Vid halv ettiden gick jag ut till stallet igen och höll tummarna för att de få plusgraderna skulle hunnit göra grusvägarna lite mindre isiga. Och det hade dem! Det var fortfarande ganska hårt bitvis men i övrigt helt okej faktiskt. Kaprifol fick rasta av sig i lite längre galopper bort förbi westernstallet och sen skrittade vi av ordentligt på asfalten på vägen hem. Det var väldigt tacksamt att det gick att galoppera så pass bra idag för det var minst sagt välbehövligt! Så fort jag satte Kaprifol i trav bockade och skuttade hon och kastade med huvudet och när jag försökte få henne att skritta igen taktade hon och dansade i sidledes. Efter lite diskuterande kunde hon trava ”normalt” och hon frustade väldigt nöjt. Efter detta lät jag henne galoppera en bit och efter det var hon relativt normal och kontaktbar igen, haha.
Det blev sju kilometer sammanlagt och Kaprifol kändes väldigt nöjd när vi kom hem igen. Jag var även inne och kikade på paddocken när jag red förbi och den kan nog bli ridbar vilken dag som helst nu om minusgraderna håller sig låga eller borta.