Idag var det dags för Luciafirande på förskolan med Nora, och i morgon är det Luciafirande på skolan med Loke. Nora har velat lite fram och tillbaka – skulle hon vara lucia, tomte eller pepparkaka? När hon vaknade hade hon bestämt sig för pepparkaka och lagom till att jag rotat fram dessa kläder (ur arvegodset självfallet) ändrade hon sig – hon skulle ju vara Lucia! Jag köpte faktiskt en luciakrona när jag var på systerhelgen i Göteborg för detta är något som vi faktiskt inte ärvt från mina syskon, och luciakronan som vi hade när vi var små tror jag fortfarande finns kvar hos någon av syskon-döttrarna. Eller så lever den inte längre, vore inte konstigt i så fall.

Men en lucia-klänning har vi i alla fall, eller det är egentligen en julklänning i två delar som jag minns att Elina hade på sig en jul, men tar man av den övre röda delen så ser det ut precis som en lucia-klänning. Good enough!

Sen är ju förskolans firande utomhus så kläderna just då spelar ju mindre roll eftersom de är dolda under ett lager med tröjor, termobyxor och vinterjacka, men resten av dagen räknas ju också!

Så vid sju lämnade vi Nora innanför dörren på förskolan för att göra sig redo för luciatåget, och Loke fick gå in på fritids för han totalvägrade att se på lillasyrrans luciatåg av någon anledning. Jag och Axel gick sen runt på baksidan och väntade på att alla barnen på förskolan skulle komma tågandes med pedagogerna. Det är ju ingen stor förskola så det var gissningsvis ett tjugotal barn!

Nora gick stolt med sin lysande krona och barnen ställde upp sig under takutskottet och sjöng några sånger innan vi fikade lite tillsammans, på pepparkakor, clementin, glögg och saft. När det hela var avslutat hjälpte vi Nora in på förskolan och sen blev det hem för jobb! Och uppladdning för första Luciafirandet på skolan i morgon, inne i Equmeniakyrkan.

Helgen har innehållit mycket häst så det blir således mycket sånt i detta inlägg! Lördagen inleddes med en ponnytur med Nora och Filippa, de turades om att åka pulka bakom Assim, och rida på Domino, och vid nåt tillfälle red de var sin ponny också och pulkan åkte tom. Sista biten tillbaka till stallet sjöng tjejerna julsånger för full hals, väldigt roligt!

Nora är inne i en (mer än vanligt) prinsessig period och vill ha halsband, nagellack, klackskor, hårband, klänningar och även nu tjusiga håruppsättningar. Det blir väl fler övningstillfällen framöver tänker jag, för resultatet blev ju inte riktigt som den framgooglade bilden men Nora var nöjd och det var ju huvudsaken.

.Loke och Axel har lagt ner en hel del tid och arbete på att bygga en igloo i trädgården! Den får väl stå några dagar innan den smälter bort i alla fall!

I lördags tog jag även ut Kaprifol på första rundan utan Kotten. Jag har ju haft henne på ridbanan ett par gånger med honom kvar i hagen och det har gått bra så nu försvann vi utom synhåll i säkert nästan fem minuter för första gången. Det var lite spännande, skulle Kaprifol bry sig? Skulle Kotten ta sig ur hagen och följa efter oss? Jag var rätt säker på att han inte skulle få fullkomligt panik (då hade jag inte testat), men lite orolig kunde han ju bli. Och det blev han, men inte mer än att han sprang nåt varv och sen stod han tillsammans med Mille och spanade efter oss. Kaprifol tyckte inte det var konstigt alls att lämna kvar honom på gården heller.

När vi var tillbaka red jag några varv i paddocken och Kotten stod kvar vid Mille en stund, så det var heller inte så att han kom i galopp och skulle vara nära oss. Det känns som att det inte är så långt bort att jag kan ge mig ut på lite längre turer med Kaprifol, och lämna grabben hos barnvakterna.

Under söndagen fick Kotten dock följa med på en runda, då var vi ute i skogen runt gården i ca 45 min (skritt och lite trav) och han tycker ju att det är väldigt kul och springer fram och tillbaka längs vägen och hoppar in i skogen och smakar på gammalt gräs under snön. Han hittar ju dock hem väldigt bra så när vi närmar oss hem kan han ibland bara dra iväg i full galopp framför oss och då blir Kaprifol INTE så glad när han försvinner ur synhåll. Hon är ju lite på tå när vi är på väg hem och så drar han förbi som ett skott och försvinner runt en krök, då fick jag hålla i mig lite kan man säga! Men hon är ju snäll egentligen, hehe, så det är ingen större fara, och Kotten väntar alltid på oss en bit fram.

Vi hade också besök av en arbetskamrat till mig, och hans familj i, söndags varav en dotter på fem år. Vi fikade och tittade på alla djuren och så tog vi fram släden för en liten tur. Det var dock väldigt dålig snö så det gick inte att åka på gärdet, den grävde bara ner sig i gräset under snön. Därav blev det en kort tur plus några vändor på vägen framför stallet som hade bra packad snö där släden gled fint. Assim skötte sig fint i alla fall, och tyckte nog att det var bra att han fick en ny frisyr dagen innan så han fick lite luft genom björnpälsen. Tänkte det var passande inför både slädturen och de kommande dagarna med plusgrader.

Taskig mobilkamera, och jag är ju rätt partisk ändå, men jag tycker att han är rätt fin ändå min alldeles egna uppfödning.

Sex månader gammal har han hunnit bli och han har numera ett för stort huvud för en fölgrimma, men han har fått ärva Assims ena grimma, den som är lika dan som Kaprifols. Assim och Kaprifol bor ju inte ihop längre så onödigt att de matchar jue! Men väldigt gulligt med mor och son i lika dan grimma faktiskt, verkar dock dåligt med bilder på detta just nu så det får jag åtgärda snarast.

Hoppsan, här blev det ett längre uppehåll än vanligt, och det är ju såklart inte för att det inte finns något att skriva om utan för att jag numera lätt glömmer bort att faktiskt skriva. Jag har även varit sjuk i nästan en vecka, och det var VAB innan det, så energinivåerna har varit lite lägre än önskat också! Innan jag blev sjuk var det dock dags för årets systerhelg i Göteborg, tror det är tredje året vi gör det nu och det har blivit en himla mysig tradition. Vi möttes upp i Nordstan, åt god lunch, shoppade och på eftermiddagen checkade vi in på hotellet och tillbringade två timmar i spaet, innan middag och trevligt ”häng” i rummet. En god natts sömn följdes av hotellfrukost och därefter hemfärd.

Andra saker som är värda att nämna är att Kotten fått sina första vaccinationssprutor (hästinfluensa och stelkramp) och hans andra erfarenhet av en veterinär bygger därmed vidare på det första besöket när han blev ID-märkt; veterinärer sticks med vassa nålar och drar upp hår med rötterna. Inte kul med andra ord! Och fler sprutor väntar ju så får väl se hur vi ska undvika att det blir en stor grej. I övrigt är han väldigt duktig! Hittills har jag raspat hans hovar själv och Hovis har enbart tittat på honom när han varit här, men vid förra veckans besök var det dags för Hovis att även ta hand om Kottens hovar och han skötte sig exemplariskt. Roligt!

Jag har även tränat vidare på att lämna honom kvar i hagen när jag grejat med Kaprifol i stallet och på ridbanan så snart ska jag testa att rida bort från gården en liten kortis medan han är kvar i hagen och se hur han löser det. Jag har börjat sätta igång Kaprifol lite de senaste två veckorna också, kanske mest för att hon har haft väldigt tjocka bakben som även utvecklade sig till lymfangit på hennes ena bakben. Hon har fått penicillin vilket hjälpte det värsta, men en del svullnad är fortfarande kvar så hon behöver röra på sig, gärna varje dag. Så det har blivit lite motion på ridbanan utan Kotten, med Kotten och så har jag även skrittat ut i skogen med Kotten lös och det tycker han ju är väldigt roligt. Nu börjar han dock bli lite väl kaxig så kanske får jag ta honom i lina snart så han inte försvinner iväg för långt… Känns dock inte jättelockande att ha honom i lina eftersom han är rätt sprallig, men vi får se.

I fredags var det första december, och därmed firade jag och Axel tretton år tillsammans, det ni! Vi jobbade båda två i Göteborg den dagen så vi passade på att be om barnvakt och möttes upp efter jobbet och åt mat på restaurang Mañana. Riktigt trevligt, och gott var det också.

Ponnypojkarna mår fint också, de har dock fått ”stå tillbaka” lite nu när jag varit sjuk och fått prioritera Kaprifols rörelse lite, men Nora har ridit lite, det har blivit lösgalopp på ridbanan och häromdagen fick jag ett infall att testa köra dem i par. Jag har ju inte alls grejer till detta men lite gick ju att plocka ihop, och få en känsla för om det alls är möjligt. Förra året fick jag en slags lunnebåge-kälke av min bror så den tänkte jag var en bra grej att testköra i snön, så det gjorde jag. Och det gick ju inte alls så dåligt ändå!

Det var ju dock helt omöjligt att få dem att gå lika snabbt/långsamt och bredvid varandra så en parstång känns ju som en bra uppfinning ändå. Så nu är jag såklart alldeles för sugen på att skaffa en fyrhjulig vagn och en parstång och köra runt byn med dessa två. Mycket gulligare kan det ju inte bli? Lite typiskt att jag sålde den fyrhjuliga vagnen jag hade, men det finns ju fler…

Det var lite om det som hänt sen sist i alla fall, har säkert glömt hälften men det ger sig nog!