I lördags red Nora och Filippa tillsammans igen och den här gången begav vi oss ner på grusvägarna och tjejerna var på ett strålande humör. Av någon lustig anledning blir båda tjejerna mycket modigare när de rider tillsammans. Nora som aldrig egentligen velat prova att trava, vare sig på Assim eller Domino, travade några steg förra gången de red tillsammans, men har inte velat göra det igen. Men nu när Filippa var med, ville plötsligt båda tjejerna trava, så jag och Rebecca smackade igång ponnysarna och sprang bredvid. Jag trodde att Nora skulle vilja sakta av efter ett par steg, eller tappa balansen men hon guppade stabilt när Domino travade, med ett brett leende på läpparna. Vi sprang säkert 100 m innan vi saktade av. Så imponerad av både modet och balansen, och ponny skötte sig som en pärla också såklart.

Vi gick/red tre kilometer och vid fyra tillfällen blev det trav, och ”långa” sträckor också! Konditionen på mamman kunde ju varit bättre (kanske blir nu?), men i övrigt fanns det inget att klaga på. Tjejerna skrattade högt, och ponnyerna frustade.

SÅ ROLIGT! Det är såklart inget fel i att bara vilja skritta, Nora är ju bara nyss fyllda fyra år, men det öppnar sig ju så många fler möjligheter när man börjar trava och blir lite mer van vid att ponnyn rör sig lite snabbare! Man kan rida längre, på sikt hänga med som handhäst och så vidare. Och ponnyn får mer motion! Nu längtar vi tills nästa tillfälle vi kan rida med Filippa, men med våra helgplaner de kommande tre veckorna dröjer det nog ett tag….