol en promenad. Med lite gräspauser!

Jag har även röjt/städat lite på logen under kvällen, men det blev lite för mörkt för att ta bildbevis. Visar i morgon i stället 🙂

Sådärja, då var hästarnas hovar lite tillfixade igen! Det gick fint och jag tycker det är så himla skönt att Kaprifol går så lätt att verka med tanke på ”händelserna” som ledde till att hon fick skos av. När hon skoddes fick jag stå och mata henne eller stå med slickstenen för att hon skulle sköta sig, men nu när hon verkas står hon helt ”själv” och är stilla och duktig. Just framhovarna är lite fladdriga ibland, men det går fint. Jonas har ju en sån där hov-pall som hoven/benet ska vila i medan han verkar och Kaprifol blir duktigare och duktigare på det, men hoven ligger inte stilla där av sig självt så att säga.

Efter verkningen red jag och Rebecka ut en sväng, hon ”passade” Zack idag igen så vi hade fint sällskap. Det blev en längre skrittrunda och båda hästarna var pigga och glada.

Kaprifol matchade med fluff på både nos och ben idag 😉 Hon trivs bra på hackamoret ute i skogen, men jag har inte riktigt provat det på banan än. Jag har även köpt bett-tejp som jag ska sätta på hennes vanliga tredelade och prova nån dag.

Under kvällen har jag och Rebecka varit ute på en skrittrunda i skogen runt gården. Simon fick hänga med, både lite lös men också i flexikoppel! 😀

Märks för övrigt att det börjar bli mörkare på kvällarna nu… Men en himla fin höst har vi!

Kaprifol är/var ju på gång lite smått igen och i förrgår var vi ute och skrittade en runda tillsammans med Susanne och Zack, superhärligt!

Igår (och lite i förrgår) var dock benet mer svullet igen vilket gör mig lite konfunderad så jag har ringt veterinären nu på morgonen och pratat lite. Såret ser ju fint ut, det är inget var, hon är inte halt, svullnaden går ner vid rörelse och hon har ingen feber (37.7 i morse) så veterinären tyckte jag kunde fortsätta ha lite is i magen och fortsätta hålla det rent och röra på henne. Under samtalet med veterinären kom jag även på att benet har svullnat mer nu sedan hästarna står lite mer ”konstant” och äter vid balen vilket gör att hon rör på sig mindre i hagen vilket antagligen har gjort att svullnaden har ökat. Jag ska också göra rent med koksalt i stället för klorhexidin för det är snällare mot såret ”på insidan” så att säga.

Jag får faktiskt ta och inleda detta med att säga att jag är himla glad för ”mina” tjejer i stallet! Jämfört med förra hösten som Axel var ute på sina resor så är det mycket mer liv och rörelse på gården, på ett positivt sätt. Fler hästar i hagen och toppentjejer (hästtjejer är alltid tjejer för övrigt, även om de passerat en viss åldersgräns) i stallet, så himla roligt!

Häromdagen var vi ju uppe och löshoppade i paddocken uppe vid Skog, som jag föresten nu fått ”bekräftat” att vi får använda regelbundet i höst och vinter. Den ligger lite längre bort än den jag brukar rida till men denna har lampor (!) och underlaget harvas med jämna mellanrum.

Här är lite bilder från löshoppningen!

Alice är ju lite go ändå, huvudet vill liksom hoppa och hela hon taggar till när man leder henne mot ingången, men kroppen hänger inte riktigt med och det händer liksom inte så mycket när hon kommer fram till hindren. Hjärtat ❤ Hon fick skutta en gång i alla fall 🙂

Det var lite mer fräs i Simon och Zack! Nästa gång får Kaprifol hänga på!