För Kaprifols del alltså, inte lika mycket för mig 😉 Med åtta-nio plusgrader var det mjukt på grusvägarna och på vägen till paddocken i Skog fick Kaprifol trava på efter första dryga kilometern i skritt. Det är lite backigt till paddocken så jag passade på att göra en massa trav-skritt-trav-övergångar i uppförsbackarna. Det var lite jobbigt sa Kaprifol, men hon gjorde det fint. Därför var vi alltså rätt varma i kläderna när vi red in i paddocken så jag satte igång med dagens plan direkt: hoppning. Jag velade lite mellan att bygga om hindren till studs, eller hoppa som dem var men jag kände mig lite lat och lät hindren stå som de gjorde. Nästa gång får det dock bli studs!
Hindren stod kvar lika dant som jag och Susanna lämnade dem för ett tag sen; två räcken på ena långsidan och ett hinder på diagonalen. Ofta hoppar man ju lite högre i slutet av passet men jag hoppade direkt på den höjden som det var utan att lägga ner nåt. Det visade sig sen (jag hade med mig en tumstock idag, haha!) att två av hindren låg på 70 och ett på 90! Inte illa ändå för oss fegisar! Jag höjde sen de två 70-räckena till 80 så vi hoppade en liten ”bana” på 80-90 vilket gick bra! Det blåste rätt bra så Kaprifol var lite i luften i bitvis, och vi råkade missa nåt hinder ibland då styrningen inte fungerade klockrent idag, men hon kändes ändå fin och hoppade glatt. Härligt!
Jag hade ju ingen med mig idag, men så här såg det ut när vi hoppade 90-hindret förra gången, hihi. Undrar om det är höjdrekord för mig och Kaprifol tillochmed kanske?
På vägen hem stannade vi för drickes-paus vid sjön, trots vinden var faktiskt sjön relativt stilla så Kaprifol gick med på att doppa ner nosen och ta några klunkar.
När vi var framme vid asfalten hoppade jag av och gick sista biten och jag passade även på att hämta in posten 🙂 
LoviseC 