Första dagen på den nya veckan är avklarad, och jag har hållit min plan! Kaprifol fick traska bort till paddocken och hon kändes himla fin på vägen dit och jag kände att idag, då kommer vi få ett bra pass! Jag kunde ju dock inte veta att shetlandsponnyerna i hagen en bit från paddocken plötsligt hade förvandlats till hästätande lejon, my bad! Lejonen gick fridfullt i sin hage och pillade i sig gräs och Kaprifol hade aldrig i hela sitt liv sett något så fasansfullt och växlade mellan att stå fastfrusen och spruta eld med att försöka lägga benen på ryggen och fly därifrån. Ja vad ska man göra i dessa lägen? Jag lät henne glo en liten stund, i hopp om att hon skulle förstå att för det första är lejon inte svarta, och för det andra så har de där lejonen funnits där varje gång vi ridit i paddocken, om än inte alltid fullt så synliga.

Steg två var att hoppa av och stänga grinden till paddocken, jag hade en liten känsla av att det eventuellt kunde vara dags för årets första avsittning, och då kunde det ju vara bra om Kaprifol inte sprang hem i full panik. Därefter hoppade jag upp och började sätta Kaprifol i arbete och få henne att tänka på annat. Efter många, många volter, åttor och diverse vändningar och sidvärts fick jag henne att slappna av lite och hon kändes relativt fin. Lite på tå, ja, men hon gick ändå trevligt. Jag gjorde ett par galoppfattningar och båda galopperna kändes fina vilket var roligt. Jag jobbade även vidare med att flytta hennes bakdel lite mer ”ordentligt” och jag använde mig av 90-gradiga vändningar från halt, så som jag fick göra hos Åsa när jag var där senast. Jag gjorde även ett par vändningar utan att göra halt mot slutet och det gick bra. Massa beröm såklart när hon förstår vad jag vill.

När Kaprifol fått komma ut i hagen igen gjorde jag i ordning Alice och Zack för en handhästrunda. Det var en lyckad tur i skogen och båda hästarna skötte sig fint. Zack är en naturbegåvning på att vara handhäst, haha. Han är väldigt duktig på att anpassa sitt tempo efter Alice, både när Alice är lite seg innan hennes gamla kropp kommit igång, men också i hennes racerskritt när vi närmar oss stallet igen. Han är heller inte på långa vägar lika, hrm, explosiv som en viss annan häst, vilket ju gör det hela mycket enklare!

Till sist var det mockning och vattenpåfyllning och så kom Rebecka och Andreas och hjälpte mig att rulla ut en ny höbal. Axel är ju på andra sidan jordklotet och traktorn isärplockad. Nu har dock reservdelarna kommit så dem ska jag hämta i veckan, och så kanske vi lyckas sätta ihop traktorn nån gång i framtiden! 😉