Kaprifol. Kaprifol. Ibland är du dyr, ibland är du billig. Ibland är du tokig, ibland är du sprallig och mer i luften är på marken, och ibland är du alldeles, alldeles underbar. Idag var du alla saker på en och samma gång.

Kaprifol kändes fin och skrittade iväg så fint så ut på asfalten och ner på grusvägen vid nya kyrkan, mot paddocken uppe i Skog, nästan 3km bort. Vid ett av husen längs grusvägen var det ett barn i trädgården med sin förälder och Kaprifol hoppade högt när barnet använde sin röst för att tala. Efter detta glömde Kaprifol hur man skulle skritta och taktade, slängde med huvudet och ville trava, helst på vägen som ledde hemåt via Genvägen. Hon var dock inte svår att övertala att gå åt rätt håll och vi kunde tillochmed skritta ibland. När nerförsbacken tog slut satte jag henne i galopp och lät henne galoppera i ungefär 800meter varav hälften var uppför. Kaprifol galopperade relativt lugnt, men var lite spänd och skyggade lite för brevlådor och soptunnor som lystes upp av pannlampans sken. 200 meters skritt följde, här gick det nerför, men snart gick det uppför igen och Kaprifol fick galoppera 400 meter i en ganska brant uppförsbacke. Nu ska hon väl vara lite ”av-rastad” innan vi kommer till paddocken tänkte jag.

Svaret på det var nja, hon var lite för pigg, lite för intresserad av saker och ting utanför paddocken, men det gick ändå ganska snabbt att få henne med mig. Det stod studshinder på banan och jag red slalom mellan dem i skritt och såg till så hon hela tiden följde mina tygeltag hit och dit. I traven var hon fortfarande lite taggad, så jag gick tillbaka till skritten igen och gjorde fler vändningar och flyttade bakdelen och framdelen lite halvdant. Svårt att våga använda benen ordentligt på en överpigg häst. Ganska snart kändes hon redo för trav igen och hon kunde nu trava ganska civiliserat. Jag fortsatte med mycket vändningar och volter och det gick ju ändå ganska bra ändå. Bromsen funkade lite dåligt, men hon var väldigt känslig för gasen! Här tänkte jag, att det är nog ändå lika bra att jag tar lite galopp. Hur man fattar galopp på Kaprifol i dessa lägen? Man tar tag i manen och tänker lite framåt. Jag var beredd på allt, men det enda som hände var att Kaprifol skuttade in i galoppen och föll in i en så fantastisk galopp som jag nästan bara drömt om. Samlad, rak, balanserad och ridbanan kändes plötsligt så mycket större. Jag hann ju rakrikta på kortsidan och fick in fler än fyra galoppsprång på långsidan! Som en uppenbarelse nästan. Alla Kaprifols egenheter var förlåtna, hon var ju underbar!

Jag bytte varv, till höger som ju är lite lättare egentligen, men just i den här paddocken är den lite läskigare för när man rider förbi ladan åt det här hållet (bara det här hållet) sitter det sabeltandade tigrar och stirrar på en när man springer förbi. De var dock inte på plats just idag, jag red dock lite innanför spåret bara för säkerhets skull, och Kaprifol var så fin så fin. Jag kunde nästan driva lite i kurvan! Långsidan förbi hindren, kortsidan och genom svängen och ut på näst långsida. Galopp. Galopp. GIGANTISKT BOCKSPRÅNG MED ALL KRAFT MOT HIMLEN OCH JAG FLYGER RAKT UPP I LUFTEN. Jag hade nog landat i sadeln igen om det inte vore för nästa bocksprång som liksom mötte mig på vägen ner. Jag och Kaprifol gick skilda vägar helt enkelt. Jag ner i gruset och Kaprifol, ganska förvånad, bockade en gång till och stannade sen. Hallå? Vart tog du vägen, tappade jag dig?

Jag var lika snabbt upp på fötterna som jag var ner i gruset och kände att ja jag slog mig lite i huvudet och skrapade mig lite på benen, men det känns ju bra ändå. Sen upptäckte jag att jag såg fruktansvärt suddigt, och blev först lite rädd. Slog jag mig SÅ ordentligt? Sen mindes jag att jag ju hade glasögon på mig i morse i alla fall, men de satt ju inte kvar nu. Jag ser ju rätt dåligt utan mina glasögon, så det tog en stund innan jag hittade dem. Pannlampan, som jag hängt på staketet när jag gick in i paddocken, hjälpte mig dock och jag gick böjd som en gammal gumma och skannade av banan där jag flugit. Jag hittade dem i alla fall och Kaprifol stod snällt parkerad under tiden.

Snart satt jag upp i sadeln igen och skrittade lite och travade lite och sen tog vi en sån där härlig galopp igen, fast bara i vänster varv 😉

Sen red jag hemåt och skrittade nästan hela vägen, bortsett från en 180-gradig vändning vid en brevlåda där den lilla, lilla klisterlappen med brevlådans ägares namn på fladdrade i vinden, och en 800m lång galopp i relativt snabbt tempo.

Liite svettig under sadeln i alla fall och hon gäspade lite nöjt i stallgången, men i övrigt var hon fortfarande så där äckligt pigg och fräsch fortfarande.

Och ja då? Ja hjälmen fick sig ju en smäll så den får jag byta ut och så ett litet, litet skrapsår på lilla benet! Blir nog snyggare i morgon 😉