Dagarna rullar på och det börjar bli mer och mer höst ute, rätt fint ändå! Ännu är dock vädret väldigt trevligt så alla djur går ännu ute på bete och lär göra det ett tag till. De stora hästarna är de som kommer ”stallas in” först, det är nog inte mer än två veckor bort. Men då är ju också september i stort sett slut så det är ju riktigt bra.

Så veckan då, den har bjudit på fotbollsträning på onsdagen, vi åkte dit hela familjen och tittade på när Loke tränade.

Han är ännu ingen naturlig talang kanske, men han tycker att det är väldigt roligt och det är ju huvudsaken! Nora tycker också att det är roligt att vara med, det är ofta någon eller några fler småsyskon där som hon leker lite med.

På ponnyfronten har det varit en ganska lugn vecka. Domino har blivit vaccinerad och Assim har fått sina tänder kollade. Han hade faktiskt lite sår i munnen vilket han inte haft förut och eftersom jag ganska nyligen bytt bett på honom får jag nog ta och byta tillbaka. Jag har ju alltid kört honom på ett rakt körbett men jag tänkte att det är ju lite onödigt ”mycket skrammel” på det bettet (man kan sätta tömmen i en extra grej så blir bettet skarpare, men det behövs ju inte direkt). Så jag bytte till ett tredelat med lösa ringar som väl får räknas som det vanligaste bettet, men det verkar ju som att hans lilla mun trivs bättre på det andra! Och nu blir det såklart helt utan bett tills såren har läkt.

Det blev lite bus i paddocken nån dag i alla fall och Domino verkar nu ha fattat detta med lösgalopp och vad det faktiskt går ut på (busa!). De första gångerna jag gjort detta med honom har han inte alls fattat grejen men nu var båda ponnysarna på bushumör och sprang runt och studsade och bockade, alltid lika roligt att se.

Här ser ni också ett projekt i bakgrunden, ett sånt där som man inte alls planerar för eller har lust att ta tag i för det står inte på agendan. En dag när vi kom ut hade en stor gren på asken brutits loss och landat på paddockstaketet. Brädorna är faktiskt hela, de har gått sönder i skarven, men en av plintarna till stolparna är sprucken i två delar…

I skrivandes stund sitter jag hemma och jobbar och har de två svarta pojkarna utanför fönstret och blir glad över att de verkar ha blivit riktigt bra kompisar. Assim blir ju lite utav en huggorm om det är mat inblandat (inte gräs såklart) så det blir lite spännande att se hur det blir när vi börjar fodra med hö. Om de kan äta ur samma matlåda eller inte.