Kaprifol och Kotten fortsätter att må bra, och de går som sagt tillsammans med flocken vilket går jättebra. De går i sommarhagen med tillgång till ligghallen så de följer flocken fram och tillbaka mellan ”betesmarken” och vatten med vila vid ligghallen. En väldigt bra rörelse tänker jag! Vid ligghallen ligger Kotten ofta helt platt och vilar mellan de andra hästarna, Kaprifol håller de lite på avstånd fortfarande men hon är inte lika mycket på sin vakt som hon var inledningsvis. Framförallt Alie, Kaprifols ”bästa kompis” får komma väldigt nära, även om hon får lite sura öron och hugg i luften om hon hamnar mellan mor och son.

Kotten har varit ganska blyg under sin första tid här på jorden och han har även haft en reflex att sparka bakut om man försökt klappa på rygg och rumpa, så jag har inte grejat så mycket med honom. Jag har mest klappat på Kaprifol och gett henne lite kraftfoder då och då och ignorerat honom och litat på att min relation med Kaprifol, och hennes (och på sikt de andra hästarnas) ”uppfostran” ska sköta jobbet så här i början. Och hittills har det fungerat väldigt väl och Kotten har blivit mer och mer nyfiken och nu får jag klappa honom på framdelen och ryggen utan problem (har inte testat bakre delen av kroppen).
I går tänkte jag det var dags att se vad han tyckte om att få grimma på sig eftersom vi väntar hovis-besök här i veckan så jag gav Kaprifol lite kraftfoder i en hink i hagen och lät Kotten tugga lite på grimman innan jag helt enkelt satte på den. Han blev lite förbryllad, mest eftersom han inte längre kunde tugga på den, så jag klappade honom lite på halsen och så tog jag av den igen, och upprepade proceduren en gång till. Nemas problemas! Förutom att den är lite för stor, men han ska väl växa i den så småningom!

I morgon blir det som sagt besök av Hovis! Jag tänker inte att det ska behöva göras så mycket med Kottens hovar, men det blir ju en upplevelse i sig att se mammas hovar bli fixade och börja bekanta sig med Hovis-Jonas.




